När kommer besluten som vi vet kan rädda Östersjön?

I Lumparn blommar algerna i september och larmrapporterna om utfiskning haglar tätt medan opinionen är tydlig: Vi vill ha ett friskt hav. Ändå fortsätter det mesta som vanligt och de avgörande politiska besluten för Östersjön uteblir. Hur hamnade vi här?

För 35 år sedan grundades den åländska stiftelsen Östersjöfonden i syfte att stödja skyddet av Östersjöns miljö. Sedan dess har både miljömedvetenheten och den vetenskapliga kunskapen om havets ekosystem ökat. Vi vet ganska väl vad som behöver göras – ändå fortsätter Östersjöns tillstånd att försämras, både vad gäller övergödning och fiskebestånd.

Varje år delar Östersjöfonden ut priser till Östersjöns hjältar – de individer och organisationer som bäst bidrar till ny kunskap, engagemang och handling. På fredag är det dags för vår årliga prisutdelning då vi belönar de här hjältarna. Ett av priserna, Lasse Wiklöf-priset, ska gå till en nordisk parlamentariker som gjort en betydande insats för Östersjöns välmående. Det är minst sagt oroväckande att vi för andra gången på tre år inte har hittat någon värdig mottagare.

Trots att vi som individer kan göra mycket för att skydda havet, krävs det modiga politiska beslut för att hantera de stora problemen. Ett av de mest angelägna besluten vore att omedelbart stoppa den industriella utfiskningen av Östersjön. Våra lax- och torskbestånd har redan kollapsat, och strömmingen står nu på tur. Det är inte heller bara fiskebestånden som utarmas – det kustnära småskaliga fisket, en del av vårt kulturarv, är på väg att försvinna. Allt detta till förmån för vad?

Redan 2020 visade den svenske nationalekonomen Stefan Fölster att det storskaliga trålningsfisket, som dessutom subventioneras, är en samhällsekonomisk förlust. Han uttryckte det krasst: ”Svenska skattebetalare betalar för att försämra Östersjön.” De enda som tjänar på det här är ett fåtal företag, och även deras framtid ser gissningsvis osäker ut om fiskebestånden fortsätter att minska. Hur kortsiktigt är det ens möjligt att tänka?

Fiskebestånden måste få chans att återhämta sig. Om vi agerar nu kan vi förhoppningsvis återigen få ett livskraftigt, lönsamt och hållbart fiske. Det finns exempel där det har fungerat, som med gösen i svenska Hjälmaren. Under 90-talet minskade bestånden kraftigt, men tack vare en klok förvaltning och återhämtningsinsatser ger fisket där nu rekordfångster.

I oktober i år ska EU fatta beslut om nya fiskekvoter. Förslagen vi har sett innebär tyvärr delvis ökade fångster av strömming – ännu ett hårt slag mot Östersjön. Finlands och Sveriges politiska beslutsfattare har möjlighet att påverka utfallet av förhandlingarna men i nuläget tyder inget på att det skadliga fisket kommer stoppas.

Så när ska vi börja behandla vårt hav med den respekt det behöver? Ska vi lämna allt ansvar till kommande generationer och hoppas att det inte är för sent då?

I år delar vi ut Östersjöfondens ungdomspris till den 23-åriga miljökämpen Regan McEnroe. Hon har gjort Östersjön till sin hjärtefråga och kämpar för att påverka EU:s fiskepolitik, samtidigt som hon mobiliserar och utbildar andra unga i hur de kan engagera sig och påverka politiken.

På Östersjöfonden vill vi också öka ungas havsengagemang genom att sprida mer kunskap. Därför har vi tagit fram ett utbildningsmaterial i form av 50 korta filmer där två youtubers på ett underhållande sätt lär ut om Östersjön, vatten och hav. Responsen har varit överväldigande positiv och snart lanserar vi även en finskspråkig variant av materialet.

Men medan vi förbereder kommande generationer för framtida stordåd behöver vi modiga politiker som agerar här och nu. Drömmen vore att inom några år kunna dela ut Lasse Wiklöf-priset till den eller de politiker som genom sina insatser sätter stopp för den industriella utfiskningen av Östersjön.

Det har gått 35 år sedan Östersjöfonden grundades, en hel generation. Mycket har hänt sedan dess, men kampen för Östersjöns välmående är fortfarande lika akut och nödvändig.44444