På 90-talet fanns en välfungerande krisgrupp på Åland bestående av personal vid ÅHS.– Men det föll på att de som jourade inte fick någon jourersättning, säger Katarina Gäddnäs.Efter det har frågan lyfts flera gånger, bland annat genom en så kallad hemställningsmotion i lagtinget. Vissa insatser har gjorts genom utbildningar och samarbeten, men det Katarina Gäddnäs nu efterlyser är en organiserad pool av ”jourhavande medmänniskor”.– Det är jättemånga som påtalat att en krisjour behövs men alla tycker att det är någon annans uppgift att sköta den, säger Katarina Gäddnäs.Kunskapen finnsI slutet av förra året började hon jobba som sjukhuspräst vid ÅHS. Hon har jour dygnet runt måndag till fredag samt de flesta helger.– Jag upplever att det vid ÅHS egentligen bara är mig man kan ta till när behovet uppstår. Men ibland inträffar en olycka som berör många människor i en familj eller på en arbetsplats. Då är det svårt för en person att räcka till. Det är väldigt sårbart som det är nu.Katarina Gäddnäs påpekar att vårdpersonalen vid ÅHS är utbildad i att kunna ge inte bara fysisk utan också psykisk första hjälp. Kunskapen finns alltså – men inte alltid tiden.– På ett ställe som akuten måste ju i första hand de somatiska skadorna tas omhand.Tredje sektornI dag är det polisen som meddelar anhöriga när en person omkommit till exempel i en bilolycka.– Poliserna är jätteduktiga på det här men måste ju ofta åka vidare på andra uppdrag efter en stund.Här skulle en krisjour kunna kopplas in som stöd för de sörjande, säger Katarina Gäddnäs.– Det här kunde kanske organiseras via tredje sektorn, Röda korset eller församlingarna.Vem som skulle kunna ingå i krisjouren är en öppen fråga, men Katarina Gäddnäs anser att en viss grundutbildning är nödvändig.– Det handlar om någon som kan sitta bredvid och lyssna. Det är inte raketvetenskap men man behöver kunskap om hur människor i den här typen av situationer ska bemötas.Åland är litet och har ett finmaskigt skyddsnät, säger Katarina Gäddnäs.– Men det är hela tiden folk som faller mellan stolarna.En annan aspekt, förutom den direkt medmänskliga och stödjande funktionen, är vad avsaknaden av en krisjour kan få för konsekvenser i det långa loppet – till exempel i form av sjukskrivningar.– Det kan bli väldigt dyrt i längden för samhället när människor inte snabbt får den krishjälp de behöver.

Annika Kullman