Regeringen Sjögren formar som bäst sin politik för de kommande fyra åren. En del i det politiska pusslet är att tillsätta styrelser för offentligt ägda bolag – Ålands radio och tv är ett av dem.

Vi vill att Ålands radio och tv ska fortsätta producera samhällsviktig journalistik. Men vi vill också att Ålands radio och tv håller sig till kärnuppdraget: journalistik inom ramen för radio och tv.

Ålands radio publicerar nyheter på sin hemsida, och nästan uteslutande är huvudprodukten skriven text och stillbilder. Det är i sig inte konstigt – text och bilder är det enklaste sättet att nå en stor publik.

Men det betyder att Ålands radio och tv konkurrerar om samma kunder, på samma marknad som vi – men på helt andra premisser. Till skillnad från de privatägda mediehusen på Åland har public service inget intäktskrav och kan därför fokusera på att maximera tillgängligheten av sina nyheter. Detta äventyrar vår affärsmodell.

Bra journalistik kostar och i den privata sektorn finansieras journalistiken av intäkter från prenumeranter och annonsörer. Det bygger på att våra läsare vill betala för den lokalproducerade journalistiken, och att intresset den genererar också lockar annonsörer. Det är inte heller någon hemlighet att stigande priser, till exempel vad gäller distribution och tryck sätter press på de åländska tidningarna.

När public service erbjuder en väldigt lik produkt, utan att ta betalt, så underminerar Ålands radio – till och med hotar – den lokala mediemångfalden.

Diskussioner om konkurrens mellan det offentliga och privata är svårt – och det blir ännu svårare när det handlar om samhällsinformation. Men faktum är att en offentlig, skattefinansierad, aktör i dag allvarligt försvårar för privata alternativ. Det är inte förenligt med den politiska viljan.

Så här står det i Liberalernas partiprogram: ”Det offentliga ska inte driva verksamheter som tränger ut fungerande privata alternativ”.

Radions snedvridning av konkurrensen står dessutom i direkt konflikt med det den åländska mediepolitiken.

I landskapsregeringens mediepolitiska program (2011) går att läsa följande: ”Landskapsregeringens övergripande målsättningar med mediepolitiken är att främja en mångfald av medier och en fort satt god utveckling av medieutbudet på Åland”. I programmet går det också att läsa att ”Huvudfokus på digitala plattformarna ska enligt ÅRTV fortsättningsvis vara ljud och rörliga bilder”.

Det är också helt i linje med public servicebolagets eget policydokument (Ålands radio – så här jobbar vi): ”Ålands radio har ljudet i fokus på webben” och ”Ålands radio publicerar nyhetsinslag, programinslag, tv-inslag/videos samt podcasts på sin hemsida och sociala medier”.

Vi önskar att Ålands radio skulle följa dessa riktlinjer, men nu oroar vi oss för att utvecklingen faktiskt är på väg ännu längre åt fel håll. Ålands radios vd Fredrik Sonck ger sin syn på bolagets uppdrag i det senaste numret av branschtidningen Journalisten.

”Det finns också många som inte lyssnar på radio nuförtiden, utan betalar en medieavgift – och vi har en skyldighet att betjäna dem också. Vår grundläggande uppgift är att kommunicera, inte att sända radioljud.”

Betyder det att radion är på väg att bredda sitt uppdrag utan ägarens godkännande?

Fredrik Sonck säger att många inte lyssnar på radio – det duger inte som argument för att överge uppdraget och övergå till skriven text. Faktum är att ljud stadigt växer i popularitet tack vare poddformatet. Enligt studien Svenskarna och Internet av svenska Internetstiftelsen har varannan svensk lyssnat på podd det senaste året. Bland 90-talisterna är siffran 80 procent. Bland 80-talisterna är det 70 procent.

Ålands radio har med andra ord alla möjligheter att nå de som väljer bort flödesradion – utan att överge kärnuppdraget.

Både i Sverige och i Finland pågår en debatt om public services relation till privata medier. Det har resulterat i två olika tillvägagångssätt, delvis beroende av hur det övriga medieutbudet ser ut. Public service på svenska i Finland, Svenska Yle, har fokuserat på text och bild. Vad det beror på låter vi vara osagt. Men det går inte att komma ifrån att svenskan är ett minoritetsspråk i Finland. Därför kan det finnas en poäng i att göra materialet så lättillgängligt som möjligt. Men valet är kontroversiellt.

Faktum är att just Fredrik Sonck har varit en av Svenska Yles största kritiker. Så här skrev han i sitt tidigare jobb som kulturchef för Hufvudstadsbladet om Yles textfokuserade hemsida: ”Det som hänt i Svenskfinland är att Svenska Yle bland de närmast oändliga olika möjligheterna att uppfylla sitt public service-uppdrag valt att fokusera sina krafter mot en liten del av det: skriven text online – vilket råkar vara ett av få områden där privata medier har möjlighet att överleva med sin seriösa journalistik. Det är faktiskt både enögt och lite hänsynslöst”. Det är bara att instämma med den nuvarande radiochefen.

Svenska public service har valt en annan inriktning. Sveriges Radio har – på riktigt – valt att fokusera på ljud på sin hemsida. För att ge radioinslagen ett sammanhang har bolaget valt att publicera tre korta punkter, varken mer eller mindre, i text.

Det åländska medieutbudet liknar det svenska. Och vi anser att Ålands radio och tv bör följa den svenska modellen.

Politiken ska inte styra journalistiken. Vi har förståelse för att den balansgången är svår. Däremot har regeringen ett ansvar över styrningen av bolaget. Och i och med att landskapsregeringen tillsätter en styrelse för Ålands radios har man alla möjligheter att se till att bolaget håller sig till uppdraget.

Vi vill att nästa styrelse för Ålands radio och tv får ett tydligt uppdrag av regeringen Sjögren: jobba för att det mediepolitiska programmet följs och skydda den journalistiska mångfalden.