1930 instiftades det som idag kallas Sjöbevakningen i Finland.
Det uppmärksammades under gårdagen med en högtidligt hållen presskonferens ombord på fartyget Tursas.
Festligheterna sammanfaller med den största omorganisationen i myndighetens historia.
SJÖFART Vid årsskiftet ska hela omorganisationen vara klar. Då är alla sjöbevakningsstationer nedlagda, med undantag från den på Kökar, och all administrativ personal på Lotsberget omsatt till patrulltjänst.
- Det är inte bara kalas, det är mycket på gång. Vår utrustning förnyas hela tiden, och vi lättar avsevärt på vår administration, säger kommodor Henrik Wärnhjelm.
Den nya organisationen, som Ålandstidningen kunnat berätta tidigare, bygger på ett system med utstationerade patrullbåtar. Båtarna ska ligga förtöjda i Eckerö, i Saltvik och i Lumparland. Vid larm ska besättningen om tre personer sätta sig i en utryckningsbil och köra till den närmaste båten - vilket antas gå snabbare än att köra samma sträcka med båt.
Inte vänta i tornet
- Men tanken är att personalen ska vara ute på sjön. Vi sitter inte i tornet och väntar på att det ska hända något, utvecklar kaptenlöjtnant Timo Hissa, områdeschef för Ålands sjöbevakningsområde.
Fast inte längre. I och med att alla stationer läggs ned byter organisationen på Åland namn.
- Vi avskaffar Ålands sjöbevakningsområde, och Sjöbevakningen i Mariehamn byter namn till Ålands sjöbevakningsstation, säger Wärnhjelm.
I stället blir de nya patrullbåtarna ("dubbelt så bra i alla avseenden") ett slags flytande bevakningsstationer.
- De har all mobil utrustning som behövs, och kan ge all service i en lucka som stationerna kunde tidigare.
Ingenting säger hellre att tillgängligheten blir sämre än tidigare, menar han.
- Även om man visste var stationerna låg, och kände en trygghet i det, kunde patrullbåtarna vara ute på uppdrag 40 sjömil bort. Dessutom kunde stationerna vara tidvis obemannade.
Fortsätter bestämma
Timo Hissa är även i fortsättningen chef för det som nu alltså kallas Ålands sjöbevakningsstation, med kaptenlöjtnant Gunnar Silander som ställföreträdare.
Resten av personalen, totalt fem personer, som arbetat med administration ska ut ur huset och i båtarna är tanken. I praktiken har två av dem hittills sökt sjötjänst.
- Vår värld finns inte i Outlook utan ute på havet, som Hissa uttrycker det.
Men ett arv från stationerna finns kvar; kamera- och radarövervakningsutrustningen. På Åland täcks stora delar av bevakningsområdet med kameror som kan fjärrstyras. 150 procents täckning, säger Wärnhjelm själv. En tredjedel kan gå sönder, och man har ändå hundraprocentig täckning.
- Så man kan säga att vi byter ut personal mot teknik. Men med radar räddar man ingen. Till det krävs friska händer, säger Wärnhjelm.

Fredrik Granlund