Secondhandmarknaden växer så det knakar. Många anser att den minskar konsumtionens påverkan på miljön och stöder cirkulär ekonomi, vilket delvis kan förklara den enorma expansionen. Det är inte bara på Åland och i Norden som loppmarknaderna ökar, också ute i Europa sker den här utvecklingen. Förr var loppmarknader inte vanliga på Åland, men då var sommarauktionerna desto vanligare.

Loppis-fenomenet har en lång historia och redan i slutet av 1800-talet började de dyka upp i Paris. Själva ordet loppmarknad har ett osäkert ursprung. En teori är att det kommer från att begagnade kläder och möbler som såldes vid dylika tillfällen påstods innehålla loppor eller löss.

När man reser utomlands kan det vara rätt skoj att besöka loppmarknader och secondhandbutiker. De ger möjlighet till en intressant inblick i ortens materiella kultur. Gran Canaria är starkt förknippat med solsemestrar, vin och partaj, men också där kan man roa sig med att besöka lokala loppmarknader och secondhandbutiker. I Las Palmas hålls varje söndag marknad i San Telmoparken och en hel del stånd är av loppmarknadskaraktär. I syd är det San Fernando, orten norr om den berömda sandöknen med fyrtornet, som bjuder på en stor renodlad loppmarknad. På senare tid har dess omfattning ökat och försäljarstånden närmar sig etthundra vid det här laget. Längs Calle Piscis som går parallellt med den torra Maspalomaskanalen, norr om Holiday World, dukas det upp ett minst sagt brokigt utbud varje söndag. Här kan man fynda begagnade kläder, skor, husgeråd, prydnadsföremål, tavlor, frimärken, mynt, CD- och vinylskivor, möbler, leksaker och verktyg. En del helt nya varor saluförs också. Få försäljare har prismärkta varor och det lönar sig att pruta.

Det talas många tungomål såväl bland försäljare som kunder på marknaden i San Fernando. Invandrare från Afrika och arabvärlden är välrepresenterade bland försäljarna. Många bara breder ut en presenning och staplar varorna i högar, medan andra har försäljningstält med diskar där varorna ställs fram. I var och vartannat stånd spelas spansk populärmusik på hög nivå. Här är det kontanter som gäller, medan kortläsare inte verkar användas överhuvudtaget.

Det är inte fritt fram att bara komma och sälja på marknaden. En försäljare med rötterna i Afrika berättar att man måste söka tillstånd hos kommunen för att få delta. Det hela verkar vara en rätt byråkratisk process och han ruskar på huvudet och säger att det inte är lätt att få tillstånd. Om man väl beviljats lov betalar man en månadsavgift. Därtill är man tvungen att teckna en försäkring. En annan försäljare med spanskt ursprung bekräftar uppgiften om att det är byråkratiskt och svårt att få rätsida på tillstånden. Kostnaderna för att delta som försäljare uppges vara omkring 20 euro plus försäkring om 40 euro. Eftersom många försäljare återkommer år efter år verkar det dock som om omsättningen är så stor att det lönar sig att införskaffa tillstånden.

Trots att jag inte har behov av några saker lockas jag till några inköp på marknaden. Ett blåskimrande kassaskrin i metall från 1950-talet inhandlas för åtta euro. Ett inramat, omkring hundraårigt ateljéfotografi av ett spanskt par vid en piedestal prutar jag ner till åtta euro. Tre cd-skivor för en euro styck hamnar även i ryggsäcken. Den ena en Café del Mar-skiva som man i Stockholm på andrahandsmarknaden för trettio år sedan betalade minst hundra kronor för. Slutligen fyndar jag även små miniatyrramar till Önningebymuseets museishop för 30 cent styck.

Priserna på loppmarknaden är betydligt lägre än hemma på Åland, men det är bara naturligt eftersom priserna i vanliga butiker är mycket längre och lönerna för de flesta kanarier är väldigt låga i jämförelse med de finländska.

Efter ett par varv kring alla stånd är det skönt att sätta sig på utecaféet invid fotbollsplanen intill loppmarknaden. Det är ett sant nöje att se de lokala spanjorerna livfullt diskutera fotboll medan de tar en öl. Roligt är det också att beställa en café cortado av de otroligt vänliga flickorna vid disken. Trots ett enormt stressigt arbetstempo tilltalar de en med glatt leende och ett artigt señor.

Så avslutningsvis kan ett besök på en loppmarknad bara rekommenderas under en semesterresa till Gran Canaria! Synd bara att bagagereglerna på flyget är strikta, så det gäller att inte falla för stora tunga frestelser, även om priserna är lockande och låga.

Kjell Ekström