Hon beskriver sig själv som positiv och entusiastisk, Johanna Kyander som är ny rektor på Medis sedan augusti.

– Just nu är det roligt. Vi håller på och implementerar ett nytt kursbokningssystem. Som det har varit nu har vi gjort mycket planering manuellt.

Den här it-implementeringen har varit ett önskemål från de anställda och blir nu således verklighet.

– Nu kör vi i gång. Vi började i fredags!

Ville bli veterinär

Johanna är född i Malmö, Limhamn och växte upp i Lund. Drömmen var att bli veterinär och att ha en egen kennel.

– Jag var djurintresserad och växte upp med en massa hundar, säger hon och nämner de skotska hjorthundar, irländska varghundar och dalmatiner som familjen berikades med.

Det visade sig dock att hon var usel på fysik. Det är så hon minns det. Till skillnad mot i dag hade hon då inte särskilt mycket tålamod.

– En dag på fysiken sade jag till läraren att jag borde byta till samhällsvetenskaplig linje. Läraren tog mig i handen och vi gick till rektorn och jag bytte program.

Johanna skrattar åt händelsen och kommer vidare in på att hon i mångt och mycket haft lyckan att glida in på saker via ett bananskal. Hon berättar om ett tillfälle under gymnasietiden i Lund.

– Jag satt på en väldigt populär restaurang i Lund på en håltimme. Det var ett inneställe. Disken var obemannad och jag reste mig upp och frågade om jag kunde hjälpa till. Ägaren svarade att det var på tiden – att jag inte bara var där som en inventarie.

Förklädet åkte på och hon började diska. Efter det jobbade Johanna överallt på restaurangen på hennes lediga tider.

Internationell miljö

Efter att drömmen om att bli veterinär grusades på grund av det bristande tålamodet med fysiken visste Johanna att hon ville bli lärare i engelska. Hon växte upp i en internationell miljö, i en lingvistisk familj. Hur som helst blev det i stället så att hon jobbade något år i fjällen och det skulle dröja tills hon var över 40 innan hon blev lärare. Hon stannade nämligen kvar inom hotellbranschen och så småningom blev hon logistiker på ett Siemensföretag och i filmbranschen.

– Det var lätthanterligt jämfört med gästerna. Jag fick en betald logistikutbildning och jobbade i Stockholm och München.

När hon fyllde 40 kände hon att det var dags. Skulle hon bli lärare så var det ”nu eller aldrig”.

– Jag började knyta ihop alla enstaka kurser.

Hela tiden jobbade Johanna parallellt med studierna. Hon jobbade även inom it-branschen. Och så blev hon till slut klar ämneslärare i engelska och svenska. Om återflytten till Lund efter åren i Stockholm, säger hon att hon har en rastlöshet och är väldigt nyfiken.

– Inte nyfiken när det gäller social kontroll, men allmänt vetande.

– Jag började jobba på en rätt så stökig skola i Landskrona och fick lära mig vikten av ramar. Sedan blev jag lärare på IB Diploma-programmet på Katedralskolan i Lund. Det var otroligt spännande och fantastiska kollegor. Vi kunde ha inspektörer där när som helst. Vi var på tå hela tiden.

I samma veva säger Johanna att drömskolorna betalar ganska dåligt, och att hon blev trött på att ta av sina besparingar för att täcka upp för den dåliga lönen. Så hon sökte sig till Pauliskolan i Malmö där hon fick jobb som lärare på naturvetenskapliga programmet. Majoriteten av eleverna har en utländsk bakgrund och den dynamiken kan hon sakna, inser hon.

Magi i klassrummet

Johannas son bor sedan tidigare på Åland och dottern i Stockholm, och själv hade hon blivit väldigt förtjust i Åland. Och så dök jobbet på Medis upp och hon var onekligen sugen på att testa rektorsbiten. Hon hade sina tidigare ledarerfarenheter och visste att det fanns mer att ge. Det passade henne att finländska rektorer har undervisningsplikt. Nu har hon dock haft så mycket att göra att hon inte har haft tid att undervisa, men hon ser fram emot det. Johanna nämner det där magiska som uppstår i ett klassrum. Hon beskriver processen när man luskar fram intressen och försöker klura framåt – gärna i projektform.

– I IB-skolan jobbade vi tredimensionellt. Flera axlar på allting. Olika dimensioner som relaterar till sina egna kunskaper och intressen. Den gnistan som uppstår i ett klassrum, energin!

Hon känner också att det är tragiskt att alla inte upplever det här magiska. I Katedralskolan i Lund fanns lärare med bra kompetenser och starka personligheter, samtidigt säger hon att majoriteten av eleverna i Pauliskolan i Malmö var jättehungriga på att lära sig, men att många inte har kontexten med sig på grund av sin bakgrund. Johanna upplever skolsystemet som ganska orättvist. Därigenom kommer hon också in på det här med ”vi och dem” och att vi inte får elda på de tankarna och därmed bygga upp motsättningarna.

– Man borde kunna beta av kunskapskriterierna i sin takt, och inte vara så bunden vid ålder.

– Många av mina mest ambitiösa elever har andra bakgrunder.

Tidigt medveten

Johanna som tidigare har varit politiskt engagerad i kommunpolitiken inser att hon kan sakna politiken, mer än hon trodde att hon skulle göra.

– Den tar ju väldigt mycket tid.

I fjortonårsåldern blev Johanna politiskt aktiv. Då var det skolfrågor som engagerade henne. Och hon lärde sig vikten av retorik och den nödvändiga faktagranskningen.

– Ethos, pathos och logos är grunden för allt!

Johannas pappa hade mycket affärer i Östeuropa och Johanna följde ofta med honom dit.

– Redan innan skolåldern. Det gjorde starka intryck på mig. Det lärde mig mycket, säger hon och nämner övervakningen i samhället, Stasi … Och hon fick insikten redan då om hur det kan vara och hur det inte får bli i ett samhälle.

– Demokratin är skör. Vi behöver punktbevaka den.

Numera oroar hon sig över att röstdeltagandet sjunker i många nordiska länder och menar att det i princip är en skyldighet att rösta.

– Annars har man inte rätt att klaga, om man inte röstar.

Johanna kommer in på algoritmerna, om den riktade informationen vi överöses med. Hon saknar därför de fysiska papperstidningarna. Dock läser hon många dagstidningar på nätet och börjar alltid morgonen med åtminstone brittiska The Guardian och någon tysk tidning.

Flytten till Åland

Egentligen hade Johanna sagt att hon kunde tänka sig att flytta till Åland när hon blir pensionär, men sonen upplyste henne om att det kanske inte skulle vara så dumt att göra det innan. Dessutom inser hon att hon nog kommer att jobba längre än till pensionsåldern.

Vattnet, segling och närheten till Stockholm är några saker som Johanna uppskattar med Åland. Innan flytten bar hon den romantiska bilden av Åland, men inser att det är lite annorlunda att vara invandrare, som hon nu benämner sig själv. För visst händer det att hon får kommentarer som att ”du är ju inte härifrån så du förstår inte”.

– Det tar lång tid att lära sig samhällets litenhet, säger hon men inflikar lika snabbt:

– Men det är så vackert här!

Och det är mycket att sätta sig in i. 400 kurser och 100 lärare per läsår. Förvisso har hon ju faktiskt bara jobbat sedan augusti. Hon tror att implementeringen av det nya it-systemet ska lösa många knutar så att administrationen inte ska vara så personbunden.

Hon jämför den finländska, den svenska och den åländska skolan och i det kommer hon in på den akademiska friheten som hon hade sett framför sig, i ett system där lärarna är autonoma och förhållandevis fria. På samma gång lyfter hon fram den kollegiala sammanhållning som finns i den svenska skolan. Hur man tillsammans jobbar mot hur skolan ska utvecklas och blir ett sammansvetsat team. Ett solidariskt samarbete. Den sociala biten är viktig.

Johanna understryker det fantastiska med den fria bildningen som just Medis står för.

– Den finns i viss mån i Sverige, men här är det lagstiftat subventionerat och tillgängligt för alla.

Överlag ser hon också fram emot att kunna gå på mer teater, film, opera – nu när hon dessutom har så nära till Stockholm och till Dramaten och Stadsteatern. Varje sommar åker hon också och vandrar i alperna, eller så blir det en vandringsresa till Storbritannien eller USA.

Hon har redan hunnit gå flera korta kurser själv på Medis. Bland annat en pastakurs och en Aqua puls.

– Och jag har betalat som alla andra, inflikar hon snabbt.

I vår ser Johanna fram emot att delta i en hälsoretreat på Kastelholms slott och en kajakkurs, bägge i Medis regi. För egentligen är hon en friluftsfanatiker. I vanliga fall besöker hon gärna kulturevenemang i veckorna och på helgerna är hon ute och vandrar eller cyklar ett par timmar. Nu har det inte blivit riktigt som vanligt, men det blir något pass på gymmet då och då.

– I mitt vanliga liv tränar jag något varje dag. Det blir nog så igen, säger hon leende.