I måndags stod demokratin i fokus i lagtinget. Polarisering, desinformation och det hårda debattklimatet diskuterades. Sociala medier nämndes förstås också. Det som en gång var tänkt som ett forum för fria samtal har blivit en digital gladiatorarena, där argumentationen ofta degraderas till ren pajkastning.
Men det är inte bara tonen som är problemet. Det är svårt att ha en vettig debatt när ingen längre verkar överens om vad som är sant. Detta skapar en grundläggande osäkerhet i samtalet, där saklighet och insikt får stå tillbaka för enkla poänger.
Sociala medier har blivit en megafon för alla som vill ropa högst. I stället för att försöka förstå söker man bara nästa chans att klämma in ett vassare svar, nästa snärtiga replik som kan vinna applåderna. Faktan spelar mindre roll, bara tonen är rätt. Det är här demokratin börjar krackelera. Inte i stora, dramatiska kliv, utan i små, sorgliga steg.
Det är inte bara vanliga dödliga som fastnar i det här. Politikerna har också gått i fällan. Facebooktrådar har förvandlats till en politisk arena där debatten drivs av likes och retweets, inte av kunskap eller insikt.
”Det är bekymmersamt att sanning blivit relativ”, sade någon i lagtinget. Bekymmersamt? Det är förödande. När fakta relativiseras och misstro mot sakkunskap odlas, undermineras själva grunden för ett informerat beslutsfattande. Politiker har ett särskilt ansvar här. Det är inte acceptabelt att anklaga varandra eller landskapsregeringen för att ljuga utan att ha sakliga belägg. Ett sådant beteende skadar förtroendet för det politiska uppdraget. Samtidigt skapar polariseringen en splittring som vissa försöker dra nytta av. Det är en kortsiktig strategi som på sikt riskerar att försvaga hela det demokratiska systemet.
För att lagtinget ska förtjäna sin plats som det högsta beslutande organet på Åland måste ledamöterna visa att de tar sitt ansvar. Det handlar om att läsa på, lyssna på varandras bästa argument och möta varandra med respekt, inte använda sociala medier som en genväg till att bygga opinion på falska premisser eller odla konflikter.
Att tona ner dramatiken kan vara en bra början. Lite mer ”sunt bondförnuft” och lite mindre gladiatorspel skulle inte skada. Demokrati är inte alltid sexig, men den fungerar bäst när fakta respekteras, ömsesidig respekt visas och lösningar aktivt söks.
Det är lätt att peka finger mot politikerna och säga ”skärp er!”. Men demokrati kräver engagemang från alla, inte bara från dem i kostym på lagtingsbänken. Hur agerar man själv i diskussioner, både privat och offentligt? Vilket ansvar tas för att motverka desinformation och odla respekt, även mot dem som tycker annorlunda?
Om demokratin ska frodas i framtiden måste alla – politiker, medborgare och tangentbordskrigare – ta ett djupt andetag och tänka: Hur bidrar jag till att göra det här bättre? För just nu, ärligt talat, är vi inte på topp.
Linda Blix
tel: 26 637
