En idrottare på hög nivå har hosta och tar hostmedicin för att bli bättre. En helt naturlig sak men faktum är att det kan räknas som doping.
-Vi jobbar med att informera idrottare om sådant, säger Samuli Rasila från Finlands antidopingkommitté.
IDROTT Samuli Rasila var förra veckan på Åland för att föreläsa om antidoping. Han var inbjuden av Ålands idrottsförbund för att tala på deras vårmöte.
-Vi föreläser mycket runt om i Finland men det här är nog första gången på Åland. Men det är lika viktigt att prata om det här som där, säger han.
Antidopingkommittéen arbetar med att informera.
-När doping nämns är det oftast i samband med någon skandal. Då är det redan någon som gjort valet att dopa sig. Vi jobbar med att utbilda för att motverka att sådant händer.
Idrottsförbund, -föreningar. -gymnasier och -skolor är några av dem som får besök av antidopingkommittéen. Ungefär 100 sådana utbildningar ges under ett år. För de mesta bemöts utbildningen med intresse.
-Men visst finns det dem som ryker på axlarna och säger att de händer inte inom vår idrott. Oftast är det inom idrotter där inga skandaler kommit fram. När något väl händer ökar intresset, säger Samuli Rasila.
Utbildningsminsiteriet har som krav på idrottsförbund att de ska kunna visa att ledare, tränare och idrottare fått utbildning om antidoping.
- Vissa är bättre, andra sämre. Men det beror på hur de prioriterar. Att få fram bra idrottare och få med fler unga är, det viktigaste för de flesta förbund och det tycker jag också är viktigast. Bara man inte glömmer bort dopingfrågan på vägen, säger han.
Kunskapen kan rädda
Information om hur reglerna ser ut behövs.
-Idrottare oavsett nivå behöver veta vad som gäller. När många hör doping tänker de på konstiga metoder och tunga droger men det behöver inte alls vara så. Att använda en astmainhalator eller ta hostmedicin kan räknas som doping. Men det kan vara laglig doping om du har ett intyg från din läkare att du behöver just den medicinen. Elitidrottare har ofta koll på det och vet med sig att be om ett intyg om de behöver ta någon medicin men många andra har inte en aning, säger Samuli Rasila.
Med ett sådant intyg söker idrottaren dispens hos antidopingkommittéen och det intyget kan vara skillnaden mellan att få tävla eller bli avstängd.
-I slutändan är det idrottarens ansvar att veta vad som gäller. Att skylla på att man inte visste är en ursäkt som sällan fungerar.
Det är också idrottarens uppgift att kontrollera att det läkemedel läkaren utfärdat inte är med på listan över förbjudna läkemedel.
Samuli Rasila berättar att det finns en pol med 300 finländska idrottare som tillhör toppen i sin idrott. Varje dag ska de rapportera var de befinner sig. Det för att man ska kunna göra en dopingkontroll helt utan förvarning.
-På så sätt har man inte möjlighet att dopa sig vissa perioder utan man måste hålla sig ren hela tiden för vem vet vilken dag och var kontrollanten dyker upp.
Förra året gjordes det 1.700 tester. I år hoppas man att siffran landar på 2.000.
-I dag görs fler hemmakontroller och sådana vill vi ha mer av.
Många risker med doping
"Rent är bäst" är mottot kommittén sprider. På vilket sätt det förmedlas varierar beroende på ålder.
-För alla lyfter vi fram de fina sidorna med att inte dopa sig. För äldre berättar vi också om olika typer av doping så som anabola steroider men samtidigt tar vi också upp vilka biverkningar de har. Om någon testat en medicin och insett oj, den ger mig stora muskler så kanske man glömmer det andra. Men att ta medicin som inte används till dess rätta syfte är farligt för hälsan, säger Samuli Rasila.
-Skulle vi berätta om detta för trettonåringar skulle de se ut som frågetecken. För dem lägger vi fokus på rent spel. Att vara reko mot sina lagkompisar. Sen berättar vi också om vikten att sova, äta bra mat och om hälsa. Lär man sig bra vanor som ung så hänger det kvar när man blir äldre. Då är kanske steget längre till att göra valet att dopa sig. Idrott fri från doping är ju det vi vill ha. Förhoppningsvis blir det så en dag.

Ålandstidningen