"En riktig åländsk soppa". Så beskriver Proans vd Fredrik Karlsson läget i frågan om producentansvaret för förpackningar.
-Vi har en lag som inte fungerar och en tillsyn som inte fungerar. Företagen bryter mot lagen. Och det finns ingen politisk enighet om hur problemen ska lösas, säger han.
PRODUCENTANSVAR Hushållen betalar sina sopavgifter. Men cirka 2.000 företag struntar i att betala till Proans. Till skaran lagbrytare hör enligt Fredrik Karlsson bland annat landskapsregeringen, som i egenskap av införare av exempelvis souvenirer till sin museibutik har producentansvar för förpackningarna.
En frågeställning som har dykt upp på flera håll är: hur kan Sparhallen vägra producentansvaret när Mathias Eriksson-gruppen betalar för sitt?
"Ett problem för alla"
Både Fredrik Karlsson, vd för Proans Ab och Åpab samt verksamhetsledare för Mise och landskapsregeringens miljöingenjör Mona Kårebring-Olsson konstaterar utan minsta tvekan att Sparhallen, liksom tusentals andra företag, bryter mot lagen i fråga om producentansvaret för förpackningar.
-Kostnaden för förpackningarna ska enligt lag ligga på Sparhallen. Vi vet med säkerhet att Sparhallen inte tar hand om avfallet själv. Sparhallen är inte heller med i en producentorganisation som tar hand om det, säger Fredrik Karlsson.
Så vem betalar?
-Kostnaden för att ta hand om förpackningarna från Sparhallen landar på Mise, på de kommuner som inte är med i Mise och på de enskilda fastighetsbolag som betalar för avfallshämningen direkt till en entreprenör.
I Mises fall går kostnaden tillbaka till medborgarna genom avgiften. I kommunerna utanför Mise tas kostnaden ut genom skatterna.
Betalar till Åpab
Mathias Eriksson Ab är å andra sida med i Proans. Det betyder att företaget betalar för omhändertagandet av förpackningarna genom avgiften till Proans.
-Pengarna används för att betala en del av insamlingssystemet för avfall. Proans köper in sig på de kommunala systemen och de anslutna företagen behöver inte själva ta emot avfallet utan kan hänvisa sina kunder till insamlingsplatserna, säger Fredrik Karlsson.
I Kantarellens fall finns en sådan insamlingsplats utanför affären.
Proans har i sin tur ett avtal med Åpab om att samla in även Proans andel. Åpab ägs av Mise och kommunerna utanför Mise, dock inte Geta.
Övervakare av lagstiftningen är "den kommunala renhållningsmyndigheten", i Sparhallens fall Ålands miljöservice (Mise), eftersom Jomala är Misemedlem.
Vad har Mise för arsenal till det?
-Lagstiftningen är tandlös och gör det svårt att komma åt företagen. Det är en utmaning för tillsynsmyndigheten, säger Fredrik Karlsson.
Protesterar mot systemet
-Vi är beredda att betala, men vi har ingen aning om vad vi ska betala. Det är det som är problemet. Vi är inte producenter, vi vet inte hur mycket sopor som tillverkas. Det blir som det blir när de inte hittat ett bra system, säger Sparhallens vd Dick Sirén.
I praktiken bryter ditt företag mot lagen?
-Jag och Ålands näringsliv anser att LR:s renhållningslag bryter mot EU-direktiven.
Daniel Dahlén som är vd för Ålands handelskammare, som ingår i takorganisationen Ålands näringsliv instämmer.
-Företagarna vill ta sitt ansvar, men det blir så mycket dyrare. Upp emot 20.000 euro. Proans taxa är helt orimlig. Proans sätter avgifter som Mise mår bra av att få in, säger Daniel Dahlén.
Dömer ut läget
Fredrik Karlsson beskriver läget som "en riktig åländsk soppa".
-Vi har egen behörighet. Vi har en lag som inte fungerar och en tillsyn som inte fungerar. Företagen bryter mot lagen. Och det finns ingen politisk enighet om hur problemen ska lösas. Så problemen består och det finns ingen lösning någonstans på horisonten. Det är en död fråga.
Läs hela granskningen i Ålandstidningen måndag.

Anna Jakobsson