I den åländska politiken är man bra på att se olikheter och man är bra på att organisera sig. Det är tydligt när vi tittar närmare på det åländska partiväsendet. Avknoppningar från partierna är historiskt vanliga och nya partier startar i strid ström. Sett ur det perspektivet är utspelet från Thörnroos i dagens tidning inte överraskande. Däremot är tidpunkten illa vald då politikerkåren brottas med allmänhetens låga förtroende. Våra gemensamma utmaningar är fler än på mycket länge och de kräver samling snarare än mer splittring.
Det ryktas ständigt om nya partier på Åland. Ryktet om ett nytt landsbygdsparti florerade ihärdigt för en tid sedan och det lever fortfarande kvar i kulisserna. Det finns de som tror att ett nytt parti är enda lösningen för att bibehålla en levande landsbygd.
Till och från ryktas det även om ett nytt borgerligt parti – sprunget ur delar av Moderaterna och Centern. Personer som upplever att det i dag inte finns en tydlig borgerlig politik önskar se ett nytt parti med en tydlig högerprofil.
Samtidigt brottas Liberalerna med flera interna grenar där den liberala grenen många gånger står långt ifrån den socialliberala grenen. Socialdemokraterna har i sin tur ständigt en utmaning med personer på yttersta vänsterkanten, som har förlikat sig med det socialdemokratiska i brist på ett renodlat vänsterparti. Det är således som upplagt för fler partier, men löser det verkligen något?
Åland är litet, Åland är utsatt och inte förtjänt av mer splittring. Problemen som vi står inför kräver mer konsensus och samarbete än någonsin tidigare. Det kan låta provocerande, men det är ett faktum vi måste förhålla oss till och här är den åländska partipolitiken, som vi ser den i dag, en rejäl utmaning. Den odlar ofta mer skiljelinjer i stället för att hitta gemensamma nämnare. Det blir tydligt när man talar med politiker på såväl kommunal- som landskapsnivå. Många vittnar om en verklighet där vi tillämpar de stora samhällenas majoritets- och blocktänk. Vi missar det lilla samhällets möjligheter att fånga upp idéer och hitta gemensamma lösningar för att bygga ett mer framgångsrikt samhälle.
Det är givetvis upp till väljarna att bestämma hur många partier vi ska ha och det är självklart att Thörnroos söker en plattform för sitt fortsatta politiska varande, men just nu behövs mer än någonsin samling. Utmaningarna med en sviktande offentlig ekonomi, låg tillväxt, sinande offentliga kassor, demografi och en självstyrelse under stark press och en demilitarisering som kontinuerligt utmanas kräver att vi jobbar gemensamt. Visst kan det göras även om nya partier startar, men våra politiker uppvisar inte mycket som talar för att det är en lyckad väg framåt.
Daniel Dahlén
