Hundra år efter att den allmänna rösträtten infördes i vårt västra grannland tyder det mesta på att Sverige kommer få sin första kvinnliga statsminister. Nuvarande finansministern Magdalena Andersson är ensam kandidat till att ta över rodret i Socialdemokraterna efter Stefan Löfven, och med tanke på att knappast något parti önskar en regeringskris blott tio månader före riksdagsvalet kommer hon också att väljas till Löfvens efterträdare i Rosenbad.
Men den stora frågan är hur länge Magdalena Anderssons Socialdemokrater kommer att behålla makten över konungariket Sverige.
Stefan Löfven har kritiserats hårt av vänsterflygeln i (S) för att ha sålt partiets själ i uppgörelserna han tvingats till för att behålla makten. Först i decemberöverenskommelsen, sedan i Januariditon. Framför allt den senare, där Socialdemokraterna gjorde upp med Miljöpartiet, Centern och Liberalerna, åtog sig Löfven att genomdriva många tydligt liberalt färgade reformer. Centerns krav på öppningar för marknadshyra kostade till och med regeringen att avgå, innan Löfven åter kunde bilda regering.
Efter att valberedningen i (S) presenterat Magdalena Andersson som sin kandidat till ny partiledare fastslog finansministern också vilka frågor hon kommer att prioritera. Föga överraskande handlar det om gängkriminaliteten, integrationen, välfärden och klimatet som står högst på listan.
Men hon lade också till något som lär få betydelse när hon ska sätta sig och förhandla om stöd för en kommande regering med, framför allt, Centerpartiet: ”Vare sig det gäller brotten, integration, välfärden eller klimatomställningen är en sak väldigt tydlig: lösningen är inte privatiseringar, avregleringar eller naiva marknadslösningar”, sade Magdalena Andersson.
Tre områden som är absolut centrala för Centern och dess ledare Annie Lööf. Tre områden, som vid sidan av avståndstagande från Sverigedemokraterna och landsbygdsfrågor är ryggraden i det Centerparti på vilket (S) byggt sin regeringsmakt de senaste åren.
Den blivande S-ledaren har lagt upp för problem om ett år. Genom att avisera att Socialdemokraterna ska ta en politisk vänstersväng blidkar hon kritiken som funnits inom partiet om uppgörelserna med de borgerliga partierna, men skapar samtidig en valgrav mellan Socialdemokraterna och Centern.
I Sveriges Televisions Agenda säger förvisso professorn i statsvetenskap, Tommy Möller, att ”Jag är ganska övertygad om att vi i det korta perspektivet kommer att få se en vänstersväng” och konstaterar att (S) brukar gå till val på en politik som är ”mer vänster” än den de brukar bedriva i regering.
Om Andersson sviker den västersväng hon nu aviserat kommer den både röststarka och namnkunniga vänsterflygeln inom partiet att leva om rejält.
Om inte kommer hon att få stora problem med att hitta en uppgörelse med Annie Lööf.
Magdalena Anderssons tydliga signal om en S-vänstersväng efter november bör sålunda innebära en tydlig risk för att underminera den maktposition Stefan Löfven har gjort så mycket för, och gått med på så mycket, för att behålla.
Möjligen kan Socialdemokraterna vinna tillbaka en del väljare som man tappat till Vänsterpartiet genom att utmana med just en västersväng. Men partiet kommer aldrig att nå upp till fornstora dagars väljarstöd. Det innebär att man måste söka minst en samarbetsparter på den borgerliga planhalvan, och det blir inte lättare med Anderssons utspel.
En aviserad vänstersväng för att binda samman partiet och blidka sin föregångares kritiker kan mycket väl vara det som till slut gör att Socialdemokraterna förlorar makten till Ulf Kristersson, Moderaterna, Kristdemokraterna och, i bakgrunden eller på första raden, Jimmy Åkessons Sverigedemokrater.
Om ett år vet vi vad ett uttalande på en presskonferens betyder.
