En 49-årig kvinna i Australien levde sedan barndomen svårt handikappad av sina epileptiska anfall. Anfallen kunde komma när som helst och gjorde att hon sällan vågade gå hemifrån. Men med hjälp av ett AI-styrt hjärnimplantat fick hon en helt annan livskvalitet. Implantatet tolkade hjärnans aktivitet och försåg kvinnan med förvarningar om att ett anfall var på gång så att hon hann ta sin motverkande medicin i tid. Tack vare AI-inlärning blev implantatet alltmer pricksäkert i sitt avläsande och för första gången kände hon att det var hon själv som kontrollerade sitt liv. ”Vi hade förenats kirurgiskt och vi smälte genast samman. Med vetenskapens och teknikernas hjälp blev vi till ett”, som hon uttrycker sig om implantatet i en artikel i MIT Technology Review, publicerad den 25 maj, (och uppmärksammad av Dagens Nyheters teknikskribent Linus Larsson i en intressant krönika).
Det finns fler exempel på den nya implantatteknikens potential. Illustrerad Vetenskap berättar om en amerikansk patient med svår depression som försågs med ett hjärnimplantat i den del av hjärnan som gick på högvarv när de depressiva känslorna var som värst. Genom att avge små elektriska impulser kunde implantatet dämpa den avvikande överaktiviteten och därmed minska effekterna. Efter operationen märkte patienten snabbt en humörförändring och tankarna på självmord försvann, enligt forskarna bakom projektet.
För den australiska kvinnan med epilepsi gick det dock sämre. När företaget NeuroVista som skapat hennes implantat gick i konkurs tvingades hon lämna tillbaka implantatet som företaget fortfarande ägde. Hon kastades tillbaka i sin begränsade tillvaro.
Det här väcker frågor om den nya smarta teknikens betydelse för vår identitet och upplevelse av vårt själv. Att först lägga till och sedan ta bort den här typen av livskvalitetsförändrande implantat skulle kunna vara ett brott mot de mänskliga rättigheterna, menar etikforskaren Marcello Ienca vid Münchens tekniska universitet, i samma MIT Technology Review-artikel. ”Företaget var ansvarigt för att ha skapat en ny person /.../ och i samma ögonblick som implantatet togs bort tillintetgjordes den personen”, skriver Marcello Ienca. Man skapade en ny person vars ”själv” alltså delvis ägdes av ett företag.
Etikforskare har börjat diskutera behovet att skriva in så kallade ”neurorättigheter” i lagstiftningen. Om vi anser att ett implantat kan bli en del av en person, då följer att borttagandet av implantatet är en modifikation av personens själv, resonerar Marcello Ienca.
Han betecknar det aktuella fallet som det första tydliga exemplet på ett dilemma som kommer att bli allt vanligare ju mer spridd användandet av hjärnimplantat blir.
Utvecklingen går undan. Flera storbolag som Blackrock Neurotech och Precision Neuroscience, ser potentialen och investerar stort. Elon Musks bolag Neuralink har just beviljats myndigheternas godkännande att utföra experiment med hjärnimplantat på människor.
För bara några år sedan hade detta låtit som dålig sciencefiction, men nu närmar vi oss snabbt helt nya möjligheter och utmaningar –juridiskt, medicinskt och etiskt. Det är hög tid att dryfta även dessa konsekvenser av den galopperande AI-utvecklingen.
Petter Lobråten
tel: 26 633
