Talman Britt Lundbergs (C) nyårstal:
Bästa ålänningar! God fortsättning på det nya året!
Jag hoppas att det år som vi nu lämnat bakom oss har varit ett bra år för er alla.
Framför oss har vi ett alldeles nytt oanvänt år – och om något brast under år 2012 så finns det möjligheter att det kan rättas till under det nya året 2013.
Vintern har tagit tag i Åland med kraft. Isarna har på sina håll redan lagt sig och snön täcker vårt landskap och skapar ett enda stort vackert julkort av hela Åland.
Ordet is är synnerligen aktuellt både ute i vår natur och inom litteraturen genom succéromanen Is som Ålandsbördiga Ulla-Lena Lundberg prisats för.
Det är brukligt att i nyårshelgen tänka tillbaka och summera året som gått men förstås också att med tillförsikt blicka framåt.
Ekonomiskt har isen lagt sig över stora delar av Europa. Både landskapets och de kommunala beslutsfattarna grunnar just nu över hur framtiden ska ordnas så att medborgarna fortsatt ska få service av hög kvalitet även om inkomsterna minskar.
För att få ekonomin att gå ihop krävs åtgärder och kloka, genomtänkta beslut.
Det gäller att se över vad man klarar sig utan och inom vilka områden det behöver satsas och analysera vilka områden som kunde skötas mer effektivt om det utfördes av fler tillsammans.
Samhället får inte stanna upp när det blir dåliga tider – tvärtom, nu behövs mer kraft än någonsin att skapa nya jobb, som i sin tur ger samhället mera inkomster.
Det allvarligaste hotet just nu är den ökande arbetslösheten. Arbetslöshet skapar oro – det är tomt att inte längre ingå i arbetsgemenskapen. Oro över försörjningen drabbar hela familjen.
Åland har klarat sig genom svårigheter förr. Jag tror att vi ålänningarna tack vare vår företagsamhet, vår breda kompetens och vår närhet till varandra kommer att hitta vägar och nya lösningar för att utveckla en stabil ekonomi.
Vi har ett arv från vår sjöfart där det är helt naturligt för oss att kombinera livet i det lilla närsamhället med affärslivet ute i världen. Vi är kreativa och vana att vara både mångsysslare och företagsamma.
Nyckeln till framgång är att se till att vi har tillräckligt med råvaror lokalt på Åland men också för export. Vi ska skapa, utveckla och förädla tjänster som vi kan erbjuda andra. Jag är fast övertygad om att det samhälle som är självhushållande alltid kommer att klara sig bäst.
Åland har de optimala förutsättningarna för att både planera klokt och agera lokalt och globalt. Vi behöver - jobba hårt, men hitta en balans att förena arbete och fritid, vi ska våga kombinera olika verksamheter med varandra, samverka och samarbeta mer än motarbeta eller konkurrera – vi behöver se Åland som en helhet där vi tillsammans gör affärer med resten av världen. Genom att hjälpas åt och stötta varandra når vi framgång!
Minns att ovan molnen skiner alltid solen och under isen rör sig alltid strömmen.
Även om läget är fastfruset ekonomiskt eller individuellt, så finns det alltid underströmmar av liv, hopp och mod som driver livet fram och gör det värt att leva.
Visst finns det underströmmar av mod och framtidstro som driver fram Åland. Lagom till jul öppnades dörrarna till det stora projektet Smakbyn i Kastelholm, ett stort köpcentrum slår upp dörrarna under våren i Jomala, vi väntar ny etablering i Godby och våra rederier har beställt nya färjor. 90 årige jubilaren ÅCA ser sig om efter fler samarbetspartners och nya produkter. I offentlig regi satsas 125 miljoner euro på en reservkraftsledning till Finland – några exempel på satsningar som bygger morgondagens samhälle.
Frivilligarbetet utgör en oerhörd tillgång för det åländska samhället. Flera föreningar har firat jubileum under året som gått – alla kan tyvärr inte rymmas in i min nyårshälsning. Ålänningarna har i generationer bidragit på olika sätt med många timmars arbete på sin fritid i fler än 100 olika föreningarna som finns på Åland. Ett arbete som har utvecklat vårt samhälle på flera olika plan.
Ålands Marthadistrikt är en av dem och har under året firat jubileum – 100 år. Martharörelsen har spelat en oerhörd viktig roll i vårt samhälle. Som folkbildare, välgörare och för den sociala och lokala gemenskapen.
Rörelsen skapar personen och personen skapar rörelsen. Ålands första landsting hade kvinnlig representation genom landstingsman Fanny Sundström. Det skulle inte ha varit möjligt utan den uppbackning hon fick och det upplysningsarbete och engagemang som Martharörelsen stod för. Men personen Fanny Sundström var också en nationsbyggare. Hon visste vad en nyetablerad autonomi behövde av kulturpelare och bevarande av lokal kultur. Hon var verksam inom folkdansen och bland de första att organisera folkdansen på Åland, även den en 90 årig jubilar med självstyrelsen i år.
I dag väntar nya utmaningar och uppgifter. Martharörelsen verkar gå en ny epok till mötes där yngre kvinnor gärna engagerar sig. När vårt samhälle förändras och blir mer internationaliserat fyller Martharörelsen en viktig funktion både när det gäller att lära ut åländska traditioner men även för att få med nya medlemmar i rörelsen. Behovet av den praktiska kunskap i sociala och kulturella frågor och den gemenskap och det engagemang som Martharörelsen står för ökar i samhället.
Och engagemang behövs. Precis inför julen fick jag en rapport i min hand från länsstyrelsen i Stockholm. En kartläggning om barn som är utsatta för människohandel i Sverige.
Det finns få saker som väcker så mycket känslor och ilska som när barn far illa. Situationen är betydligt allvarligare än vad som tidigare har varit känt. Människohandel är ett outforskat område.
I kartläggningen ingår 166 barn som utsatts för människohandel i Sverige under åren 2009-2011. Det är de barn som det svenska systemet känner till. Mörkertalet kan vara enormt. Barnen misstänks ha använts för såväl sexuella som andra ändamål – som stöldbrott, tiggeri och arbete.
Nära ingen av dem har fått en rättslig prövning och endast i fyra domar i hela landet har någon dömts för människohandel med barn. Hur det ser ut på Åland vet vi inte. Men det här är en fråga som även vi kommer att behöva inhämta kunskap om och öppna ögonen inför så att även vi har beredskap att upptäcka och agera direkt.
Det är skrämmande att det trots skyddande lagstiftning, FN:s barnkonventioner och internationella överenskommelser finns så många barn som inte på något sätt får sina rättigheter tillgodosedda. Ofta är det barn som är identitetslösa, föräldralösa eller övergivna.
Det krävs ett gemensamt ansvar inom EU för att förhindra att barn hamnar i den här typen av situationer. Det behövs en starkare samordning inom EU med väl fungerande och upparbetade nätverk, mer kunskap om barnens situation samt snabba kontaktvägar.
Det här är ett exempel på uppgifter som EU institutionerna borde engagera sig mera i. Jag är övertygad om att Åland kan skydda ejderstammen och anpassa vårjakten på ett ansvarsfullt sätt själv.
Men när det gäller frågor som människohandel med barn så behövs det ett omfattande samarbete och nätverk länder emellan för att få stopp på den kriminella verksamheten.
I min egenskap som talman gläds jag alltid över att vi ålänningar mer än gärna bidrar till det internationella arbetet. Under 2012 vill jag lyfta fram Ålands fredsinstitut som firat sitt 20 års jubileum och gratulera dess direktör Sia Spiliopoulou-Åkermark som utsetts till president för Europarådets expertkommitté. Ett bevis på vad vi kan göra med små resurser med rätt människor.
En väsentlig fråga där EU verkligen kunde göra skillnad. Även Åland skulle kunna göra skillnad om vi hade en parlamentsplats.
Med några enkla vackra rader kan en av våra åländska nationalskalder Georg Kåhre beskriva sin djupa kärlek till Åland.
Mellan Stora Vattuskiftet
och Sancte Signilskär
är den bit av jorden
som jag har kär
Det finns mycket som är spännande med Åland.
En av våra attraktionskrafter ligger i att vi är både glesbygd och tätort på samma gång. Åland har bådas fördelar. I en glesbygd finns ofta vackra boendemiljöer till vettiga priser, nackdelen är däremot ofta att det inte finns jobb. Vill du bo vackert får du vara beredd på att pendla långa sträckor. I tätorten finns däremot ofta jobben, däremot kan det vara svårt att ordna ett boende.
På Åland finns det åtminstone under normala förhållanden en hel del arbetstillfällen och man kan dessutom bo bekvämt och vackert utan att betala fantasipriser och dessutom ha bara minuters avstånd till arbetet. På Åland finns den lilla stadens tempo kombinerat med den stora stadens infrastruktur. Det här är unikt och det ska vi ta värna och utveckla.
En del av orsaken till Ålands framgång och att Åland är så spännande är den åländska självstyrelsen. Under året som gått har vi firat Ålands självstyrelses 90-års jubileum. Som säkert alla vet så uppkom den åländska självstyrelsen efter en konflikt om Ålands statstillhörighet i början av förra seklet. Ålands läge mitt i Östersjön är en strategisk plats med kontroll över Finska viken vilket var viktigt både för Finland och för Sverige. Konflikten kom, på brittiskt initiativ, att lyftas på internationell nivå och blev den första frågan som avgjordes i det nybildade Nationernas Förbund. Resultatet blev en kompromiss – Finland fick Åland men måste garantera Åland självstyrelse och sin svenska kultur och svenska språk. Åland fick självstyrelse och Sverige fick förnyade garantier för att Åland skulle vara demilitariserat och neutraliserat så att Åland i framtiden inte skulle kunna utgöra ett militärt hot mot Sverige.
Ålänningarna som kämpat för en återförening med Sverige var missnöjda. Efter 1950-talet har vi dock kunnat se en utveckling där ålänningarna tagit självstyrelsen till sina hjärtan och arbetet med att vidareutveckla den med stolthet.
Den politiskt viktigaste frågan på Åland detta jubileumsår har varit att arbeta med att utveckla vår självstyrelse. Vi talar om att skapa självstyrelsen 4.0.
En självstyrelse som skulle vara mer dynamisk och demokratisk och där det skulle vara Åland och ålänningarna som i högre grad hade initiativet och ansvaret för utvecklingen.
Enkelt uttryck skulle vi vilja, tillsammans med Finland, fastslå vilka områden som Finland ska fortsätta att ansvara även för på Åland, oavsett hur långt vår självstyrelse än utvecklas i framtiden.
Resterande politikområden, som idag ligger i den finländska riksdagens händer, skulle vara möjliga att överföra till Ålands lagting på ålänningarnas och lagtingets initiativ.
På så sätt kunde det åländska samhället få förutsättningar att utvecklas på ett bra och mer flexibelt sätt.
Ett smidigare självstyrelsesystem skulle innebära att vi på Åland i högre grad kunde anpassa och använda vår självstyrelse för vårt samhälles utveckling och efter ålänningarnas behov.
Jag önskar att vi ska uppnå ett ömsesidigt förtroende där våra finländska kolleger litar på att vi på ett ansvarsfullt sätt sköter vår autonomi.
Ett välmående Åland är också bra för Finland som helhet.
Näringsrätten och jordförvärvsrättsreglerna är grundpelarna i vår självstyrelse. Det finns behov av en modernisering och klargörande av olika tolkningar av begrepp i dagens regelverk. Men man måste vara oerhört noggrann och veta vad man gör när man gör förändringar i det som verkligen är grunden för vår självstyrelse.
Kökarfödda författaren Ulla-Lena Lundberg som i år är nominerad till det nordiska litteraturpriset både från Åland och Finland och dessutom vunnit Finlandiapriset låter en brevbärare sätta ord på hur han tar sig fram i menföre i romanen Is. Jag låter brevbäraren beskriva vad jag menar.
”Fart måste du hålla för att inte gå igenom på de värsta ställena, men inte sådan fart att du rusar fram som en ilsken tjur utan att se var det bär hän. Hela tiden ska du veta hur det ser ut framför dig så att du inte ångar in i ett fält med tunn is som du inte kan ta dig ur. Det intressanta med isen är att fast du klarar dig långa vägar in i ett sånt fält så håller isen aldrig om du försöker ta dig tillbaka samma väg. Du får aldrig vända och backa, det är därför det är så viktigt att du har klart för dig hur du går. ”
Brevbäraren representerar förnuftet och det genomtänkta. Inte vända och backa utan fortsätt utvecklingen även i ett svårt läge. Självstyrelsen har en central betydelse för Ålands ekonomi och våra utvecklingsförutsättningar.
Det åländska samhället är livskraftigt under alla årstider, de allra flesta företagen har öppet året runt.
Det beror på att vi kräver näringsrätt på Åland och att det finns en koppling mellan näringsrätten och krav på bosättning. Det går inte att komma till Åland och bara skrapa bort grädden från mjölken.
Tack vare framsynta beslut om åländsk hembygdsrätt och jordförvärvsrätt är Åland det enda öriket i Europa som faktiskt växer!
Jag hoppas även nutida och framtida politiker alltid ska hantera självstyrelsens grunder med stor respekt för ett framgångsrikt Åland.
Här passar det bra att återknyta till brevbäraren i romanen IS ” Du får aldrig vända och backa, det är därför det är så viktigt att du har klart för dig hur du går. ”
Jag vill önska er alla som bor och verkar i vårt åländska samhälle ett riktigt gott och framgångsrikt och lyckligt 2013.
Bästa Mariehamnare och övriga nyårsfirare!
Året 2012 är snart till ända och ett nytt år, året 2013, är snart här. Hos de flesta av oss finns ett hopp om att det nya året ska vara minst lika bra som det senaste. Både på det personliga och på det allmänna planet.
Mariehamn utvecklas hela tiden. Staden har under de senaste åren begåvats med bl.a. ett kultur- och kongresshus och ett badhus. Under år 2012 har vi också fått se ett nytt daghem vid Nyängen och ett renoverat och nytillbyggt Trobergshem för att garantera de äldre en värdig ålderdom.
Dessutom har det byggts en ny kajanläggning i Västra hamn för att kunna ta emot Viking Lines nya fartyg Viking Grace som börjar trafikera i mitten av januari. Allt detta till samhällets tjänst.
Allmänt sett har vi det bra ställt i Mariehamn och på Åland. Vi lever på en av de tryggaste platserna på jordklotet och den närmaste framtiden inger hoppom fortsatt välstånd. Trots detta är det sannolikt att samhällsekonomin under kort sikt kommer att kräva vissa uppoffringar såväl på det personliga planet som för samhället i stort. Sådana uppoffringar kommer förmodligen att drabba de flesta endast marginellt.
Förhoppningen är att vi kan bibehålla sysselsättningen på samma höga nivå som tidigare, men detta är förstås mycket svårt att förutsäga.
Det som däremot är verkligt oroandeär en samhällsutveckling som kan skönjas hos oss, liksom på många andra ställen i vår omvärld. Nämligen den att vi blir alltmer individuella och privata och att intoleransen smyger sig in på oss och att ”Alla blir sin egen lyckas smed”. Konsekvensen är att vi inte känner samma solidaritet för våra medmänniskor såsom tidigare. Detta gäller inte bara oss personligen, utan individualismen har också krupit in i myndighetsutövningen utan att några formella fel eller olagligheter begås.
Matbanken kan faktiskt ses som ett exempel på denna utveckling. Inte för att det skulle vara något fel på verksamheten, den är i själva verket mycket beundransvärd, utan för att den verksamhet som Matbanken representerar borde garanteras genom stödåtgärder finansierade med skattemedel i form av utökat utkomststöd eller motsvarande stödinsatser. Det har vi nog råd med.
Mariehamns stad har i sin stadsplaneringpå ett sympatiskt sätt undvikit segregerat boende, dvs. åtskiljande av befolkningsgrupper, genom att skapa en blandning av boendeformer . Egnahems- och andra boendetomter har nästan uteslutande lottats ut till ett fast pris då det har funnits flera spekulanter. Detta hotas nu genom förslag om att hälften av de nya egnahemstomterna skall auktioneras ut till dem som betalar högst. Detta kommer i så fall att innebära att vissa stadsdelar kommer att bebos av förmögna och andra stadsdelar av mindre förmögna. En utveckling som på sikt kan skapa social oro.
För att få ett mjukare samhälle tror jag på ett fortsatt stöd till den tredje sektorn. Mariehamn är oerhört förenings- och organisationstätt. Genom undersökningar har det visat sig att satsningar på tredje sektorn sparar samhället mycket pengar samtidigt som den sociala gemenskapen stärks och som man brukar säga ”folk har trevligt, umgås och mår bra”.
Människor mår också bra då de kan umgås över generationsgränserna. I stadsplaneringen borde man därför planera gemensamma serviceanläggningar i större utsträckning än vad fallet är i dag, till exempel genom att sammanföra äldreboende och barndagvårdsverksamhet under samma tak. Likaså borde vi försöka finna fler gemensamma aktiviteter över generationsgränserna. Det här var några allmänna synpunkter som för mej i detta sammanhang kändes angelägna att påtala.
Gott nytt år!

Malin Henriksson