Av allt att döma är Finland i rask takt på väg att ansöka om ett medlemskap i försvarsalliansen Nato. I den redogörelse över den utrikes- och säkerhetspolitiska miljön som Finlands regering presenterade före påsk finns Åland nämnt i ett stycke, vilket gladde lantrådet Veronica Thörnroos (C).

– Från Åland och landskapsregeringen är vi mycket nöjda, sade lantrådet till Ålandstidningen efter att redogörelsen offentliggjorts.

Sia Spiliopoulou Åkermark tycker att det finns anledning att vara försiktigare i bedömningen. Hon menar i stället att stycket (finns i faktarutan här intill) inte tar Ålands särställning på allvar.

– Den skrivningen säger ingenting specifikt om demilitariseringen och neutraliseringen, självstyrelsen eller Ålands speciella språkliga status. Det blir desto viktigare att framhålla att Ålandslösningen är komplex.

Fungerat väl

Spiliopoulou Åkermark reagerar också på att Ålandslösningen inte framhålls som en tillgång för säkerheten i Östersjöområdet.

– Så har den fungerat hittills. Ryssland har inte begått några misstänkta kränkningar mot Åland de senaste 15 åren. Att ha en sådan negativ skrivning ger en osann beskrivning av Åland som endast ett geopolitiskt, militärt problem vilket Åland inte är.

Det faktum att Ålands neutralisering omnämns som ”Ålands neutralitet” i redogörelsen skapar förvirring enligt Sia Spiliopoulou Åkermark.

– Det är en felaktig term, kanske på grund av brådska. Den kanske också visar på låg prioriteringsnivå för Ålandsfrågorna i sinnevärlden hos utredarna.

Kan inte vänta

Fredsinstitutets direktör hoppas att riksdagens behandling kommer att rätta till en del problem med skrivningarna, men att enbart förlita sig till dessa tror hon inte räcker.

– Jag tror inte att vi kan vänta på grundlagsutskottet, utan jag skulle vilja att landskapsregeringen och lagtinget, precis som jag och fredsinstitutet, aktivt efterfrågar en utredning om Ålands status under alla de olika alternativen, inklusive i händelse av ett Natomedlemskap.

Landskapsregeringen har varit försiktig med uttalanden i den här frågan och påpekat att Åland inte har någon behörighet inom säkerhetspolitiska och utrikespolitiska frågor. Är det ett hinder i sammanhanget?

– Jag ser inget problem med det. Att Åland inte kan agera utåt som en statsmakt är en sak, att Åland har ett intresse att försvara sin ställning gentemot Finland och riksdagens diskussioner är en annan. Man måste göra en utredning för att veta hur landskapet kan komma att beröras. Bara då vet man hur Finland bör och kan förhandla vidare.

Mobiliserade 4.000

Sia Spiliopoulou Åkermark gör en jämförelse med 1938 då den så kallade Stockholmsplanen var aktuell och befrielsen från värnplikt för ålänningar ifrågasattes i Finland.

– Då mobiliserade landsstyrelsen och Julius Sundblom massivt. Man undrar hur det kunde se ut när 4.000 demonstrerade på Storagatan, just utanför huset där fredsinstitutet i dag finns. Då var det en annan aggressor i Europa, men Åland visade sig väldigt kraftfullt i sin hantering av frågan.

Ålandsfrågan måste hanteras noggrant oavsett vilken form av försvarssamarbete Finland väljer, säger Sia Spiliopoulou Åkermark. Det finns flera alternativ för hur Ålands demilitariserade och neutraliserade status kan garanteras vid ett Natomedlemskap.

– Man kan använda ett protokoll som utförligt diskuterar de olika sakerna och klargör dem inför parterna. Man kan också tänka sig att EU, de nordiska länderna eller Nato ratificerar 1921 års avtal. Eller så kan man använda en folkrättslig reservation som säger att Ålandszonen undantas i alla avseenden. En kort text i avtalet som säger att Åland undantas från allt detta som står i avtalet.

Natofrågan ska, enligt statsminister Sanna Marin (SDP), få sitt svar redan under maj månad. Hinner man verkligen genomföra de undersökningar om Ålands ställning som du menar behövs på den korta tiden?

– Politiken är det omöjligas konst, heter det. Under alla omständigheter måste man visa att man tar alla dessa saker på allvar om Finland vill hävda sig som en demokratiskt stat som respekterar de internationella avtalen, säger Sia Spiliopoulou Åkermark.