Om Ålands språkskydd kan garanteras i ett allt mer finskspråkigt Finland var temat för gårdagens partiledardebatt i lagtinget. Alla partiledare förutom  Katrin Sjögren (Lib) och Camilla Gunell (S) som ersattes av Mats Perämaa (Lib) och Nina Fellman (S) var på plats när moderator Göran Lindholm drog igång debatten med frågan: ”Kan den nya självstyrelselagen säkerställa Ålands internationella språkskydd?”.
Mats Perämaa framhöll tidigt i sitt anförande att grundfrågan inte är huruvida självstyrelselagen kan eller inte kan garantera språkskyddet.
– Jag ser ingenting med varken självstyrelselagen eller språklagen som i sig skulle vara ett problem för Finland att bedriva rätt språkpolitik. Problemet ligger i hur situationen ser ut i Finland och den utveckling som pågår. Det är saker som gör att man inte kan garantera språkskyddet oavsett hur lagstiftningen är formulerad.
Mats Perämaa konkretiserade vilken utveckling han talar om.
– Det går åt fel håll. Vi får allt kortare tid på oss och översättningarna från Finland är ofta bara sammanfattningar.
Ta över behörigheter
Axel Jonsson (ÅF) delade till stora delar Mats Perämaas syn på språksituationen i Finland.
– Problemet ligger i att Finland blir mera finskt. Officiell tvåspråkighet betyder ingenting när man lägger ner svenska tingsrätter och sjukhus. Det finns för få tjänstemän som kan svenska om vi måste använda självstyrelselagen som en tryckventil i språkfrågan. Vi måste redan nu sätta fokus på att börja ta över så många behörigheter som vi bara kan, speciellt inom de områden där språkproblemen är som störst.
Axel Jonsson replikerade också till riksdagsledamot Mats Löfström som innan debatten i ett öppningsanförande talade om att nästa regeringsprogram kan bli en nystart med mycket förbättringar.
– Jag tror inte den nya självstyrelselagen kommer möjliggöra att vi kan garantera det svenska språket. Vi kan inte heller vara så naiva att vi tror att så fort vi byter regering så löser det sig. Det finns inget genuint intresse för svenskan i det finländska partierna.
Överens
Diskussionen kring utmaningarna med att säkra det svenska språkets ställning i Finland fortsatte under debatten ungefär i samma ton. Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) sade att vi måste inse att vi på Åland har väldigt liten chans att påverka den finländska språkpolitiken, och att både Åland och Finland borde vända sig mot Sverige för att hitta lösningar.
Jörgen Pettersson (C) konstaterade att Ålandsöverenskommelsen från 1921 är glasklar och att Åland borde rikta blickarna mot att sätta in åtgärder där man faktiskt har möjlighet.
– Det är där vi själva kan påverka och vi föreslår att man tillsätter en språkpolitisk kommitté på Åland. Det är på politisk nivå man måste bearbeta det här
När Axel Jonsson frågade sig om vi behöver mera utredningar eller mera åtgärder svarade Jörgen Pettersson att det sista vi ska göra är att sluta försöka.
Tekniken enda räddningen
Nina Fellman frågade sig hur Finland ska kunna bibehålla tvåspråkigheten och uppmanade till att samarbeta med svenskspråkiga vänner i Finland. Bert Häggblom (Ob) kom med kvällens framtidsprognos.
– Det händer ingenting i Finland och vi är körda om inte tekniken räddar oss. Det är tekniken som kan vara vår räddning. Maskiner som räddar vårt språk och vår identitet.
Axel Jonsson hade sina invändningar:
– Nina pratar om att självständighet är ett orimligt alternativ men för mig är maskiner som tolkar minst lika orimligt. Språket är en såpass elementär del av våra liv och snart är frågan om vi ens kan få en rättvis rättegång på svenska i Finland. För mig är självständighet ett mycket rimligare alternativ än allt annat som nämnts här i dag.
Debatt
Efter öppningsanförande fortsatte debatten med konkreta frågeställningar. Den första frågan handlade om utbildningsmöjligheter i Finland.
Axel Jonsson oroade sig över att många fortfarande väljer att studera i Finland på grund av språket.
– Det som bekymrar mig mest är när jag pratar med ungdomar som ska studera i dag och som känner att de måste kunna finska för att få ett jobb på Åland i framtiden. Det riskerar att på lång sikt förfinska det åländska samhället, vi borde uppmuntra alla som vill studera utomlands att göra det.
Nina Fellman var skeptisk till Axel Jonssons uttalande.
– Är det bättre att vi säger åt dem som vill ha finska som en merit att: ”nej, skaffa er inte den meriten”?
Axel Jonsson gav svar på tal.
– Vi på Åland känner en press från samhället att vi behöver kunna finska för att få ett jobb, jag har svårt att se att någon i Uppsala hade resonerat på samma sätt. Vi ska uppmuntra alla att fara precis dit de själva vill.
Nina Fellman menade att diskussionen inte är en konstitutionell fråga utan en fråga om på vilken marknad det åländska näringslivet arbetar.
Jörgen Pettersson kastade sig in i debatten med en sammanfattning.
– Svaret är nog inte att man ska söka sig bort från Finland för att lära sig andra språk än finska. Vi måste inse att om man ska sälja saker måste man kunna språk.
Debatten fortsatte efter Ålandstidningens pressläggning.

Kevin Eriksson