Som treåring kom Kai Spoof med sin mamma till Åland, och kort därefter slog de sig till ro på Vårdö. På en liten ort med en relativt liten skola var utbudet av fritidsaktiviteter inte stort, och Kai och hans vänner roade sig på egen hand. Kais första kontakt med idrottens värld minns han mycket väl. Tillsammans med sina vänner spolade han om vintrarna fram en egen hockeybana, där otroliga NHL-drömmar växte fram.

– Det var landsortshockey när den är som bäst. Jag har starka och fina minnen från den tiden, och även när vi ses i dag så pratar vi gott om vår tid på isen.

När Kai började högstadiet i Godby utvecklades ett samarbete mellan Vårdö kommun och Sunds IF. Vårdöbarnen fick därmed åka taxi till fotbollsträningar som hölls i Sund.

– Vi var kanske fem-sex barn från Vårdö som började åka på träningarna, men ganska snart var det bara jag kvar. Jag slutade aldrig, utan fortsatte träna fotboll. Det blev min grej.

Kai beskriver den yngre versionen av sig själv som väldigt träningsivrig, och han lade mycket tid på träningarna. Som 14-åring blev han uttagen till A-laget i Sunds IF.

– Det var ju jättestort. Jag var ju relativt ung, och fick kliva in i omklädningsrummet med de stora pojkarna. Man växte nog någon centimeter där, skrattar Kai.

Flyttade till Vasa

Vid sidan av fotbollen gick Kai även i Ålands lyceum. Att vara elev i en skolmiljö är något han alltid har gillat. Så tanken på läraryrket fanns där hela tiden.

– För att vara riktigt säker tog jag ett vikariat i Godby högstadieskola efter studenten. Jag fick undervisa i biologi och geografi, och jag kände att jag hittat rätt.

Vägen styrde därefter mot Vasa och Åbo Akademis pedagogiska fakultet.

– Det var som en pånyttfödelse för mig att flytta till Vasa. Att få komma ut i världen, och påbörja livet som ung vuxen. Det var en otroligt trevlig tid, och jag fick många nya bekantskaper som jag har kvar än i dag.

Han höll fotbollskarriären vid liv genom att flyga hem till Åland för att spela matcher, och tränade med ett lokalt lag för att hålla i gång mellan matcherna. När studierna var slut var det lågkonjunktur, och det fanns få tjänster att söka. Kai fick ett lärarjobb i Helsingfors, och blev hela sju år i huvudstaden. Fotbollskarriären på Åland tog slut i och med heltidsjobbet och vardagen i storstaden. I stället blev han spelande tränare åt ett division åtta-lag som bland annat ett gäng skådespelare bildat tillsammans.

– Det var otroligt roligt. Många fick jag lära upp i grunden hur man spelar fotboll som ett lag, men alla hade de ett genuint intresse. Laget steg till division fem under min tid där.

Blev trummis

Utöver fotbollen halkade Kai även in i musikens värld under sin skoltid i Vasa. Han gick med i skolans rockförening, och lärde sig spela trummor.

Kai skrattar till.

– Det fanns alldeles för många gitarrister, och jag var sämst av dem alla. Så det fick bli trummor.

Intresset växte sig större, och under sina år i Helsingfors spelade han med ett Åbo-baserat band vid namn Cocktail.

– Vi spelade inte dansbandsmusik, men dansvänlig musik. Det var kul att åka runt och spela och tjäna en slant.

År 2001 fick Kai en tjänst vid Ytternäs skola i Mariehamn, och även om han hade trott att han skulle bli i Helsingfors kändes flytten tillbaka självklar vid det tillfället. I samband med att han landade på Åland igen behövde bandet Högtryck en trummis, och Kai fick platsen. Det resulterade i hela 19 år tillsammans med bandet.

– Att det skulle bli så många år, det trodde jag inte när jag tackade ja. Men det har varit otroligt roliga år. Men det blev tungt med heltidsjobb, familj och över 60 spelningar per år. Vi spelade även in skivor, och när Svenskfinland fick upp ögonen för oss blev det mycket resor. Och det sväljer tid. Jag blev även pappa under denna tid, och började driva min egen trafikskola.

Ny bana i livet

Just trafikskoleverksamheten är ett sidospår som Kai hamnade in på, lite av en slump. År 2006 fann han sig mitt i livet med den stora funderingen kring vad han ska göra med resten av sitt liv. Han hade tidigare fått förfrågan från trafiklärare Yana Jahrén om att hålla teorilektioner kvällstid, och det uppdraget gav blodad tand.

– Jag blev lovad jobb om jag utbildade mig till trafiklärare, så jag gjorde en rockad i livet och sade upp mig från min fasta tjänst som grundskolelärare för att gå två år i Sverige till trafiklärare. Även det var en fantastiskt rolig tid, men nya bekantskaper igen som jag uppskattar mycket. När jag var klar började jag köra åt Yanas trafikskola, och när hon lade ner år 2016 började jag köra i eget namn.

En passion föddes

Under sin tid i skolan till trafiklärare träffade han klasskompisen Mårten som snabbt blev en god vän. En dag kom han till Åland och hälsade på med sin motorcykel, och Kai fick hoppa på för en tur.

– Jag blev helt såld där på baksitsen, så som 41-åring köpte jag min första hoj. Och vi körde överallt. Jag har kört genom 18 länder i Europa. Från Alpernas serpentinvägar till Lofoten och Nordkap. Norge är jäkla fint att köra i, men i Italien har jag kunnat åka under klarblå himmel en vecka i sträck.

Kais ögon lyser när han berättar om livet på två hjul.

– När jag tar på mig hjälmen och vet att jag har plånbok och packningen med mig, då mår jag som allra bäst. Jag är bara här och nu, och njuter av varje sekund. När jag spelade fotboll var den min flykt, nu har jag motorcykeln.

Av förklarliga skäl har Kai med sin passion i ryggsäcken valt att nischa sig på två hjul även inom trafikläraryrket. På hemmaplan har hans tioåriga dotter varit med på sin första tur, och även hon blev frälst vid första åket.

– Hon frågade mig direkt om vi kunde ta en tur till Sverige också, säger Kai och skrattar.

Äldsta dottern tar troligen moppekort i höst, och pappa trafiklärare ser mycket fram emot att få göra det tillsammans med dottern.

– Innan min första tur med Mårten fanns det inte på kartan att jag skulle köra mc. Nu är det en stor del av mitt liv. Men det är väl tjusningen med livet det, att allt och vad som helst kan hända.

Ny rockad igen

I dag har Kai precis tagit på sig ytterligare en roll i livet, när han nu är tf biträdande rektor vid Ålands gymnasium.

– Det blev en rockad igen, kan man säga. Jag hade jobbat länge med trafikskolan och allt började gå på rutin. Jag kände att jag nog vill hinna med en grej till i arbetslivet. Med det här jobbet kände jag väl lite att jag ville ge mig själv en chans.

Kai jobbar nu som förman åt trettio personer och över tvåhundra elever, även om just ordet förman är något han inte är helt bekväm med.

– Det är ju ett samarbete, ett teamwork allt vi gör. De får lära mig i första hand. Jag är den som för tillfället vet minst om vår gemensamma arbetsplats.

Han ser dock fram emot att komma in i rollen och suga åt sig av all kunskap som kollegorna besitter. Att det blev ännu en rockad i livet känns för tillfället helt rätt. Trafikskolan sköter han tills vidare vid sidan om.

– Jag har haft många ”switchar om” i livet, men det har gett mig fantastiska minnen och erfarenheter. Jag har haft riktigt jäkla roligt med allt jag tagit mig an.

Vill köra mer

Kai har även hittat tillbaka till musiken, och är nu del av ett nystartat rockband. Bandet saknar ännu ett officiellt namn, och har inte hunnit ha en första spelning.

– Vi tar det som det kommer, helt enkelt. Det är vårt lilla gubbdagis.

Framåt hoppas Kai även på mer tid på motorcykeln ute i Europa.

– Det finns en rutt som kallas Drottningen av Alperna, en 700 kilometer lång alpväg. Den skulle jag gärna ta mig an ännu.

Kai beskriver sig själv som helt prestigelös, han lägger varken prestige i vad han själv eller någon annan gör.

– Gör det du gör och var en schysst person, det är allt jag bryr mig om.