Stockholmspolisen har fått nog. Nästan varje dag måste de gripa våldtäktsanmälda och hjälpa våldtäktsoffer ombord på kryssningsfärjorna.
Nu har de fått nog.
- Det är dags att rederierna tar sitt ansvar, säger en svensk polis Ålandstidningen har pratat med.
Nu tillsätter Stockholmspolisen en särskild arbetsgrupp som ska arbeta mot våldtäkter ombord på färjorna.
SJÖFART Stockholmspolisen har tagit tillräckligt allvarligt på den senaste tidens uppmärksammade våldtäktsmål för att inrätta en särskild utredningsgrupp. Två poliser arbetar på heltid med att utreda våldtäkter ombord på finlandsfärjorna.
- De ska bland annat ta fram presentationsmaterial och siffror gentemot rederierna, berättar Petra Sjölander, pressansvarig på City polismästardistrikt.
Redan tröttnat
Men på Stockholmspolisen har man ändå redan hunnit tröttna.
- Vi har pratat mycket om det här. Det har varit exceptionellt många våldtäkter på senaste tiden. Under ett enda morgonpass nyligen hade vi två våldtäkter på färjorna. Jag kommer inte ens ihåg hur många våldtäkter vi har haft nyligen, säger en polisman på Citypolisen i Stockholm. Han inser att ämnet är känsligt på Åland och vill vara anonym.
Men ingripandena är så vanligt förekommande, och upplevs som så hopplösa att Stockholmspolisen själva väljer att ta kontakt med media.
- Och det är inte bara våldtäkterna. Det är misshandelsfall och framförallt rattfyllor. Vi försöker stå där varje morgon, och vi har minst en rattfylla per båt som angör. I morse tog vi en finsk medborgare. Där rök körkortet direkt, och han fick 6.500 kronor i böter.
Gäller det utländska medborgare kan åklagaren nämligen välja att driva in pengarna direkt, eftersom man kan räkna med att det blir svårt om kravet ställs till utlandet.
För hög berusningsgrad
Det stora problemet är förstås fyllan.
- Jag begriper inte hur rederierna kan tillåta den berusningsgrad man har ombord. Skulle svenska krogar servera lika mycket alkohol som serveringarna på färjorna gör skulle utskänkningstillståndet ryka direkt. Inte bara det förresten, den krogen skulle aldrig kunna söka utskänkningstillstånd igen.
Passagerarna tappar allt omdöme ombord, menar han. Och det börjar redan i avgångshallen och slutar inte förrän de kliver av fartyget.
- Vi tar folk redan i avgångshallen för fylla. Och vi möter skräckexempel ombord. Det finns passagerare som är för fulla för att ens gå av båten när de kommer hem. Det blir en enkelbiljett till fyllecellen.
Bara för att folk åker iväg med finlandsfärjan tror de att allt är tillåtet.
- Det är en massa vanliga svennebananer som tror att de är arton år igen. De super som fan och tror att de är odödliga. Det är som gjort för katastrof.
Sunt bondförnuft
Det som händer ombord avspeglar sig i brottsstatistiken, och det avspeglar sig i utredningarna. Egentligen borde det inte vara så svårt att hitta någon som är misstänkt för en våldtäkt. Alla befinner sig ju ombord på en båt med ett begränsat antal passagerare.
- Men i många fall är målsägaren så fruktansvärt berusad när hon blir våldtagen att hon inte ens kan ge ett signalement. Du skulle se brottsplatsundersökningen förresten, när vi kommer dit med våra lampor. Du har sett CSI på tv va? De där hytterna är riktiga bakteriehärdar, det lyser upp överallt. Jag skulle aldrig vilja sova i sådan hytt. Och städarna får ju aldrig det där rent.
Vad har du för råd till kvinnor som åker med fartygen?
-Det är lite politiskt känsligt det där. Men med sunt bondförnuft kommer man långt. Man måste inte supa så att man inte kan stå upp, och att följa med okända män till deras hytt är kanske inte den smartaste av idéer. Hellre i så fall ta med karln till sin egen hytt.
Rederiet betalar lön
Vad kan vaktmanskapet göra bättre?
- De tycker som vi att det är helt för jävligt. Men deras arbetsgivare är rederiet och själva idén med deras verksamhet är att det ska gå runt ekonomiskt. Som statligt anställd har man andra förutsättningar. På båtarna är vaktmännen är anställda av rederierna. Det är rederiet som betalar deras lön. De är ute på sjön och då är det andra lagar som gäller, och vilket territorialvatten man befinner sig på spelar också in.
Hur fungerar vaktmännens jobb ombord?
- Rent krasst försöker de göra så gott de kan. Men det lämnar mycket att önska ur rättsäkerhetssynpunkt. De har blivit tvungna att bli duktiga på att hantera våldtäktsbiten, gripa våldtäktsmän och beslagta saker i hytterna. Gjorde de inte det skulle rederiernas hantering komma ut på ett helt annat sätt.
Det blir inte så mycket rapportskrivande menar du?
- Man kan ha synpunkter på hur de löser misshandelsfall och sådant. Det sköter man mer, tja, praktiskt på båten än vi skulle göra iland. Det som händer på båten stannar på båten, är inställningen. Jag menar, skulle de följa lagen ombord skulle hela båten vara en enda stor fyllecell.
Vems är ansvaret?
- Huvudansvaret ligger hos rederierna och hur alkoholförsäljningen ser ut. Ett stort problem är hyttkrökandet. Man köper sprit i taxfreen, och sedan sätter man sig i hytten och tankar. Visst, det är förbjudet, men man gör det ändå. Rederierna borde införa ett system där man lämnar spriten i taxfreen och hämtar den innan man stiger av. Men sedan har du problemet med utskänkningen. Moster Agda är van vid att få en fyra på krogen hemma. På båten får hon en tolva. Och när man blir aprak på den tolvan är det lätt hänt att man beställer en ny. Och en ny. Att alkoholserveringen är det stora problemet ombord behöver man inte vara kriminolog för att förstå.
Behövs inga andra åtgärder? Ibland hör man förslag om fler vaktmän, och att man borde upplysa passagerarna om hur många kameror som faktiskt finns uppsatta ombord.
- Visst, fler i vaktmanskapet ombord skulle kanske stävja en del brott. Men kamerorna, tja, jag vet inte hur verkningsfullt det är att informera om kameror när folk är så packade att de inte ens kan stå upp. Det är utskänkningen som är det stora problemet, tillsammans med taxfree-spriten.

Fredrik Granlund