På grund av pandemin har stora delar av eleverna på Högskolan på Åland studerat på distans nästan hela läsåret. I dagsläget finns inga planer på att övergå till närstudier, förra veckan informerade skolans beredskapsgrupp att distansundervisningen fortsätter tillsvidare.

Men distanspluggandet och det ensamma studentlivet börjar tära på eleverna, något som studerandekåren för Högskolan på Åland märker av.

– De flesta jag haft kontakt med tycker att distansundervisning är väldigt jobbigt. Sen upplevs det olika beroende på vad man har för studieteknik och livssituation, säger Cathrine Nybacka, vice sekreterare och informatör i studerandekåren.

Studiemotivationen sviktar och en del väljer till och med att avbryta sina studier.

– Jag kan förstå varför, det är väldigt tufft. Speciellt om man är ny studerande som har flyttat hit och inte känner någon. Det kan bli otroligt ensamt. Vi har inte kunnat ha några evenemang så det har varit svårt att lära känna några nya människor. Då kanske man hellre pausar och väntar tills det blir bättre, säger Cathrine Nybacka.

Kan skolan stötta eleverna mer?

– Jag upplever att några lärare är noga med att fråga med hur vi mår och man kan alltid höra av sig till dem och be om hjälp. De gör så gott de kan. Vissa lärare har förstått att det är jobbigare för eleverna att sitta framför skärmen och lyssna på föreläsningar, då har de ändrat i upplägget så att det blir mindre hemuppgifter. Andra har inte alls tagit hänsyn till det utan har lika mycket hemuppgifter som tidigare. 

Stor matthet

Sofia Södergårdh går andra året på IT-programmet, hon tycker det är utmanande att studera på distans och saknar rutinerna med att gå till skolan.

– Det börjar bli riktigt tungt. Jag hade mycket hellre varit i skolan, främst för det sociala. Men också för att koncentrationen blir så mycket sämre när du sitter hemma framför en skärm, du har så mycket annat runt dig som stör. I min klass börjar alla bli väldigt trötta på distansstudierna, säger hon.

Trots att coronaläget just nu är lugnt på Åland ser det ut att dröja innan skolan återgår till närstudier.

– Vi tror vi ska vara glada om vi får komma tillbaka innan hösten. Jag är beredd på att sitta så här hela våren, det känns som att det aldrig får något slut, säger Sofia Södergårdh.

Tror du att dina studieresultat påverkas?

– Inte ännu, men ska vi hålla på så här länge till kommer det att göra det. Mina betyg har inte ändrats men motivationen för att göra skolarbete går neråt. Jag vet att det är folk som har hoppat av. Man klarar inte av distansstudierna och försöker få jobb i stället.

Hur agerar skolan?

– Både lärare och elever tycker det är jobbigt, det blir inte samma interaktion. Lärarna försöker hitta på nya metoder för att göra det bättre, det jobbas nog för fullt. I vissa fall kan handledningen bli haltande, det har att göra med hur snabbt lärarna svarar på mejl när man försöker få tag i dem.

Kvaliteten sjunker

Victor Kuusenoja studerar tredje året på Hospitality management-programmet.

– Distanskurserna har nog inte gett mig lika mycket i form av kunskap som närstudier hade gjort. Det är väldigt svårt att lära sig på samma sätt genom en skärm, det blir opersonligt säger han.

Klasskamraten Gabriela Klepacz delar uppfattning.

– Utbildningen ska utveckla oss i gruppdynamik, ledarskap och konflikthantering, därför är den sociala biten väldigt viktig. Under årskurs ett och två träffades vi för grupparbeten och diskussioner minst två gånger i veckan, ibland dagligen. Det har utvecklat mina sociala kunskaper och självförtroende, jag tycker synd de som inte får uppleva det, säger hon och fortsätter:

 – Bland lärarna finns olika syn på hur distansundervisning ska hanteras. Vissa håller sin föreläsning precis som vanligt, andra försöker varva mer med inlämningsuppgifter. Den senare metoden är mer produktiv, men riskerar också att bli väldigt tidskrävande.

Flera av utbildningarna på högskolan är praktiska och man behöver lägga ett visst antal timmar på olika moment för att kunna ta examen. Ålandstidningen har pratat med en studerande som upplever sig ha hamnat i kläm på grund av att pandemin har medfört logistiska problem.

– Antalet personer som kan vara närvarande i lokalen samtidigt är begränsat och de får inte ihop schemat. Jag vill ta ut examen och förlorar arbetstid på det här. Jag försöker hela tiden höra mig för, alla rycker på axlarna och ingen vet någonting. Det är fruktansvärt oklart och känns kaotiskt, säger personen.

Från person till person

Samtidigt som många tycker att situationen är stressande finns det andra som ser fördelar med distansstudier. 

– I början tyckte jag att studierna blev lidande, men det har ändå gått bra. Det gäller att hitta en struktur som fungerar. Man märker att det finns sätt att göra saker på utan att träffas, vi presenterade vårt examensarbete över Google meets. Men visst skulle det vara trevligt att gå tillbaka till närstudier, klart jag saknar att gå på lunch med klasskompisarna och diskutera, säger Matilda Westerlund som snart tar examen från Hospitality management-utbildningen.

Hon menar att den stora nackdelen är att diskussionerna ofta uteblir. 

– Man märker att ibland när lärarna ställer frågor är det helt tyst. Det är en högre tröskel att trycka på den där mikrofonknappen när man ska säga något, på en lektion hade man bara spottat ur sig det man tänker och så hade det blivit en diskussion. 

Matilda Westerlund får medhåll av Mathias Grönholm som pluggar maskinteknik.

– Jag trodde jag skulle vara en sådan som behövde skolan, men det har visat sig gå bra. Visst, man träffar inte så många, jag har mest kontakt med vännerna jag hunnit skaffa tidigare. Vissa saker är svårt att få in, samtidigt upplever jag kvällarna nu som mer fria, säger han.