Snart är det bara "skärgårsgobbar" kvar i skärgården. Kvinnorna söker sig till mer tättbefolkade trakter i jakt på sociala nätverk.
Det menar Christian Pleijel, skärgårdsutvecklare på landskapsregeringen.
SKÄRGÅRD Genusperspektivet är viktigt, menar Christian Pleijel, som tog upp ämnet på skärgårdsnämndsmötet i måndags.
- Män har lättare att se det positiva i skärgårdssamhället. Det finns jakt- och fiskelag och det är lätt att komma in i traditionellt manliga sysslor. Kvinnor har det svårare. De tycker ofta att det finns en brist på socialt umgänge, säger Pleijel.
Det är ingen fördomsfull inställning, menar han. Det är fakta.
- Det är jättemånga tjejer som tackar för att jag tar upp de här frågorna. De tycker att det finns svårigheter som "gobbarna" inte ser. Det finns ju, om man pratar om typiskt manliga och kvinnliga drag, en uppdelning mellan oss.
Fler skärgårdsbor behövs
Frågan är brännande aktuell. Att hålla befolkningstillväxten uppe är en knäckfråga för flera skärgårdskommuner.
- Det är jätteviktigt. Inflyttningen har till exempel avstannat i Vårdö och Brändö, och där hotas nu både skolor och samhällsservice. Vi måste ha en vettig befolkningsmängd här ute, annars fungerar det inte.
Förutom genusperspektivet är det arbetsfrågan som sysselsätter många tänkbara utflyttare.
- Många som kan tänka sig att flytta ut i skärgården har möjlighet att jobba här, men inte deras partner. Det är också en knut i sammanhanget.
Skärgårdsnämndens möte handlade annars mest om image, identitet och profilering -i grunden en diskussion om hur man ska få fler att flytta till skärgården.
- Vi vill förmedla hur tryggt vårt samhälle är, och vilken fantastisk närdemokrati vi har. Vi har en mycket bra äldreomsorg och skola - saker man bara kan drömma om i Sverige och Finland.
Och myten om den gamla "skärgårdsgobben" är mest en myt.
- Många tänker ju på Hasse Alfredsson i Saltkråkan när de tänker på skärgårdsboende - en obegriplig gammal gubbe. Så är det ju inte. Och jag kommer till exempel aldrig att bli betraktad som Kökarsbo, jag kommer ju från Stockholm. Men poängen är att det behöver jag inte bli heller.

Fredrik Granlund