Hon är 20 år och är uppvuxen i Österbotten och besöker Åland för att dela med sig av sina erfarenheter av att växa upp i ett hem med beroende och psykisk ohälsa. Hon talar också om hur det påverkat henne att delta i Rädda barnens Ninniverksamhet där hon fått träffa andra med liknande erfarenheter.

– Via Ninni har jag fått mod att diskutera och dela erfarenheter med andra. Det är så viktigt att våga göra det om man har en bakgrund som jag. Ninnibarn känner sig ofta väldigt ensamma, säger Cecilia Huhtala.

Hon berättar att hon vuxit upp med en alkoholiserad pappa och en mamma med psykisk sjukdom och att hon har fått ta mycket ansvar där hemma, bland annat för sina två yngre syskon.

– Jag har ändå haft turen att få mycket stöd från mina skolor och min mamma har alltid varit mån om att jag ska ha en koppling till en kurator. Hon har vågat ta emot hjälp och sett till barnens bästa. Det är otroligt viktigt att de här barnen får känna sig sedda och hörda, sådant motverkar framtida problem som annars lätt uppstår om man har en sådan bakgrund.

Bör inte bära ansvar

Det var Cecilia Huhtalas styvpappa som introducerade henne till Ninniverksamheten och tyckte att hon skulle gå med där.

– Inom Ninni uppmuntras man att prata så mycket som man vill. Jag har själv varit väldigt tystlåten, men har nu lätt för att öppna mig och prata om min uppväxt.

Janina Björni är ansvarig för Ninni-verksamheten på Åland och hon säger att det är viktig att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet så att den unga får en bättre förståelse för sin situation.

– Barn och unga bör inte bära ansvar och kan inte göra sina vuxna friska. De behöver få vara barn och där vill Ninni hjälpa till. Vi vill förutom att finnas som stöd ordna kul aktiviteter, sådant som de här barnen kanske annars inte kan ta del av, säger hon.

– Det är viktigt att man känner att man inte ska behöva vara så himla duktig hela tiden. Man behöver inte få höga betyg eller vara felfri för att duga. Det här har jag fått kämpa lite med, säger Cecilia Huhtala.

Äger sin historia

Janina Björni säger att det ofta inte finns utrymme för barnens känslor i de här familjerna. Det uppstår inte tillfällen för dem att få leva ut sina känslor då de vuxnas problem tar så mycket plats.

– Många vuxna skäms och saknar sjukdomsinsikt och kanske känner oro för att deras barn ska komma hit. Ska de prata om mig nu? Men barnen äger sin historia. Vissa kanske bara vill vara tysta och då går det också bra.

Cecilia Huhtala har för närvarande ett mellanår där hon jobbar och bor i Helsingfors. Hon är ordförande för Finlands svenska skolungdomsförbund, FSS, men ska så småningom flytta hem till Österbotten igen.

– Jag vill i framtiden gärna jobba med barns och ungas rättigheter. Vi Ninnibarn kan ha superkrafter, vi har sett så mycket i våra liv som kan ge en särskild styrka inför framtida uppdrag.