Jakub Strzalkowski är en varm anhängare av lokal mat. Som bagare är det också just det han värdesätter; de lokala råvarorna som han dessutom menar att det finns gott om på Åland. För honom är bröd något värdefullt, ett bageri någonting förtröstansfullt.

– Av bara några få ingredienser kan man baka ett så härligt bröd, konstaterar han.

Till Åland kom Jakub via Åbo dit han flyttade tillsammans med frun Sylwia, som då doktorerade i kemi, och den tre månader gamla dottern Roza. De trivdes i Åbo men blev förälskade i Åland under en semestervecka.

– I slutet av hennes doktorandstudier var vi här på Åland på semester. Vi tyckte om det. Vår dotter hade gått i en finlandssvensk kindergarten och här pratade alla svenska. Det var så vackert och vi ville pröva och se. Vi hade ingen speciell plan.

Över till bakningen

Det har nu gått sex år sedan flytten till Åland.

– Hon fortsatte att studera och jobbar nu på Optinova, säger han om hustrun.

Själv hade Jakub jobbat som kock och även studerat hospitality och fick till en början jobb i Smakbyns restaurang. Intresset för bakning har alltid legat där i bakgrunden och så småningom tog den överhanden. Erfarenheterna från att tidigare ha jobbat på Michelinkrogar bär han med sig i brödbakandet.

På Johannas hembakta började hans passion för att baka surdegsbröd att sippra igenom. Han njöt av jobbet och av att ha möjlighet att använda sig av lokala smaker. Ett par-tre år jobbade han där, sedan gick han över till att jobba på Solkulla gård.

– Det var roligt att baka bröd med lokala ingredienser. Att baka mindre mängder bröd som jag lade min passion i. Jag jobbade där ett par år.

Numera är Jakub bagare på Café Victor.

– De fokuserar på bra bröd – det lokala. Ett litet bageri. Nu startar ett nytt kapitel i mitt liv. Det här är rätt plats att fortsätta min story med bröd.

Jakub vurmar extra för surdegsbrödet och den hälsosamma aspekten av det. Han ger gärna goda råd och tycker att det är viktigt att dela med sig av sin kunskap. Helst använder han sig av lokala råvaror.

– Det som finns på Åland använder jag! Det finns så mycket möjligheter, säger han och inflikar hur lätt det är att kontakta människor på Åland för att få tag på de där lokala ingredienserna.

– Här på Åland uppskattar folk det lokala. Ön är liten men det finns bra producenter. Om alla supportrar varandra, äter lokalt av god kvalitet, främjar det Åland.

Jakub upplever redan att han har fått en relation till kunderna på Victor.

– ”Small things happens”, säger han och återkommer gång på gång till sin uppmaning att jobba med något man gillar.

– Det ger dig lycka! Världen skulle bli bättre om alla gjorde det de vill, säger han – övertygad om att ifall vi gör de där små sakerna, och gör dem ordentligt, så går livet i rätt riktning.

Det välsignade brödet

Bageriet ligger en trappa upp. Där delar han utrymmen med Johannas sötsaker. Tålmodigt tar han väl hand om sin surdeg och bär in och ut hinkar med surdeg från bilen till Victor varje dag han är på jobb. I samma veva lyfter han fram de goda bakterier som surdegen innehåller. Han är övertygad om att det är mycket mer hälsosamt än annat bröd och att surdegsbrödet medför mindre problem med till exempel glutenintolerans.

Jakub beskriver brödet som speciellt i den kristna polska kulturen som han är uppvuxen i och bär med sig.

– Färskt bröd, förtydligar han.

– Man välsignar brödet och drar ett kors över brödet innan man skär det. Jag följde alltid med mormor på morgonen och stod i kö för att köpa bröd. Och man slänger aldrig bröd.

Under uppväxten hjälpte också Jakub sin mamma och mormor att baka bröd inför helgerna. Han beskriver känslan av att baka och att lära sig allt mer och utvecklas varje dag.

– Det blir aldrig tråkigt! Att se när andra njuter av brödet ger det största priset.

Jakub lärde sig att aldrig slänga bröd. Hans mormor valde att göra allt som gick att göra av brödet i stället, som att torka det, frysa det eller göra skorpsmulor av det.

– Det kräver planering.

Träffades på sanatorium

Vid Jakubs och hans frus allra första besök på Åland, den där veckan av sommarsemester, imponerades de över den vackra naturen och över hur välorganiserat allt verkade vara. De hade rest runt i olika städer i Europa men blev förälskade i platsen och människorna de uppfattade som hjälpsamma.

– Vi hade ju ett litet barn och sade att ”vi provar”. Vi startade med att bo i Mariehamn, sedan flyttade vi till ett hus i Möckelö strand. Vi njuter av livet här.

Den polska huvudstaden Warszawa beskriver han som en total motsats till Mariehamn. Tillvaron på Åland är mindre stressad. På samma gång kände de en osäkerhet kring huruvida det skulle fungera för dem att bo och jobba på Åland. Numera ser han mest möjligheter.

En gång om året åker han tillsammans med familjen till Polen. Därutöver kommer familjemedlemmar på besök, särskilt på sommaren.

– Mina föräldrar jobbar ännu.

– Många ser det som en bra orsak till att komma hit.

Dottern Rosa har hunnit fylla tolv år och Frida, som föddes på Åland, är nu tre år. Hemma pratar familjen polska. Och svenska. Han lyfter in alla möjligheter han upplever att det finns för barn på Åland, som att testa på olika aktiviteter.

— Det tar inte så mycket tid, jämfört med i en storstad. Jag är tacksam över att vara här och att barnen växer upp här.

Runt knutarna i Möckelö rör sig Jakub en hel del ute i naturen.

– Vi har en hund som har mycket energi. En german pointer. Hon är väldigt aktiv. Jag springer med henne.

Egentligen har Jakub astma.

– Men det är så ren luft här. Det är värre i en storstad. Det är terapi för mig att bo här.

Småskrattande berättar han om hur han och frun träffades första gången, på ett sanatorium. Han var där på grund av astman, hon på grund av ryggproblem.

– Vi var där sommartid som barn och noterade varandra, säger han och småler åt att de kan säga att de möttes på ett sanatorium.

– Våra sjukdomar gjorde att vi möttes och senare gifte oss.

Lycklig över det lilla

Familjen är viktig för Jakub. Att hålla ihop. Varannan vecka anordnas en katolska mässa i Mariehamn. En polsk präst kommer från Åbo.

– Den är viktig för oss. Ibland åker vi till Stockholm, Åbo eller Helsingfors och går i mässa.

Tidigare anordnades mässorna i Sankt Mårtensgården.

– Där gick också vår äldsta dotter tidigare i kindergarten, nu vår andra dotter, säger han och inflikar det tråkiga i att Sankt Mårtensgården ska säljas.

Jakub gillar enkel mat tillagad med passion. Det är betydelsefullt för honom att sitta tillsammans och äta. Jakub är den som lagar maten hemma. Han gillar att ”sätta ihop mat” och bjuda folk. Att visa sin kultur och ha en bra stund. Han säger att det är just de enkla sakerna som gör honom lycklig. Och det kan handla om just en så enkel sak som att dela med sig av sin egen kultur.

– Det är lättare att bli lycklig då, säger han om förmånen att kunna känna sig lycklig över de små sakerna.

– Fokusera på vad du har och uppskatta det – inte vad du inte har.

Jakub uppskattar också att resa. Möta nya kulturer. Och det är värdefullt för honom att visa döttrarna vad man kan göra.

– När man reser lär man sig mycket genom att uppleva saker! Möter nya människor.

Tillsammans med en vän gjorde Jakub samma resa som den brittiska kocken Jamie Oliver gjorde runt Italien under en tv-programserie – för att uppleva platserna och maten. Han försöker också vara duktig på att hålla kontakten med människor.

– Det gör livet lättare!

Polskt fotbollsmöte

Jakub återkommer till alla mänskliga möten och berättar om en polsk turist som kom till Victor mitt i brödbakningen.

– Det var roligt för mig!

Fotboll, och sport överlag, intresserar Jakub. När IFK Mariehamns herrlag i fotboll spelade mot Legia Warszawa i Champions League i Mariehamn 2017 mötte Jakub laget och fick biljetter till matchen. Dessutom medverkade han i en intervju på deras hemsida.

När familjen besöker Polen och Warszawa är det viktigt för Jakub att visa barnen deras egen bakgrund – att ge dem matupplevesler, kulturen och att besöka platser som han och hustrun själva vistades i som barn.

Det tar ont i hjärtat på honom att se de överfyllda brödhyllorna i matbutikerna, allt svinn som det medför. Själv gör han sitt bästa. För Jacub är det värdefullt om människor börjar just där. Gör sitt bästa. Köper lokalt. Fokuserar på sig själva, vad de själva kan göra. I det långa loppet hjälper det klimatet. Det är han övertygad om.

– Aldrig tänker jag att ”i dag ska jag baka 20 bröd”. I stället ser jag möjligheterna och möjligheterna gör brödet!