En bosättning häckande skarv har slagit sig ned på en holme utanför Enklinge. Artens etablering på Åland är ett resultat av den försämrade vattenmiljön i Östersjön enligt naturvårdsintendent Jörgen Eriksson.

fakta
Skarven
Det förekommer två arter av skarv i Östersjön:
– Huvudarten är storskarv. Den förekommer sällan i Östersjöområdet, men en fiskare i Enklinge hittade en i sitt nät i höstas enligt Torsten Stjernberg.
– Den art som är vanligast och snabbt förökar sig i Östersjön är mellanskarven, vanligen kallad skarv. Det är mellanskarven som häckar utanför Enklinge.
– Enligt Torsten Stjernberg har skarven funnits i Östersjöområdet i tusentals år.
 

HAVSMILJÖ Fågelforskare Torsten Stjernberg skulle ta båten hem från Enklinge och passade på att passera några potentiella häckningsställen för skarv. Han hann inte långt innan han hittade en koloni med 42 bon och upp till sex ägg vardera. 
- Jag såg också elva tomma eller halvfärdiga bon, så det kan bli fler ägg, berättar han.
Skarven har passerat Enklinge under flyttningstider i flera år, men nu tar fågeln alltså steget till en första häckning i området.
- Upptäckten förvånar inte. Skarven har häckat så länge i närområdena att jag är överraskad att den inte har slagit sig ner på Åland tidigare.
Avskydd fågel
Skarven är en illa omtyckt fågel. Den flyttar till en holme och efterhand dör växtligheten ut. Därefter flyger fågeln vidare till nästa plats.
Landskapets naturvårdsintendent Jörgen Eriksson känner väl till kritiken, men menar att den är ogenomtänkt eftersom den främst handlar om estetik.
- Jag kan förstå att synen av en ödelagd holme kan se skrämmande ut men ur en biologisk synpunkt kan fågeln vara bra.
Han förklarar att anledningen till att växtligheten dör är all näring i fågelspillningen. Näringen kommer från den övergödda Östersjön och skarven förbättrar vattenmiljön när den transporterar näringen upp på land.
I Enklingefallet häckar fåglarna på ett kalt skär, där tar ingen växtlighet skada.
Fiskare får problem
Skarven ställer till andra problem än de rent estetiska. Om arten skulle öka drastiskt finns det risk att det slår emot fiskenäringen.
På Enklinge finns redan ett missnöje mot fågelns framfart.
- Skarven äter massor med fisk och förstör näten, säger Mikael Engblom från Enklinge fiskförädling.
Han beskriver en ökning av skarv för varje år.
- Särskilt under vintern och våren får jag in mycket fisk som har skadats av skarven. För oss som lever här ute är det redan ett problem.
Vad borde man göra tycker du?
- Införa fri jakt. Annars blir situationen ohållbar.
Naturvårdsintendent Jörgen Eriksson vill inte veta av någon fri jakt. Men han säger att det på sikt kan vara en poäng att erbjuda ersättningar för fiskare som drabbas hårt av skarvens framfart, eller införa skyddsjakt på på den fridlysta fågeln på vissa håll.
- Men först gäller det att vi noga följer artens utveckling, säger han.
Större än Brändöflocken
År 2002 diskuterades skarven flitigt på Åland. Anledningen var att en koloni på runt tio bon hade bosatt sig på Brändö. Som ett resultat av det utarbetades ett handlingsprogram för storskarven på Åland. Men innan några åtgärder hann sättas in hade kolonin försvunnit.
Hur kommer det sig Jörgen Eriksson? Blev den bortjagad?
- Den troligaste orsaken är att havsörnen åt upp ungarna. Stora feta skarvungar är ett lättillgängligt byte framför mer svårfångad sjöfågel.
Det bestånd som upptäckts vid Enklinge är betydligt större än Brändöflocken var men är ändå i riskzonen för havsörnens gripklor.
- Jag skulle säga att det nya beståndet troligen kommer att skrämmas iväg av havsörnen. Örnarna är kända för att plundra bon i hela kolonier, inget ont i det. Skarven är fullgod föda, säger Torsten Stjernberg.
Sjukdomssymptom
Även om beståndet skräms bort kommer skarven att finnas på Åland i framtiden menar Jörgen Eriksson.
- En anledning till att skarven sprids snabbt i Östersjön är de varmare vintrarna och det övergödda vattnet. Så länge vi inte har en friskare miljö får vi finna oss i att skarven är här. Den har hittat ett utrymme i ekosystemet.
Därför hjälper det inte att skjuta av storskarven.
- Det kan rentav skada om man utrotar symptomen av en sjukdom. Det som behöver åtgärdas är grundproblemet. Vår sjuka miljö.
- Sen får vi heller inte glömma att biologin sätter gränser för alla arter. Naturen har metoder att självreglera artbestånden, de kommer aldrig att ohämmat växa till sig, påminner Jörgen Eriksson.

Tone Nordling