– Det är en global trend. Man försöker minimera riskerna med att folk får problem med de produkter man säljer, säger Thomas Nilsson, som i går deltog i Pafs seminarium om ansvarsfullt spelande.
Han är legitimerad psykolog, grundare av Sustainable Interaction (tidigare Spelinstitutet) och har arbetat med spelberoende sedan 1987. Före det jobbade han med drogmissbruk, och säger att det finns många likheter mellan till exempel alkohol- och spelberoende. Det handlar om ett belöningssystem som triggas när man dricker – eller spelar. Efterhand utvecklar man en tolerans.
– Du behöver mer och mer stimuli för att få effekt. Det krävs mer och mer spänningsmoment för att få samma belöning, säger han.
När det handlar om spel kan man byta spelform, satsa ännu mer pengar eller spela oftare. Om man inte får spela får man abstinens med fysiska symtom. Beroendet genererar konflikter, både inre och yttre, samt skam- och skuldkänslor.
Tiden avgörande
Det tar sex–sju år att utveckla ett alkoholmissbruk, ett spelmissbruk utvecklas dubbelt så snabbt.
– Det händer saker i ditt drickande som tvingar dig att ta pauser. Om du spelar kan du spela dygnet runt, säger Thomas Nilsson.
Tvärtom mot vad många tror handlar spelmissbruk inte om hur stora belopp man spelar för. Det handlar snarare om tid, och hur upptagen man är av sitt spelande. Det vill säga också de förväntningar, planering och konflikter det medför.
– Att du spelar åtta timmar per dygn är en viktigare faktor än hur mycket pengar du spelar bort på åtta timmar.
Någon tidsgräns för hur mycket spelande som är missbruk finns inte, enligt Thomas Nilsson.
Agerar av moraliska skäl
De senaste åren har spelbolagen insett att de måste agera på det här, menar Thomas Nilsson. Själv började han intressera sig för frågan i mitten av 1990-talet, men de tio första åren var responsen från spelbolagen sval. Men nu för tiden välkomnas han och hans kollegor med öppna armar.
– Spelbolagen har varit inblandade i en strid ström av olika skandaler. Det blir så uppenbart att branschen måste göra något av moraliska och etiska skäl.
Han säger att tio procent av ett spelbolagens kunder står för 50 procent av omsättningen.
– Av de 50 procenten är 90 procent spelberoende. Är det rimligt att de stjäl, ljuger, begår brott och tar livet av sig? Det är inte roligt att höra för spelbolagen. 
Flera goda exempel
Spelbolag världen över har i dag utvecklat olika verktyg för att minimera riskerna med spelandet, allt från information till självavstängning.
Thomas Nilsson nämner flera goda exempel: I Norge diskuterar man att införa ett månatligt maxtak för hur mycket en enskild person får spela för. I Danmark kan en spelare stänga av sig från samtliga spel på en och samma knapp, i Finland erbjuder Ray spelare som stänger av sig att bli uppringda av en stödlinje, och åländska Paf erbjuder vård för spelmissbrukare. För att nämna några exempel.
– Den här typen av initiativ var omöjliga att tala om för tio år sedan, men i dag är de en realitet. Tekniken har förändrat spelvärlden. Den har gått före både spelare och lagstiftning, och sedan tvingas man hantera konsekvenserna.
– De personer som inte har problem med spel störs inte av förändringarna. Den stora majoriteten tycker det är bra med restriktioner.
Stänger folk med spelmissbruk verkligen av sig från spel?
– Svar ja. Självavstängningsfunktionen är välanvänd. 
Vissa stänger också av sig i förebyggande syfte, säger Thomas Nilsson. De kanske gör det före en utekväll för att inte komma hem och spela bort pengar på fyllan, eller när de ska på semester för att ingen ska kunna komma åt deras konto. 
Gör som ägarna säger
I dag använder spelbolagen den information de har om kunderna till att kommunicera med dem. Avvikande beteenden upptäcks i systemen, och man tar kontakt med kunden när man anar bekymmer. 
– Min erfarenhet är att den aktör man som spelare lyssnar mest på är den aktör man ägnar mest tid åt att vara hos.
Men om spelaren nekar till problem händer ingenting. Vad är då meningen med ett sådant system?
– Det är en av de oknäckta gåtorna. Hur långt får man gå juridiskt och moraliskt? Och vem ska bestämma det? Spelbolagen, de reglerande myndigheterna, politikerna? Det är ett dilemma som uppstår när man plötsligt vet.
Om ett spelbolag ägs av staten, eller till exempel en folkrörelse, är kraven högre, säger Thomas Nilsson. Men frågar sig samtidigt hur mycket statsmakten har rätt att intervenera i folks liv.
Spelbolagen tjänar ju massor på missbrukarna. Är det verkligen intresserade av att begränsa eller stänga av spelare?
– Om ägaren säger att det är okej att tappa intäkter är det okej. Ägandet har stor betydelse, reglering är basic. Jag känner inte till något spelbolag som inte följer sitt tillstånd.

Sandra Widing