Häromveckan fick jag en kasse med osorterade papper som jag sparat i ett av mina hem. Det är en kasse som hängt med i alla flyttar från flickrummet i Mariehamn, via studierna i Åbo, via boendet på Lappo, och som nu landade på min hallmatta i Jomala.

Eftersom jag inte orkat sortera mina ägodelar vid varje flytt har denna tidskapsel bevarats.

I kassen finns närmare 40 konfirmationsminnen. För er som inte var med på den tiden så handlar det om små dekorerade lappar, lite mindre än ett visitkort (och om ni inte vet vad det är kan ni googla), där man skrev datum för konfirmationen och sitt namn. Och så bytte man med varandra. Att bläddra igenom dem väckte många minnen av vänner man haft och mist.

Där finns också många pinsamheter. Jag som brukar tänka att det är tur att internet inte fanns när jag var ung, fick det bekräftat.

Där finns en lista som jag och två kompisar gjort över killar vars hjärtan vi krossat. Och en massa vykort från resor som kompisar varit på, med tydliga beskrivningar över utbudet av snygga killar och sprit. Tyvärr är vissa namnunderskrifter oläsliga så avsändaren är vid det här laget okänd.

Jag har också sparat resminnen i samma hög. Bland annat adresslappar och boardingkort från första utlandsresan med bästisen Marika och hennes familj.

Och alla brev ... Jag har förmånen att ha en vän som älskar att skriva brev så hela min ungdomstid torde finnas dokumenterad i hennes brev, först när hon beskriver våra planer och sedan när hon kommenterar det vi gjort. Och som om det inte räckte så har jag sparat inträdesbiljetterna från Nya Sabina för varje helg under maj och juni 1988. Inget hemmamys på lördagskvällarna för 18-åriga Nina.

Jag vet att jag har flera gömmor kvar, både på Lappo och hos mina föräldrar. Det kan bli hur kul som helst att äntligen ta itu med dem.