Studien har beställts av landskapsregeringen eftersom man vill arbeta proaktivt och reda ut vad som gäller juridiskt när olika frågor kring Åland och Ålands rättsliga status berörs i ett internationellt sammanhang. Rainer Hoffman är verksam vid Goethe-universitetet i Frankfurt, Tyskland och expert på europeisk och internationell rätt med särskild inriktning på minoriteter. Han konstaterar att Åland på många sätt skiljer sig från andra liknande regioner eftersom Ålands status är fastslagen i så många olika instanser.

– På Åland är det inte bara i Finlands grundlag och självstyrelselagen utan också i internationella avtal. Det gör Ålands status mer komplex men det innebär också att den åtnjuter ett starkare skydd.

Klagorätten inte upplöst

En av de mer intressanta punkterna som Rainer Hoffman för fram i studien är att den internationella klagorätt som fanns med i 1921-års avtal inte är upplöst, utan enbart suspenderad.

– När Nationernas Förbund blev Förenta Nationerna slog man fast att Ålands särskilda status skulle bibehållas, men klagorätten suspenderades. Det betyder emellertid inte att den försvann och därför skulle FN kunna fatta beslut om att återaktivera den.

En sådan process skulle behöva initieras av Sverige eller Finland och förslaget skulle i så fall därefter behandlas av FN:s sjätte kommitté och beslut fattas av generalförsamlingen. Kansliminister Harry Jansson (C) har sagt att han tycker att Åland ska lyfta klagorätten i sina diskussioner med Finland.

Kultur och språk

När det gäller vad som inom ramen för klagorätten skulle kunna vara föremål för prövning i högre instans säger Rainer Hoffman att det framför allt handlar om språk och kultur. Att till exempel peta i hembygdsrätten skulle utan vidare uppfylla kriterierna, men att vädra missnöje kring till exempel samarbetet med Finland kring skattegränsen skulle knappast gör det, menar han.

Skattegränsen är också en av de frågor han tittat närmare på i studien och Rainer Hoffman menar att det rent juridiskt skulle vara möjligt att skruva på saker, men säger att en process för att ändra rådande läge skulle vara lång och besvärlig.

– Det vore naivt att tro att det går att ändra på saken enkelt. Däremot går det säkert att tolka undantaget på olika sätt och där tycker jag att Åland borde söka kontakt med till exempel Kanarieöarna och andra regioner som befinner sig i en liknande situation, samt med Bryssel, för att utreda om det går att få igenom ett smidigare förfarande. Med det i ryggen tror jag också att det skulle vara lättare att få med finska tullen på tåget.

Vad har Finland för ansvar i utvecklingen av Ålands autonomi och självstyrelselagen?

– Jag har inte tittat närmare på Finlands roll när det gäller till exempel arbetet med självstyrelselagen men det man kan säga är att Finland är skyldiga att åtminstone upprätthålla status quo.

Demilitariseringen säker

Som en del av studien har Rainer Hoffman också tittat närmare på demilitariseringen och säger att Finlands inträde i Nato på inget sätt förändrar läget.

– Om man hade velat ändra på någonting hade det behövts göras i anslutningsfördraget, men även om man hade velat göra det hade det enligt min bedömning inte varit juridiskt möjligt.

Inte heller Finland skulle på för egen del ensidigt kunna ändra på saken.

– Nej, det är en av sakerna jag tittade närmare på och eftersom demilitariseringen har slagits fast i avtal med flera länder måste i så fall alla ge sitt samtycke.

Enligt Rainer Hoffman finns det dock utrymme för att diskutera vad demilitariseringen faktiskt innebär.

– Skulle det till exempel kunna byggas strukturer som kan avfyra missiler så länge inte själva missilerna finns på Åland förrän det finns ett hot? Det finns en sådan diskussion men min åsikt är att det inte skulle vara förenligt med demilitariseringen.