De dövas kulturdagar hålls för första gången på Åland. Invigningen ägde rum på Baltichallen under fredagen och förundrade deltagare upplevde en speciell båtresa hit: Alla talade teckenspråk ombord.
DÖVAS KULTURDAGAR Så fort vi kommer in i salen slås vi av det uppenbara. Det är vi som har blivit minoriteten, vi hörande som inte kan teckenspråk. Överallt inuti och utanför Baltichallen hålls ivriga samtal under kompakt tystnad.
- Likadant var det på färjan över hit, säger en glädjestrålande Jaana Keski-Levijoki, ordförande för Finlands dövas förbund.
- Överallt talades det teckenspråk, det kändes som att båten var till för oss!
Invigningen inleds med en kortfilm utan ljud, historien betyder inte mycket utan text och utan teckenkunnande. Ganska snart slår det mig hur kulturyttringar kan falla platt för den som saknar ett språk.
Precis så är det för döva som ska ta del av teater eller filmutbud utan text eller tolk. De nekas den nyckel som alla tar för självklar.
Två teckenspråk möts
- Under kulturdagarna får döva samlas och får uppleva och utbyta erfarenheter kring sin egen kultur: Den teckenspråkiga kulturen, säger Jaana Keski-Levijoki.
På programmet i dagarna står teckenspråkig film, teater, nattmässa, opera, diktuppläsning och konstvisning. Gatorna i Mariehamn kommer att fyllas med glada tecknande händer. 1.400 besökare väntas.
Jaana Keski-Levijoki berättar att årets deltagare kommer från olika delar av landet, en del från platser där det bara finns ett fåtal döva. Då är nätverk landet över viktiga.
- Finlandssvenska döva är bra på att skapa nätverk med varandra, de är en minoritet inom minoriteten, säger Markku Jokinen, verksamhetsledare för Finlands dövas förbund.
För det finns två olika teckenspråk i Finland, det finska och det finlandssvenska. En del språkförvirring finns det, men de flesta av deltagarna tycks vana att kommunicera över språkgränserna.
Bättre tillgänglighet
Kulturminister Britt Lundberg är en av invigningstalarna. Hon berättar att hon inför kulturdagarna hade sitt första samtal med en döv person någonsin.
- Nu har jag passat på att ställa massa frågor, jag har lärt mig oerhört mycket av er.
Hennes slutsats är att döva i större utsträckning borde få möjlighet att delta även i övrigt kulturliv.
- Även om det finns en teckenspråkig kultur så blir utbudet begränsat, därför hoppas jag att det i framtiden finns fler möjligheter till textning och tolkning av olika kulturevenmang, sa hon.
Under talen som framförs visar det sig att arrangörerna av dövas kulturdagar har förmågan att tänka även på minoritetspubliken. Tolkar översätter i takt med tecknen. Och med ett så enkelt, men inte självklart grepp är man innesluten. Så borde det vara för alla.

Tone Nordling