2011 flyttade Daniel Kastinen från Åland till Luleå för att studera till civilingenjör med inriktning rymdteknik, en självklarhet sedan barnsben.
– I högstadiet bestämde jag mig för att läsa rymdteknisk inriktning på universitetet. Jag ville redan då doktorera och har kört på det spåret, berättar han.
Elva år senare är han redo att disputera vid Institutet för rymdfysik (IRF) och Umeå universitet.
– Det tar ett tag att få den här examen, jag tror att det kräver lite pannben för att orka hålla ut hela vägen.
Sällsynta meteorer
Daniel Kastinens forskning avslöjar rymdskrot, osynliga meteorer och jordnära asteroider. Han har bland annat lyckats bekräfta existensen av sällsynta meteorer på hög höjd samt lyckats mäta rymdskrot från satelliten Kosmos-1408.
Syftet är att bana väg för framtida forskning och tvärdisciplinära studier inom dessa områden.
– När det kommer till meteorer och stjärnfall hoppas jag att min forskning kan leda till bättre förutsägelser av meteorskurar samt bättre uppföljning av användandet av data.
Angående rymdskrotet hoppas han att Norden kan ta en större plats på den internationella forskningsscenen.
– Jag hoppas att vi i Norden kan bli mer aktiva inom den här typen av forskning.
Radarprojekt
Nu kan Daniel Kastinen äntligen titulera sig som doktor och ta nästa steg i karriären som forskare.
– Den här titeln öppnar många dörrar. Då kan jag få fast tjänst som forskare och börja skriva forskningsansökningar.
Fram till januari har han sin tjänst på Institutet för rymdfysik. Efter det hoppas han bli kvar i Kiruna för att fortsätta arbetet, till exempel med ett nytt radarsystem.
– De bygger en gigantisk radar här uppe. Det finns en station i Norge, en i Finland och en i Sverige. Den i Norge har ungefär 10.000 antenner och kommer sända med en effekt som motsvarar mer än 500.000 glödlampor, fast i radiovåglängd.
Nyfiken på det okända
Daniel Kastinen ser fram emot att fortsätta utforska sitt intresse för rymden och det okända.
– Vi vet ganska mycket om det som är ganska nära jorden. Mycket forskning här på IRF görs på norrsken, där har forskarna en ganska tydlig översikt över processerna. Ju längre bort vi kommer, desto mindre vet vi.
För tillfället följer han nära ett projekt där man satsar på att skicka en interstellär satellit utanför solsystemet.
– Där är väldigt mycket okänt, vi vet relativt lite om hur miljön ser ut utanför vårt solsystem.