Producentansvar Åland blir det företag som ska administrera det lagstadgade förpackningsansvaret.
Genom att bli medlem slipper företagen samla in förpackningar själva, och kommunernas ansvar för insamlandet minskar.
Om företagen vill alltså. Man måste inte.
MILJÖ På fredagen presenterades Producentansvar Åland, Proans, på en pressträff tillsammans med bland andra vd Fredrik Karlsson och miljöminister Katrin Sjögren (lib).
I dag är det kommunerna som får notan för all sophämtning, kostnader som sedan trillar ned i knät på hushållen.
Så ska det inte vara. Enligt en lag från 2006 ska de som ser till att förpackade varor hamnar på Åland också betala för bortforslingen. Men eftersom det inte har funnits någon organisation som har skött det praktiska, det vill säga själva organiseringen av avgifterna kring hanteringen, har företagen heller inte tagit hand om förpackningarna.
Det är här Producentansvar Åland kommer in i bilden.
Baseras på omsättning
Medlemskapet är frivilligt och kostar 375 euro per år, plus en avgift som baseras på företagets omsättning. Omsätter företaget över 400.000 euro per år kan det bli en lägre grundavgift och i stället en avgift per kilo avfall. Kilopriset bestäms av materialtypen - plast är dubbelt så dyrt som wellpapp för att ta ett exempel.
Ett informationsbrev skickas i dagarna ut till i princip alla åländska företag - 2.200 stycken.
- Som företag vill man följa lagen, inte bryta den. Man kan välja mellan att antingen sköta returhanteringen själv, det har man naturligtvis frihet att göra, eller gå med i Proans, säger Fredrik Karlsson.
Proans har egentligen ingen egen verksamhet, ingen egen förpackningstransport och inga egna anställda. Ett företag som vill bli medlem tecknar ett trepartsavtal med både Proans och Ålands problemavfall. Det är det senare företaget, Åpab, som sköter insamling och transporter.
Medlemskapet är alltså frivilligt.
Hur man vill
Producentansvarslagen berör inte vem som ska samla in förpackningar, bara att det ska göras och att ansvaret är producentens.
Frågan är förstås om sophanteringen nu blir billigare för åländska hushåll. Och det är en het fråga.
Drar man in 100.000 euro täcker det kommunernas kostnader för returförpackningshanteringen, tror man. Men det finns ingen särskild brytpunkt där Proans intäkter blir så stora att det blir ett nollresultat på kommunens sida strecket.
De som blir medlemmar får använda Proans logotyp i sin marknadsföring för att visa att man tar sitt producentansvar. Det är en morot, menar Sjögren:
- Det finns en oerhörd konsumentmakt här. Vilket företag blir först med att gå med? Vem tar sitt miljöansvar?
Men om nu EU-direktivet är tvingande, varför gör man inte medlemskapet obligatoriskt?
- Det kommer ur EU-direktivet. Man måste som företag ta sitt förpackningsansvar, men man får lösa det själv. De kan samla in sina förpackningar på egen hand om de vill, säger Fredrik Karlsson.
Inte på grund av EU
Proans existens är heller inget lagkrav, eller något direkt resultat av EU-direktivet.
- Trots lagen har det inte funnits något system för producenterna att ta hand om förpackningarna, det här är något ålänningarna har varit förbannade på. Nu serveras det här till de åländska företagen, förklarar Katrin Sjögren.
Men hon gör också klart att det här bara är det första steget - moroten. Det kommer en piska också.
- Det finns redan nu en möjlighet att utdöma vite till de företag som bryter mot lagen. Den lagen ser vi över nu för att förenkla vitesutdömningar.
Men man poängterar att syftet är att presentera ett färdigt system för hanteringen - det är packat och klart för att följa lagen.
- Åländska företag är ofta små, och då vill man inte hålla på med att samla in sopor. Man vill inte hålla på med företag och styrelser för att administrera saker, så nu serverar vi en färdig lösning. Det här är istället för att administrera allt själva, säger Fredrik Karlsson.
En baktanke är att reglerna för producentansvar ska vara en smula självsanerande när det gäller skrymmande och tunga förpackningar.
- Det är ju ett lite lurigt incitament i det här. Betalar man producenterna i det här ledet också så undviker man kanske att göra alltför galna förpackningar. Det är en av EU-direktivets grundidéer.

Fredrik Granlund