Tidigare transporterades åländskt glasavfall till Sverige för att återvinnas, men för några år sedan slutade man på grund av både ekonomiska och miljömässiga orsaker. Orsaken var att den industri man tidigare körde glaset till ansåg att avfallet höll för dålig kvalitet.

– De hade svårt att göra något med det, och det beror bland annat på att vi på Åland blandar färgat och ofärgat glas, och då blev det inte längre lönsamt för oss att transportera det till Sverige, säger Jesper Svanfelt.

Sedan dess har glasavfallet dumpats i Svinryggens inerta deponi där material som inte löses upp, brinner eller reagerar fysikaliskt eller kemiskt med andra material lagras. Inerta material är helt enkelt sådant som inte förändras fysikaliskt, kemiskt eller biologiskt under lagring.

Blir betong

Men under hösten har Svinryggen startat upp ett nytt projekt som gör att glasavfallet i framtiden kan användas av betongindustrin på Åland.

– Vi har funderat och försökt hitta olika sätt att ta tillvara på avfallet på Åland. Det är vettigt för oss om vi kan ta tillvara så mycket avfall som möjligt här.

Den delvis egenkonstruerade anläggningen, som i praktiken går ut på att glaset krossas, sållas och tvättas, har börjat testas under hösten. Anläggningen består egentligen av tre containrar. I den första krossas glaset med hjälp av en maskin, i den andra sållas bitarna genom ett filter och i den tredje tvättas det med vatten.

– Sedan är tanken att det ska köras till betongindustrin som ytterligare pulveriserar glaset innan det används för att tillverka betong.

Slipper köra

Icke önskvärt avfall såsom metallock och pappersetiketter, som ofta finns med bland glasavfallet på grund av bristfällig sortering, filtreras under processen.

– Det behöver vara så rent som möjligt innan vi skickar i väg det. För oss är hela den här grejen väldigt vettig. Att här på Åland hitta återvinningsmöjligheter för material som annars hade behövt köras till Sverige för att återvinnas på samma sätt, säger Jesper Svanfelt.

I praktiken finns det säkert också andra inerta material som kan återvinnas, men då handlar det om extremt långa transportsträckor.

– Målet är ju egentligen att helt döda det inerta avfallet och få till nolldeponi, men vi måste titta lokalt. Och det här innebär ju att ett material plockas bort från den inerta deponin och i stället återvinns lokalt – vilket är bättre både för miljön och ekonomin.

Svinryggen tar årligen emot cirka 300 ton glasavfall, att jämföra med brännbart årligen uppgår till cirka 3.000 ton.