Ja, frågan som avslutar ingressen är överdriven. Överdriven för att de som spelar ned, ifrågasätter eller helt och hållet struntar i coronapandemin är i en klar minoritet jämfört med oss andra.
Icke desto mindre är det ett stort problem, eller snarare flera stora problem.
Det senare, att folk bara struntar i rekommenderade begränsningar, torde vara det lättare problemet att lösa. Att ungdomar samlats på Åland följer exempel från många andra ställen där unga inte orkat efterleva de rekommendationer som myndigheter uttalat under perioder av kraftig smittspridning.
I höstas handlade det om att nollningar måste få genomföras för att studierna alls skulle ha någon betydelse, under hela året har polis i en rad länder med betydligt strängare regelverk än det som finns i Norden brutit upp folksamlingar och nu har fenomenet också kommit till Åland.
Det är förståeligt. Ungdomar har, precis som alla andra och kanske i än större utsträckning, ett behov av sociala kontakter med sina vänner. Om detta inte får utlopp i vardagen (oftast skolan) hittar man andra sätt.
Många är också de forskare som varnat för följderna för våra unga av just social isolation under pandemitiden, senast svenska Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson som varnar för en ”förlorad generation”.
Ändå måste vi kunna konstatera att de åländska och nordiska åtgärderna och restriktionerna varit oändligt mycket mildare än vad stora delar av den övriga världen lyckats genomlida under det senaste året. Om Spanien och Italien klarade av ett par månader av vad som i princip var husarrest förra våren borde Ålands unga klara av att sluta festa under ett par, tre veckor i mars.
Ett värre problem än detta är, som sagt, den rörelse av förmenta frihetskämpar som poppat fram ur den mylla som populism, konspirationsteorier och nätbubblor odlat under ett antal år. Manifestationen i Stockholm i helgen, där ett tusental restriktionsmotståndare samlades, utan mask eller social distansering, är bara en i raden av liknande sammankomster i västvärlden.
Epicentret till denna rörelse finns – som så ofta – i USA. Där har den politiska skiljelinjen som varit central i republikens politik sedan självständighetsförklaringen 1776 – hur mycket ska staten styra – kapats av stollar som använder denna grundläggande politiska fråga för allt från motstånd till 5G som rasistiska ställningstaganden. Och för att protestera mot den, i deras ögon, totala kränkningen av den personliga friheten som ett masktvång utgör.
I sociala medier sprids filmer av så kallade ”anti-maskers” som medvetet söker konfrontation med butiksanställda över näringsidkarens förbud mot kunder utan mask. Inte sällan ”underbyggs” argumenten med ifrågasättande av corona/covid-19 som annat än en vanlig säsongsinfluensa. Detta i ett land där dödsfallen i pandemin överstiger en halv miljon och nästan 30 miljoner smittats.
Samma argumentation använde Filip Sjöström, arrangör av demonstrationen i Stockholm, när han försvarade sitt arrangemang i Aftonbladet. ”Det innebär ingen förhöjd risk eftersom jag inte anser att det som händer just nu är värre än en säsongsinfluensa. Det är min grund. Under ett vanligt år hade vi kunnat samlas såhär och jag förstår inte varför vi inte kan göra det nu”, menade den tidigare Idoldeltagaren Sjöström, och fortsatte: ”Jag är för restriktioner som är grundade i någonting som skyddar människor och skapar en kollektiv nytta. Men det ser inte jag att det här gör i slutändan, det finns bara en kollektiv skada”.
Det är absolut rimligt att diskutera skadeverkningarna av restriktionerna, och det görs som sagt också omfattande. Däremot är det inte rimligt att ställa forskning och vetenskap mot att Filip Sjöström ”inte anser” att coronapandemin är värre än en säsongsinfluensa och hålla dessa två infallsvinklar som jämbördiga.
Det är lätt att avfärda grupper som de som samlades i Stockholm som stollar och strunta i dem. Men de frodas i sina bubblor på nätet och skapar en grund för politiker som inte drar sig för att utnyttja dem. Det ser vi i en rad länder, med USA och Donald Trumps kärnväljare som det mest avskräckande exemplet.
Än värre i det korta perspektivet är dock den skada det gör om argumenten innebär att färre följer restriktionerna som införs för att stävja en smittspridning som gör fler sjuka, belastar vården och kräver liv.
Vi borde vara bättre än så här. Vi borde inte falla för konspirationer utan grund, vi borde kunna hålla oss ifrån att festa några få veckor.
Vi kan bättre.
