Förra sommaren uppmättes de största registrerade jordbävningarna på Åland. De tre täta skalven, två av dem i Järsöfjärden och ett i Kapellviken, hade magnituder på upp till 1,8.

De fångades upp av Seismologiska institutet vid Helsingfors universitet, trots att man inte hade någon mätare utplacerad på Åland. Svenska nationella seismiska nätet har sedan tidigare en mätare i Jomala, det är dock inte tillräckligt för att ta fram tillräckligt detaljerad data som man vill ha. Men nu ska det bli ändring på det.

Seismologiska institutet installerar den här veckan ett seismiskt nätverk bestående av tre online- och tio offlinestationer på Åland.

Onlinestationerna har större och känsligare seismometrar, och registreringarna används direkt i övervakningen. Offlinestationerna är tio geofoner som man gräver ner, datan används i mer detaljerade analyser.

Spännande bergart

Ålandstidningen träffar seismologen Tuija Luhta och forskningstekniker Jennifer Hällsten vid Soltuna i Geta när de installerar en av onlinestationerna. De övriga två placeras på Kumlinge och i Eckerö.

– Vi är intresserade av att studera förekomsten av jordbävningar på Åland, för att lyckas mäta dem behöver vi ett eget nätverk, säger Jennifer Hällsten.

Syftet är att öka kunskapen om seismiciteten på Åland och den åländska jordskorpans struktur. Observationerna kan även användas i seismisk riskbedömning, som kan bli aktuellt om till exempel system med djup bergvärme skulle planeras.

Åland är särskilt intressant ur forskningssynpunkt då det är ett rapakiviområde, alltså där bergarten består av röd granit. Då är skalven ofta grunda och skapar ett dånande läte.

Seismologisk aktivitet i rapakiviområden tillhör Tuija Luhtas forskningsområde. Något man vill ta reda på är om det är vanligare med många, små jordbävningar i rapakivi.

– Berggrunden är lite yngre och annorlunda, säger hon.

– Vi vill titta på om det finns jordbävningar som bara inträffar i rapakiviområden. Det finns anledning att tro det, säger Jennifer Hällsten.

Troligen inträffar mikrojordbävningar ofta på Åland, men de är så små att vi inte känner av dem. De nya mätarna är känsliga och registrerar även skalv under en magnitud.

Men det finns också annat som är intressant att titta på.

– Det finns många förkastningar (sprickor i jordskorpan reds. anm.) på och runt Åland. Till exempel en som går härifrån till Paldiski på Estlands västkust, men man vet inte så mycket för det har inte funnits några sesimiska stationer här, det saknas data, säger Tuija Luhta.

Ingen seismisk risk

En jordbävning inträffar när spänningar längs plattgränserna släpper på grund av rörelser i den underliggande manteln.

I Finland har jordbävningar registrerats med seismografer sedan 1950-talet men bara under de senaste cirka tjugo åren har nätverket varit tillräckligt tätt för att detektera små jordskalv. Tidigare i år uppmättes ett skalv med magnituden 2,8 i Lappland, det största på fyra år.

– I Finland har vi mycket förkastningar. Det är på ett sätt bra, det gör att berggrunden rör sig lätt. Spänningen blir inte stor, och det är tryggare för oss. Vi har jordbävningar men de är små, säger Tuija Luhta.

Hur kan man ha märkt av ett skalv med magnitud 1,8, som på Åland sommaren 2021?

– Det är ungefär som en kraftig explosion i ett stenbrott. Det inträffar ungefär 10 i Finland med den storleken varje år. Det är inte farligt och inga stora jordbävningar, men man kan känna dem, säger Tuija Luta.

– Det kan låta som att en tung långtradare kör förbi. Fönsterrutorna kan börja skallra och taklampan gunga. Djur kan vara känsliga, hundar och katter brukar reagera, säger Jennifer Hällsten.

Den största jordbävningen i närheten av Åland inträffade hösten 1976 vid Odensholm, en ö i Östersjön utanför Estlands nordvästkust. Skalvet var över fyra magnitud.

– Det kändes på Åland, även i Helsingfors och södra Finland, säger Tuija Luhta.

Inget tyder på att det skulle bli vanligare med kraftigare skalv på Åland.

– Nej, och om man tänker över hela jordklotet blir det troligen färre jordbävningar på sikt, säger Tuija Luhta.

Vill göra det permanent

Nätverket som installeras nu ska vara aktivt minst ett år, och möjliggörs tack vare ett stipendium från Nordenskiöld-samfundets stiftelse. Seismologiska institutets långsiktiga syfte är ett permanent seismiskt nätverk på Åland.

– Vi vill gärna ha en permanent station på Åland och hoppas på att få finansiering för det, säger Tuija Luhta.