För Charlotta Bäcksbacka-Karlsson föddes kärleken till Sottunga redan i barndomen. Som född i Åbo och uppvuxen i Ekenäs är det minnen från somrarna hos farmor på Sottunga som hon bär med sig inbäddat i hjärtat. Friheten i att få röra sig fritt över ön samtidigt som sommarlovet kändes oändligt lade grunden för några av hennes absoluta favoritminnen.

– Kanske har jag skapat en idyll av det hela i mitt huvud, men för mig var det precis så som en barndom ska vara. Frihet och trygghet, allt i ett.

Charlottas mamma studerade under denna tid, och behövde därför jobba under sommaren. Så somrarna tillsammans med farmor blev långa, men aldrig långtråkiga. Redan som liten visste Charlotta att hon alltid ville återvända till sin favoritö.

– Som tonåring hamnade jag in i ett väldigt destruktivt förhållande som varade i elva år. Under den tiden fick jag inte besöka Sottunga mer än kanske några dagar per år, och det var någonting som fattades mig hela tiden. Så när jag kom ur det bestämde jag mig direkt att skaffa något eget där.

År 2006 fick Charlotta tag i ett litet litet torp att hyra, utan varken el eller vatten. Ett torp som hon hyr än i dag.

– Nu bor jag och min man visserligen i ett hus mitt i byn, men jag har torpet kvar som vår sommarstuga. Jag älskar det där torpet, det betyder mycket för mig.

Sommarjobbet som gav mer

För att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt i torpet insåg Charlotta att hon även behövde få in pengar under tiden hon var på Sottunga. Hon fick snabbt sommarjobb i Sottunga andelshandel, och att hålla kunderna nöjda blev snabbt ett brinnande intresse. I dag är hon vd och allt-i-allo vid samma butik.

– Jag brinner verkligen för den här butiken. Det fascinerar mig att det egentligen borde vara omöjligt att hålla i gång en butik på en ö med cirka 115 invånare, men ändå går det.

Charlottas ansikte lyser upp och ögonbrynen höjs när hon berättar om sitt engagemang i butiken.

– Jag försöker verkligen se till att invånarna på Sottunga får allt det som de önskar och behöver.

Men andelshandeln gav Charlotta mer än bara ett jobb. En dag vandrade öns präst Peter Karlsson in i butiken, och Charlotta kände genast ett intresse av att få veta mer om den häftiga motorcykelåkande prästen. Charlotta, som då ännu bodde kvar i Ekenäs och endast jobbade extra på Sottunga, återvände hem men kunde inte släppa tanken på den gnista hon känt. I tre år spanade hon in honom på håll innan hon letade upp honom på Facebook, och några dagar senare var hon i Mariehamn för att ta en öl tillsammans med honom. I dag har de varit ett par i nästan 15 år och är båda bosatta på heltid på Sottunga.

– Vi flyttade ut år 2012, och hade väl båda en bild av det idylliska livet på ön. För det var ju så varje gång vi kom ut, att all stress försvann.

Charlotta skrattar åt det hon själv ser som en naiv bild av verkligheten.

– Det blev ju inte riktigt så. Jag har aldrig jobbat så mycket som jag gör nu. Samtidigt som det ger en enorm frihet. På Sottunga kan vi köra vårt eget race, och det är livskvalitet för mig.

För några år sedan bestämde Charlotta och Peter sig för att även öppna ett bed & breakfast i sitt hem. På övre våningen gjorde de om två av sovrummen till gästrum och körde i gång. Men det var mer jobb än Charlotta hade räknat med, och inom kort insåg hon att det var dags att dra ner på tempot för att mäkta med.

– I år är andra året vi inte har öppet under högsäsong. Det är högsäsong i butiken då också, och det går inte ihop. Nu har vi öppet om vi är hemma, och vid behov. Och det känns väldigt bra.

Ta vara på tiden

Beslutet att dra ner på tempot kom dock även från andra, väldigt tråkiga, orsaker. I september i fjol fick Charlotta ett besked som vände upp och ner på livet som hon var van vid. En provtagning visade på cancer i livmoderslemhinnan. I november samma år opererades hon i Åbo, och fick göra en full hysterektomi. Tiden emellan beskedet och operationen beskriver Charlotta som ett långt mörker.

– Ovissheten innan jag lades på operationsbordet var värst. Jag hade inte en aning om det hade spritt sig eller inte. Och gå runt med skiten i kroppen innan det togs bort var verkligen tungt. Klart man oroade sig, det gick inte att inte göra det.

I samma veva hade även hennes make Peter opererats för cancer, en operation som gick väl med som krävde lång konvalescenstid.

– Vad är oddsen att vi båda får cancer samtidigt? Den måste ju vara så låg att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det var mycket katastroftankar som for genom huvudet då.

Men båda makarna är i dag återställda och försöker att gå vidare med sina liv genom att stötta varandra framåt. Charlotta ser tillbaka på sjukdomstiden med ödmjukhet och med ny luft i lungorna.

– Man måste ta vara på det man har, varje dag. Det jag skulle vilja ändra på är att vara ännu mer boss över min egen tid. Det är ju bara jag som bestämmer hur mycket jag ska jobba. Jag vill resa mer också.

Charlotta drar in ett djupt andetag medan hon snurrar en hårslinga mellan sina fingrar.

– Man är inte klar när man är 55 år. Man kanske trodde det när man var 30, att livet ändå tar slut efter 50. Men det är verkligen inte så.

En dröm på paus

En gång i tiden fanns det en liten dröm hos Charlotta om att bli författare. Hon har alltid haft lätt för sig att kommunicera i skrift, och skrivit många noveller och berättelser genom åren. Hon har även vunnit första pris i en novelltävling som en fjäder i hatten. I dag är det tjugo år sedan hon senast satte sig ner för att skriva, något som stundvis dyker upp i tankarna och påminner henne om den drömmen.

– Ibland känner jag nog att jag har något kvar inom mig att skriva om, som behöver komma ut. Men drömmen om att ge ut något, så som en bok, den finns inte längre. Jag har helt enkelt inte tid att skriva längre.

Charlotta drar in en djup suck.

– Jag får inte till det heller, alla små detaljer som faktiskt behövs för att få till en roman. Alla de där små sakerna som krävs för att ge liv åt en hel historia.

Sedan rycker hon lättsamt på axlarna och ser förnöjsam ut.

– Men jag säger ju aldrig aldrig.

Få leva till 93 år

Att resa är en stor och viktig del av Charlottas liv. Lika mycket som hon njuter av en vecka med sol och bad på en vit sandstrand vill hon upptäcka andra länders kultur och historia. Som ung var hon på språkpraktik i den engelska staden York. En plats hon blev störtförälskad i direkt och har återvänt till många gånger genom åren.

– På något sätt hamnar vi dit om och om igen. Det är en fantastisk stad med så mycket historia.

Charlotta och hennes man är även stödfamilj åt två barn via KST, och i höst tar hon med dem och barnbarnen till Grekland en vecka. Det är något hon ser extra mycket fram emot.

Vad gäller planer framåt i livet försöker Charlotta att ta allt som det kommer. Hon ser en charm i att inte veta var hon är om tio år. Men för tillfället finns det ingen annan plats än Sottunga.

– Jag verkligen brinner för kommunen och är nöjd över vad jag har gjort för ön. Visst tröttnar man ibland och överväger att bo någon annanstans. Men när man funderar på alternativen är gräset inte grönare på andra sidan ändå.

Om det blir Sottunga hon stannar på vill hon inte heller säga. Men ett sommarställe där kommer hon ha så länge hon lever.

– Jag vill bara få leva tills jag blir 93 år som jag alltid har tänkt, men som har visat sig inte alls vara en självklarhet. Jag vill få vara frisk, och jag vill att alla mina nära och kära också ska få vara det.