Från och med den 1 februari ska vårdpersonal som har närkontakt med patienter som riskerar allvarliga följder av covid-19 vara vaccinerad mot sjukdomen. Den temporära lagändringen trädde i kraft vid årsskiftet och arbetsgivare och personal har haft januari på sig att tillämpa den.

Om en arbetstagare inte kan uppvisa skydd mot covid-19-sjukdom ska i första hand andra arbetsuppgifter erbjudas. Om sådant arbete inte står till buds eller arbetstagaren vägrar ta emot det är arbetsgivaren inte skyldig att betala lön.

Ålandstidningen har pratat med några ovaccinerade sjukskötare och närvårdare på olika arbetsplatser. På grund av att vaccinfrågan är känslig har de valt att vara anonyma. Maria, Elin och Sara heter egentligen något annat.

Känner otrygghet

För några år sedan tog Maria influensavaccinet, kort därpå drabbades hon av svåra sömnproblem. Trots otaliga utredningar har man inte kunnat hitta någon medicinsk orsak till sömnstörningarna, Maria har själv kommit till slutsatsen att det är en biverkning av influensavaccinet. Hon är livrädd för vilka följder en ny vaccinering skulle kunna få.

– Jag kan inte riskera att må så dåligt igen, jag äter fortfarande sömnmediciner. Det skulle inte påverka bara mig, utan hela mitt familjeliv, säger Maria.

Personal som av medicinska skäl inte kan ta vaccin får påvisa skydd mot covid-19 med ett intyg över negativt test som utförts högst 72 timmar före arbetsskiftet.

– Min arbetsgivare har varit stöttande och var villig att låta mig behålla mitt jobb om jag kunde få läkarintyg på att jag inte kan ta covidvaccinet. Men läkaren anser att det är min subjektiva uppfattning att sömnlösheten är en följd av vaccinationen, och att det inte går att bevisa, säger Maria.

Maria saknar alltså läkarintyg som styrker medicinska skäl att inte ta vaccin. Hennes arbetsgivare har inte andra arbetsuppgifter att erbjuda.

– Jag mister mitt jobb. Det finns inte lagliga skäl att avskeda mig, men de har rätt att permittera mig och då kan jag inte få arbetslöshetskassa. Det känns för jävligt, helt enkelt. Jag gråter inombords, men försöker att hålla ihop utåt. Det känns som att man slängs ut på gatan och får skylla sig själv, säger hon.

Stämningen på Marias arbetsplats är tryckt, kollegorna visar medkänsla för hennes situation.

– Jag är beredd på att börja leta nytt jobb utanför vården, men är inte den enda som ska ut på arbetsmarknaden nu. Det är en otrolig förlust för vården.

”Integritetskränkande”

Elin fick för någon dag sedan beskedet att hon omplaceras till en plats utan patientkontakt. I vanliga fall jobbar hon skift kvällar, nätter och helger. Med ob-tillägg kommer hon upp i en månadslön på drygt 3.000 euro före skatt. Som omplacerad får hon arbetstider dagtid, utan ob-tillägg.

– Jag kommer att tappa cirka 800 euro i månaden på det. Allt går så snabbt, man hinner knappt tänka eller ställa frågor, säger hon.

Elin berättar varför hon har valt bort vaccinet.

– Min hjärna och kropp säger ”nej, jag vill inte ha det”. Hade jag tagit sprutan hade det varit ett svek mot mig själv. Jag tror på kroppens eget immunförsvar och att vi kan påverka det med kost och annat, en frisk kropp bör klara av ett virus. Jag är absolut inte anti-vaccin, men det finns för många frågetecken. Vi måste kunna ifrågasätta oklarheterna. Att inte få bestämma över sin egen kropp är integritetskränkande. Det är ett maktspel. Folk får tycka att jag är en foliehatt, men jag tror att sanningen kommer komma fram.

Beslutsfattarnas syfte är att skydda patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar, enligt forskningen utsätter den som är ovaccinerad andra för risker. Hur tänker du kring det?

– Det är ett bedrövligt påstående. För några månader sedan var vaccinet ett fritt val, nu är det påtvingat. Plötsligt tycker man att ovaccinerade smittar som pest, när sanningen är en annan. Men jag har inte varit sjuk ännu, trots att jag har varit exponerad på jobbet flera gånger. Jag har följt restriktionerna och undvikit smittan. De som har varit sjuka på jobbet har varit dubbel- eller trippelvaccinerade, varför är samhället rädd för mig som är ovaccinerad? Det är jag som ska vara rädd för dem, det är de som sprider smittan nu. Jag tvivlar inte på att covid finns och har drabbat människor illa. Men varianterna har blivit mildare. Varför kan jag inte bära skyddsutrustning på min arbetsplats? Jag tror att det skyddar mer än vad vaccinet gör.

Känner ilska

Sara har nyligen haft covid. När hon testade positivt blev hon lättad, då hon läst att Institutet för hälsa och välfärd (THL) rekommenderat att vårdpersonal kan jobba i sex månader efter genomgången infektion. Men nu har Sara blivit informerad om att hon endast får jobba i sex veckor.

– Jag är jätteupprörd och tycker det är otroligt sjukt. Allt känns ovisst, jag vet inte hur jag ska tänka och planera, säger hon.

I slutet av förra året tog Sara sin första dos vaccin, men ångrade sig efteråt. Hon har bestämt sig för att inte ta fler doser.

– Jag tog sprutan efter ett ganska hårt formulerat internt mejl till personalen, skamkänslorna gjorde att jag gick med på det. Efteråt kändes det så fel för mig, jag kände ånger och en stark ilska. Varför ska jag känna skam för att jag värnar om min kropp? Man måste stå upp för sig själv och rätten att få välja, säger hon.

Sara säger att hon inte är en ”antivaxxare”, i grunden är hon positivt inställd till vaccin.

– Covidvaccinet är ett vaccin jag inte vet något om. Det ger en falsk trygghet, man tror att man är mer skyddad än vad man är.

Borde man byta yrke om man inte kan acceptera de skyddsåtgärder vården tror på och anser är bäst?

Sara funderar på det. Hon känner sig inte längre välkommen inom vården och överväger att skola om sig. Samtidigt vill hon arbeta med att ta hand om människor.

– Jag har utbildat mig i flera år och jobbat hårt, ska allt hänga på ett vaccin? Varför är mina vaccinerade kollegor som smittas bättre än jag? Det känns som man inte är värd någonting. Jag förstår inte.