Justitiekansler Tuomas Pöysti har på eget initiativ granskat några lagförslag som skickats från olika ministerier till Statsrådet.

– Jag har fått kännedom om att det förekommer skillnader mellan de finsk– och svenskspråkiga lagtexterna i de regeringspropositioner som lämnas till riksdagen, i motiveringarna till dem och i vissa fall också i de lagar som trätt i kraft, skriver han i sitt utlåtande.

Bristerna är oroväckande, men av olika grad. Tuomas Pöysti konstaterar att enstaka fel kan ha stor betydelse för dem som lagstiftningen gäller. Ibland saknas hela moment eller hela bisatser i den svenskspråkiga versionen.

– Jag anser det vara särskilt oroväckande att centrala lagförslag som påverkar enskilda personers vardag, såsom till exempel lagen om småbarnspedagogik, lämnas till riksdagen för behandling utan laggranskning – antingen i sin helhet eller så att den svenskspråkiga versionen inte har granskats, skriver han.

Rättssäkerheten är inte tryggad om språkversionerna skiljer sig från varandra, eftersom den lag som klubbats gäller. Om det då finns en finsk och en svensk version, blir det olika lagar som gäller beroende på vilken man följer. I sitt svar till Justitiekanslern angående problemen skriver Justitieministeriet att situationen är särskilt problematisk med tanke på det svenskspråkiga landskapet Åland.

– Jag instämmer i denna bedömning, skriver Tuomas Pöysti.

Svårt att bedöma

Tuomas Pöysti menar att det är svårt att bedöma hur vanligt och omfattande problemet är. Han misstänker att även de utkast som skickas ut på remiss kan ha olika språkversioner. Ministerierna kan få undantag från kravet på noggrann översättning och laggranskning på svenska om man har tidspress.

– På basen av det tillgängliga materialet får man den uppfattningen att pressen vid ministerierna att iaktta tidtabellerna av olika skäl väger tyngre än det att beredningen av regeringspropositionerna skulle slutföras omsorgsfullt så att den svenskspråkiga regeringspropositionen är adekvat och motsvarar den finskspråkiga ens i frågan om texten i lagförslaget. Detta är inte godtagbart, skriver han.

Brådska

Brådska, brist på svenskspråkiga tjänstemän och på sakkunniga svenskspråkiga tjänstemän uppges som orsaker till bristerna i ministeriernas lagberedningsarbete. EU:s åtgärder för försenade lagar och förordningar har skärpts och pressen har därmed ökat. I vissa fall uppger man även att det politiska beslutet kommer i ett så sent skede att man inte hinner vare sig översätta eller laggranska lagförslaget på svenska innan det förs till riksdagen. När förslagen ändras blir inte alltid den senaste finska versionen översatt och då kan den svenska versionen sakna de ändringar som gjorts i sista stund.

Det har också visat sig att sakkunskapen hos de externa översättningstjänster man köper in ibland är bristfällig.

Det finns även en tendens att lagförslagen hopar sig i slutet av regeringsperioden.

Mer resurser

Flera ministerier skriver i sina svar att en laggranskning sannolikt skulle ha förhindrat eller minskat felen och bristerna i de svenskspråkiga lagförslagen. Tuomas Pöysti menar att man borde överväga att undantagen för brådska kunde skärpas så att förseningar på grund av politisk styrning inte skulle omfattas av undantaget.

– Också i övrigt är det skäl att utreda hur tillgången till översättningstjänster, resurserna för laggranskningen samt kunskaperna i svenska hos ministeriernas personal ska kunna fås till en tillräcklig nivå, skriver han.

Tuomas Pöysti menar att Statsrådet och ministerierna måste ta skyldigheten på allvar att enligt lag se till att båda språkversionerna som lämnas till riksdagen ska ha samma innebörd och att förutsättningarna för det ska tryggas i lagberedningen.

Riksdagen skriver att en oproportionerligt stor del av arbetstiden för riksdagens svenska justerare går åt till att rätta felen som regeringen gjort.

Svar i november

Tuomas Pöysti ber statsrådet och ministerierna meddela senast den 30 november vilka åtgärder man vidtagit med anledning av Justitiekanslerns beslut. Han har inte granskat alla lagar och inte heller hela lagarna, utan sådant som setts ändamålsenligt med tanke på utredningen. De som hörts är Social- och hälsovårdsministeriet, Finansministeriet, Inrikesministeriet, Kommunikationsministeriet, Undervisnings- och kulturministeriet samt Arbets- och näringsministeriet. Även riksdagen, Justitieministeriet och Statsrådets kansli fick tillfälle att yttra sig.