Försörjningsberedskapscentralens direktör för forsknings- och analysavdelningen, Axel Hagelstam, gästade Åland under måndagen inbjuden av samrådsdelegationen för beredskapsärenden. För ett fullsmockat auditorium i lagtinget presenterade han centralens uppgifter och hur de förändrats i och med Finlands medlemskap i Nato.

Det säkerhetspolitiska läget har intensifierat frågorna både lokalt och på riksnivå, där ny lagstiftning för beredskapsfrågor är under beredning.

– Vi är angelägna att vår lagstiftning hakar i den stora som görs på rikssidan, säger lantrådet Katrin Sjögren (Lib).

Axel Hagelstam sammanfattar vad försörjningsberedskap i grunden handlar om:

– Att samhällets, den privata sektorns och befolkningens funktionsförmåga är säkerställd även under en kris eller störning. Det här görs i samarbete med alla myndigheter, näringsliv och tredje sektorn.

Natomedlemskapet har inneburit en enorm förändring för Finland, noterar han.

– Vi har tidigare planerat ensamma, nu ska vi lära oss att planera gemensamt. Det är inte lätt, utan en omfattande omställning i tankesättet och innebär en genomgripande förändring av Finlands säkerhetspolitik.

Försvagat minne

Finland ingår i Natos resilienskommitté, som är direkt underställd det Nordatlantiska rådet. Här förbereds för samhällets förmåga att stå emot och återhämta sig från chocker som naturkatastrofer, störningar i kritisk infrastruktur, hybridattacker eller väpnade angrepp.

– Deras definition av resiliens ligger nära finskt tänkande, säger Axel Hagelstam.

Efter Kalla kriget sjönk intresset för civil beredskap inom Nato och grunduppgifterna förändrades. Men när Ryssland invaderade Krim 2014 återvände hotbilden till det egna området.

– Då hade det gått så lång tid att en hel generation av planeringsexperter gått i pension utan att tänka på det området en enda gång. Den kollektiva kunskapen och minnet hade försvagats avsevärt, säger han och tillägger:

– Det fanns egentligen bara ett land som inte lagt ner tanken på civil beredskap, och det var vi.

Även om Finland då inte var Natomedlem, deltog man i resilienskommitténs möten.

– Snabbt blev vi en speciell form av Natopartner som hade en viss kompetens man behövde.

Obehaglig tanke

I resilienskommittén finns en grunddikotomi för arbetet med kritiska uppgifter, men också minimikrav på funktioner som uthållig energi-, livsmedels- och vattenförsörjning och motståndskraftiga civila kommunikations- och transportsystem.

Ger självstyrelsen några utmaningar i FBC:s arbete i jämförelse med beredskapsplaneringen för övriga Finland?

– Vi har ett gott samarbete och hittar sätt att arbeta trots eventuella begränsningar som finns och som vi måste ta i beaktande. Vi har inte stött på något som gör samarbetet omöjligt. En sak som kanske är viktig att mentalt acceptera: När man gör beredskapsarbete under normala förhållanden måste man tänka sig in i undantagsförhållanden, hur obehagligt det än må vara. Det står vi inför oavsett om det är Åland eller i övriga Finland.