Ramya Jishins energi är upplyftande och positiv. Hon ler med hela ansiktet medan hon berättar om sin väg från Indien till Åland. Hur allt började med att hennes dåvarande pojkvän Jishin, i dag make, fick ett ettårigt kontakt vid Crosskey – till att även hon lite senare fick ett likvärdigt erbjudande.

– Projektet han skulle jobba med blev längre än tänkt, och han ville gärna fortsätta med det. Han kom hem till Indien emellan, och vi gifte oss. När även jag fick erbjudande om ett jobb här så kändes det självklart att följa med.

Åland hade hon aldrig tidigare hört talas om, men Jishin talade gott om sin upplevelse här och Ramya är inte den som tackar nej till ett äventyr.

Kulturchock och mörka dagar

Men första tiden på Åland blev inte som hon hade tänkt sig. Paret bosatte sig i Kattby i Hammarland, och för Ramya var det en stor chock jämfört med den omgivning hon var van vid.

– Oktober kom och det var mörkt hela, hela tiden. Och ensamt. Jag saknade min familj och mina vänner hemma i Indien väldigt mycket och tänkte att här blir vi aldrig kvar en längre tid.

Men det tog inte länge innan Ramya, som alltid jobbat inom it, ändrade sig. Hon som alltid älskat att jobba såg en stor skillnad i hur det var att jobba här jämfört med i Indien, och hon gillade skillnaderna.

– I Indien var jobbet mer något som måste göras. Här på Crosskey blev det mer intressant och givande. Man fick möjlighet att lära sig nya saker och utvecklas, och arbetsuppgifterna var spännande och utmanande. Det är nog mycket det som gjorde att vi valde att stanna, för jobbet var så roligt.

I dag jobbar Ramya på Paf och trivs lika bra där. Hon beskriver de nya utmaningarna som givande, och trivs bra i både gemenskapen och arbetsmiljön.

Under första tiden på Åland blev Ramya gravid med parets första barn, vilket även bidrog till att de valde att bosätta sig permanent.

– Vi kommer från en väldigt trygg del av Indien. Även i vår hemstad kan barnen leka fritt utomhus, och det sker sällan något större brott. Men det finns även mycket som är bättre här. Bland annat att det inte är lika mycket människor, och ett fint skol- och sjukvårdssystem. Det är en fin plats för barn att få växa upp på.

Ramya berättar att i Indien flyttar ofta svärmor in hos familjen under de första åren med småbarn i huset för att hjälpa till.

– Men här på Åland behövs inte det, för här finns det ett så bra supportsystem med dagis och fina skolor med eftis. Man kan skaffa familj och klara sig själv här på ett helt annat sätt än i Indien, och det gillar jag.

Lyckligt gift än i dag

Vägen till äktenskapet var för Ramya inte helt enligt indiska traditioner. När hon nyss fyllt 23 år bestämde hennes föräldrar sig för att börja leta efter en make åt henne. Lika viktigt som det är att de blivande äkta makarna ska passa varandra är även att familjerna också matchar med varandra.

– Man får verkligen hela familjen på köpet när man gifter sig i Indien, säger Ramya och skrattar.

När processen med att hitta just hennes make väl var i gång var Ramya väldigt nervös över vem hon skulle paras ihop med. Även om hon litade på sina föräldrars omdöme sade hon ändå nej till alla förslag som togs upp.

– Jag är tacksam över min rätt till att säga nej, och att det alltid har respekteras. Alla har inte den möjligheten, men min familj är väldigt öppensinnad.

En dag föreslog Ramyas syster en av sina goda vänner. Ramya hade träffat honom några gånger tidigare, men de var inte mer än ytligt bekanta. Hon gick med på en dejt, och den första dejten ledde till en andra och en tredje dejt.

– När vi hade träffats ett tag fick han ett jobberbjudandet på Åland, företaget han jobbade åt samarbetade med Crosskey. Har var borta ett år och vi höll kontakten under året, och när han kom hem igen förlovade vi oss.

I dag har paret varit gifta i 14 år. När de gemensamt flyttade till Åland efter bröllopet var det med stor spänning de skulle starta sitt egna liv tillsammans.

– I Indien bodde vi hemma hos våra föräldrar även när vi var förlovade. Det är helt enkelt så man gör. Så när vi flyttade hit var det första gången vi bodde själva, och bara hade varandra. Ingen stor familj runt oss som hjälpte till med allt. Det var en omställning, men även både spännande och roligt.

Ramya berättar med värme i rösten om den gemenskap de delar, och om hur maken Jishin är hennes största stöttepelare.

– Han finns alltid där för mig. Jag kan vara rätt känslosam, och ibland behöver jag bara lite tid för mig själv. Oavsett vad så accepterar han det och ger mig det jag behöver. Han är verkligen världens snällaste. Jag är tacksam över att honom vid min sida.

Saknar indiska kryddorna

Hemma älskar Ramya att laga god mat åt familj och vänner. Det blir en salig blandning av indisk mat och mer vardagliga nordiska rätter, även om hon försöker hålla sig till mer indiskt.

– Jag vill lära barnen att äta och tycka om båda.

Ett krux i matlagningen är dock svårigheten i att hitta bra ingredienser. Butiken Puneh hjälper till, men för att få de bästa kryddorna behöver Ramya åka till Indien och fylla på sina lager. Dock inser hon nu att alla år här med mildare mat har gjort hennes mage känslig för de äkta indiska kryddningarna. Ramya skrattar till.

– Jag måste varna familj och vänner när jag besöker Indien numera, så de vet att laga svagare mat åt mig.

Men trots att det inte riktigt blir samma mat här som i Indien är Ramya mån om att ändå försöka. När suget på autentisk indisk mat blir för stort beger sig familjen över till Sverige för att äta på någon bra indisk restaurang. Att det är många skillnader emellan matkulturerna är självklart, men vad som skulle bli den största chocken i matväg för Ramya var för henne väldigt otippat.

– Det är frukosten! Jag har fått lära mig att äta frukost så som den vanligtvis äts här, med smörgås, yoghurt och ägg. I indien äter vi en stor måltid till frukost. Det är en hel process som påbörjas kvällen innan, med bland annat grönsaksstuvningar och rätter med linser i.

Ramya och hennes man har lärt känna tre andra indiska familjer här på Åland, som nu blivit som en del av deras familj. De tillbringar varje högtid tillsammans, både våra nordiska och indiska festligheter.

– Jag har plockat lite av det bästa från båda länders sätt att fira högtider på, och skapat vår egen variant. På det sättet får vi det bästa av båda världar, och det älskar jag.

Hittat sin plats

I slutet av förra sommaren köpte familjen en stuga på Prästö i Sund. Ramya beskriver det som en fantastisk plats att få tillbringa sin tid på.

– Även om det är en gammal stuga, och det finns mycket att göra på den, är det utsikten över vattnet som är det bästa. Att sitta och se på havet gör mig så lugn.

Att ha en stuga, och nu även en båt, är något hon gärna skrattandes skojar till om.

– Nu är vi väl ändå äkta ålänningar?

Ju mer åren går desto mer känner Ramya att hon börjat lära sig att jobbet inte är allt. Hon bär på en stor yrkesstolthet och jobbar gärna väldigt hårt för att nå sina arbetsrelaterade mål. Men känner ett lugn i att nu hittat mer balans mellan jobb och fritid. Något hon kommer bejaka och arbeta med ytterligare.

– Framåt vill jag fortsätta att alltid göra ett bra jobb, men alltid komma ihåg att sätta familjen först. Jag har fått resa mycket genom jobbet, men jag hoppas på att kunna resa ännu mer. Och framför allt ge barnen möjlighet till att resa.

På frågan om hon ser en flytt tillbaka till Indien som en möjlighet i framtiden skakar hon på huvudet, samtidigt som en liten gnutta vemod drar fram över hennes ansikte.

– Det hade nog varit svårt att anpassa sig till Indien igen. Folkmängden och ljudvolymerna skulle vara svåra att ta till sig igen. Det är skillnad på att besöka Indien, och att bo där igen. Ingenting är hugget i sten, men i dag kan jag inte tänka mig det.

Ramya drar in en lättad suck.

– Det här är hemma nu. Det här är mina barns hem. Även om jag hoppas att de ger sig ut i världen för att hitta sin egen plats här i världen, så kommer detta alltid vara deras hem. Och nu även mitt.