Mark Levengoods mormors bror Fjalar Grönberg var apotekare på hörnet mellan Storagatan och Torggatan i Mariehamn. Han var också vicelantråd och på den vägen köpte Marks mormor och morfar ett sommarställe på Åland 1949. Efter det har huset gått vidare i generationer – först till Marks mamma som tog över det efter sin pappas död och nu till Mark, som i sin tur tagit över det efter sin mamma.

Sedan i slutet av 60-talet har Mark tillbringat sina somrar på Åland. Resorna hit var alltid ett spännande äventyr. Varje år i början av juli vankades en 160 kilometer lång bilfärd från Helsingfors följt av en båtresa. Mark minns väl hur han brukade köpa godis på båten i väntan på den eviga sommaren på sitt älskade Åland.

–  På Åland blir sommaren den riktiga sommaren. Det är rätt blommor som blommar och rätt nyans på graniten. Man liksom sjunker in i sommaren när man kommer hit. Att gå in i ett bibliotek och få syn på metervis med böcker på svenska var en enorm lycka för mig som älskar att läsa och inte kunde finska så bra.

Marks mamma flyttade till Åland när hon var 50 år gammal och sedan dess har hans längtan efter att komma hit blivit starkare. På senare tid har Mark tillbringat mer tid på Åland även på vintern. 

– Det är oerhört fint här på vintern också. Jag har förståelse för alla ungdomar som blir understimulerade under vintermånaderna men för mig är det perfekt. Det är lugnt och vackert.

Det ständiga skvallret

Åland är precis som andra små samhällen känt för sitt lokala skvaller. Att alla känner alla och ryktena går snabbt finner Mark otroligt underhållande. Han kommer aldrig glömma den gången han gick vilse i Geta.

– Det fanns inte en människa i sikte. Jag behövde gå över träsk för att komma vidare och mina byxor blev genomblöta. Så när jag äntligen lyckades hitta rätt åkte jag till Maxinge för att köpa torra byxor. Vid kassan möttes jag av ett skratt. 

”Så du hittade rätt i Geta?”, frågade expediten. Det visades sig att någon hade sett mig i skogen och lagt ut på nätet att jag var vilsen i stället för att komma och hjälpa mig. Så under min 30 minuters bilfärd från Geta till Maxinge hade expediten hunnit se detta, säger Mark och skrattar.

Du pratar ofta om kulturella skillnader mellan Sverige och Finland. Vad händer om du tar in Åland som en tredje dimension i den aspekten?

– Åland är inte Finland och inte Sverige, Åland är Åland. Folk här är självständiga på ett helt annat sätt. Jag minns väl när jag var på kafé och skulle beställa en dubbel espresso i kassan. ”Det är bordsservering”, sa personalen och menade att jag skulle beställa vid bordet. När jag sedan fick mitt kaffe bad jag om att få socker till. ”Ser jag ut som din piga eller?”, fick jag till svar. Det är Åland i ett nötskal. Man sätter sig inte på en ålänning.

Mark tycker att det är en större skillnad mellan Sverige och Åland än vad det är mellan Åland och Finland. 

– När ålänningar definierar sig med det svenska är det någon slags 70-80-tals-Tomas Ledin-version av Sverige. Ni lever liksom kvar i ett 40 år gammalt dröm-Sverige, säger Mark med ett skratt.

Definierar du dig som mer svensk eller finsk?

– Jag tror att ens identitet formas i ungdomen. Jag gick i skola i Finland så min världsbild är formad utifrån ett finskt perspektiv. Jag trivs jättebra i Sverige men när jag fick frågan om att skaffa svenskt medborgarskap ville jag inte det. Jag vill behålla mitt finska medborgarskap, det är en del av den jag är.

Mer än sommarålänning

När Ålandstidningen förklarade för Mark att årets sommarsoffor riktar sig till sommarålänningar reagerade han på det uttrycket.

– Jag skulle nog definiera mig som mer än en sommarålänning. Det finns en orsak till varför min mamma är begravd här och inte i Helsingfors. Det var här hon bodde i slutändan och ville vara. Jag tror inte att man måste ha minst sex åländska generationer för att ha rätt att bli kallad ålänning.

Maken Jonas Gardell och barnen har också blivit väldigt förtjusta i Åland. Mark vill gärna fortsätta sina familjetraditioner och kan tänka sig att bosätta sig här i framtiden.

– Det har uppstått en lust hos mig att sluta cirklar. Åland och Finland har blivit allt viktigare för mig med åren. Det är mycket som har förändrats. Det är mycket lättare att ta sig hit nu och jag kan komma hit fast över en natt.

Även om mycket på Åland har förändrats till det bättre genom åren tycker Mark att Åland är underutvecklat när det kommer till turism. Han anser att det enda hotellet med riktigt bra standard är Pommern och att Arkipelag skulle behöva ett lyft.

– Det är som att Åland har alla trumfer på handen men vet inte riktigt hur man spelar kort.

Vad tycker du att Åland kan göra bättre för att locka fler turister hit?

– Jag skulle börja med infrastrukturen. Det behövs fler bättre hotell och restauranger. På helgerna är det svårt att äta något annat än pizza om man vill äta ute. Sedan tycker jag att Åland borde marknadsföras bättre och informationen behöver utvecklas. Det finns jättebra cykelbanor, pilgrimsleder man sällan hör om och Kastelholms golfbana är helt fantastisk och passar hela familjen. Det finns så många pärlor på Åland, Lemböte kapell, Prästö och Getabergen till exempel. Det finns mycket potential här.

Inom tv-branschen

Mark kände sig dålig på precis allt i skolan förutom svenska. Han hade ingen aning om vad han ville göra i framtiden förrän han steg in i en tv-studio för första gången. Då tänkte han direkt att där hör han hemma. Redan som 16-åring fick han sitt första programledarjobb för programmet ”Myror i huvet” på Yle.

– Jag tänkte då att programleda var det enda jag var bra på. Men det räcker att vara riktigt bra på en grej, då ska man köra på det.

På den tiden ansågs det inte som något fint att jobba inom tv och media. Mark minns bra hur hans egen morfar varnade honom för att ”om han slappar till sig slutar det med att han hamnar inom Tv”.

Är det jobbigt att vara offentlig?

– Nej, det tycker jag inte. Det är klart att jag måste umgås allt mer med folk privat. Jag har väl lärt mig att jag inte ska gå på Arken en lördagkväll då folk flockas runt en för att ta selfies när jag har en öl i handen och är något stirrig i blicken. Men jag har rätt till ett privatliv precis som alla andra, alla har inte rätt att veta allt.

Har du något tips till unga i dag som vill satsa på en liknande karriär som du har?

– Mitt tips är att skaffa sig utbildning och inte gå in med inställningen att bli känd. Media är ett hantverk som man måste lära sig bemästra. Många känner sig kallade att jobba inom media, men få är utvalda.

Nära kungafamiljen

Under sommaren har en ny svensk serie blomstrat upp på Netflix. Serien ”Young Royals” handlar om en svensk prins som efter en skandal tvingas hoppa av gymnasiet och börja på en fin internatskola. Där kommer han underfund med att han är homosexuell. Mark, som har en nära relation till flera i den svenska kungafamiljen, har sett serien och är väldigt förtjust i den.

Tror du att kungafamiljen skulle vara redo för en homosexuell kronprins/kronprinsessa?

– Jag tror att kungafamiljen skulle vara redo, men inte hovet. Kungafamiljen som jag känner den är rätt fördomsfri. Jag tror inte att de skulle göra en jättestor grej av det. Hovet däremot förvaltar apparaten och styrs av regler som bygger på ett heterosamhälle. Sedan blir det ju komplicerat då tronföljden ska föras vidare. Men jag kan mycket väl tänka mig att det här händer inom de närmsta årtiondena. 

Och till sist, den viktigaste frågan. Hejar du på Finland eller Sverige i ishockey?

– Haha, jag hejar faktiskt alltid på Finland. De har haft svårt att hävda sig internationellt men när det väl gäller då kan de.