Så är det förstås, och för att illustrera vad som händer om stora projekt drivs som partifrågor eller av regering-kontra-opposition kan man peka på skärgårdstrafiken. Föglötunneln svepte in och tog död på kortrutt och elhybridfärja, och nu tycks också tunneln vara död.
Vad lösningen än ska bli behövs den snart, för den existerande flottan är gammal, allt oftare i behov av reparation och allt mer ur fas med EU:s, Finlands och – ja – också Ålands miljö- och hållbarhetsmål. För att inte tala om ur fas med Ålands ekonomi, om än ack så kritisk.
Vi kan utgå ifrån att den här landskapsregeringen inte gör det, eller ens har mandatet att göra det med tanke på alla sprickor i blocket, så nästa landskapsregering blir illa tvungen att ta dyra beslut som ska implementeras över en längre tid än vad de själva sitter vid makten. Den sittande regeringens program hette ”Tillsammans”.
Man hade i princip rätt när man sökte ett brett parlamentariskt stöd innan man gick vidare med tunneln, även om det också representerade ett varsamt steg bakåt efter att man först i mer självsäkra toner sagt att man avsåg bygga den. Men ”brett parlamentariskt stöd” kan inte bara vara något man drar fram när man inte ensam vill ta ansvar, och ”tillsammans” kan inte bara vara ett fint ord.
Det politiska landskapet inför det förra valet var infekterat och den debatt som fördes med och mot politiker på sociala media fick mycket rubriker i sig själv. Ett giftigt klimat, personpåhopp, oro över att unga som såg polemiken helt skulle avskräckas från att själva ge sig in i politiken.
Åland har inte råd med det nu. Vi befinner oss i ett läge där framtiden är dimmig och många av de lanternor vi kan se glöder illavarslande. Den turismbransch som i somras återhämtade sig strålande efter pandemin hotas nu av nedskurna färjeförbindelser. Kriget i Ukraina kommer att fortsätta påverka oss mer och mindre indirekt. Vi vill satsa miljoner på digitalisering utan en tydlig plan samtidigt som vi bryter mot EU:s dataskyddsförordning för att det inte anses finnas budgetmedel nog att ge Datainspektionen verksamhetsförutsättningar.
Producenter och allt fler hushåll rapporterar att de går på knäna. Arbetet med en ny självstyrelselag gick inte igenom och nästa riksregering kan vara mindre vänligt inställd till att jobba med Åland. Om Finland likt många andra EU-länder går in för ett system med licenser för spelbolag riskerar Paf – ännu en av Ålands stora kassakor – att förlora miljoner i inkomst per år.
Och hur många miljoner ska skadeståndet för den avbrutna färjeupphandlingen bli till slut? Det behövs satsningar på äldreomsorgen och psykiatrin. Hur gick det med implementeringen av avfallslagen? Systemet med handel med utsläppsrätter kommer förr eller senare, vare sig vi får ett undantag inledningsvis eller inte, och skärgårdsfärjorna måste ändå bytas ut så småningom. Klimatlagen?
Det brinner, var är vi?
Ålänningar har en tendens att dela upp sig snarare än sluta sig samman. Varför skulle annars ett autonomt samhälle med 30.000 invånare, som alltid vägrat vara bara en del av fastlandet, ha hela 16 olika kommuner, varav en enligt tradition dessutom är splittrad i öst och väst?
Men vi har inte råd med det nu. Väldigt snart behöver vi som samhälle ta ett flertal hårda och dyra beslut, och de politiker som ska plantera de träden kanske inte sitter kvar inom politiken för att njuta av skuggan och ta cred för det arbete de gjorde när det väl börjar bära frukt. I stället kanske de behöver dras ett eller två val med att de tog beslut som blir impopulära för att det kan ta år innan de börjar smaka mer än vad de kostade.
Den kanske enda lite förenande företeelsen på Åland 2022 var hundraårsjubileet. Nu när konfettin sopats bort och feststämningen mattats av är det dags att inse att framtiden inte ser så ljus ut, och att vi behöver jobba tillsammans på riktigt för att komma framåt och hålla i 100 år till.
Valåret 2023 behöver bli mindre käbbel, mindre populism, mindre polemik, trollning och missnöjespolitik och mindre prestigejakt, och i stället mer målmedvetenhet, långsiktighet, vision och samarbete. Så mycket måste vi kunna förvänta oss, både av oss själva och våra politiker. Plantera de där träden nu.
Felix Quarnström
