Syftet med en klimatlag – utgående från Sveriges lag, den lag som är under debatt i EU, och Hållbart initiativs egna valprogram – är att sätta klimatmål som utgör ett ramverk inom vilken hela regeringens klimatbelastning ska rymmas.
Klimatlagen var Hållbart initiativ största – och kanske mest ambitiösa – vallöfte. Den skulle ställa minst lika höga krav som Parisavtalet, med bindande krav för att minska både direkta och indirekta utsläpp, handlingsplaner, en utsläppsbudget, redovisningar och ett övervakande klimatråd.
Och lagen kom faktiskt med i landskapsregeringens (LR) handlingsprogram. Den ”ska innehålla långsiktiga mål för utsläppsminskningar, tydliga delmål och handlingsplaner för alla sektorer. Beredningen av lagen ska ske med bred förankring i samhället”, skriver LR.
Att HI lyckats driva på frågan om en klimatlag så hårt att arbetet har inletts redan under regeringen Thörnroos första år är en bra början. Tyvärr ser det åtminstone utåt ut som om det också stannat där.
Hur långt arbetet har kommit är nämligen något oklart. I LR:s budgetförslag nämns klimatlagen kort i den allmänna motiveringen: ”Arbetet har påbörjats och fortsätter under året”.
Den ska också ta den kommande europeiska klimatlagen i beaktande – en lag som Alfons Röblom i mars inte tyckte var tillräckligt stringent, som han menade borde ställa högre krav på minskade utsläpp, och i snabbare takt.
”Så fort som möjligt” är Alfons Röbloms svar på när den åländska klimatlagen ska vara klar. Han vågar inte lova att den färdigställs under 2021, men kanske 2022.
Avsätts då några resurser inom förvaltningen specifikt för arbetet med klimatlagen? Nej.
I det här skedet gör Alfons Röblom bedömningen att det ryms inom ramen för den dagliga verksamheten. Ironiskt med tanke på att klimatlagen så småningom är tänkt att sätta ramarna för LR:s all verksamhet.
EU är ett enormt och tungstyrt maskineri där förslag ska ta sig igenom först kommissionen, sedan parlamentet och så slutligen ministerrådet. Det får Ålands lagstiftningsprocess att framstå som en liten symaskin i jämförelse.
LR har gång efter annan under det gångna året tvingats visa prov på agilitet och snabba beslutsprocesser, att ställa om och tänka nytt. Man har visat att det går att prioritera om när omständigheterna är tillräckligt pressande.
Ur ett klimatperspektiv är omständigheterna pressande. Det finns skäl att prioritera om – och prioritera upp klimatlagen.
Det betyder inte att lagen ska stressas fram. Ett stort och ambitiöst projekt som en ramlag måste få ta sin tid och göras med ordning från början.
Men just därför kan det också vara värt att kommunicera under processens gång. Just nu råder en hel del oklarheter. Hur ambitiösa planerar LR att vara? Skrivningarna i Hållbart initiativs valprogram och LR:s budgetförslag ger rätt olika bilder.
Röster inom tredje sektorn saknar också svar. Vad ska lagen innehålla, till exempel, rent konkret? En synnerligen relevant fråga, som också antyder att den där breda förankringen åtminstone ännu inte har inletts.
Sveriges klimatpolitik har tre ben att stå på: klimatlagen, en samling klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Rådet har till uppgift att varje år lämna en rapport om hur klimatarbetet går och ge rekommendationer för ytterligare åtgärder. Det granskar hela regeringens politik, inte bara den del som direkt rör klimatet.
Hållbart initiativ har åtminstone varit inne på ett liknande spår, och även om LR inte har diskuterat idén utåt vore det kanske något att överväga.
För låt oss vara ärliga. En klimatlag i sig minskar inte några utsläpp. Vi är fortsättningsvis beroende av politiker som fattar tuffa och nödvändiga beslut.
Laddningsstolpar för elbilar och parker för solenergi i all ära, men att bara bygga nytt är långt ifrån tillräckligt för att nå både internationellt och lokalt ställda klimatmål. Det borde en miljöminister vara införstådd med.
Klimatlagen är en ”oerhört viktig fråga”, sade Alfons Röblom efter LR:s budgetpresentation. Det är dags att visa det nu.
Om lagen fungerar som det är tänkt kommer den att kräva nya arbetssätt för hela förvaltningen. Det är inte en liten lag, och då kan man inte heller förvänta sig att den bara kommer att dyka upp inom den dagliga verksamheten.
