Att Ålands lagting hamnat i denna situation är på ett sätt inte förvånande. I en värld där polariseringen späds på och där det söks enkla sanningar är det inte förvånande att sjukan sprider sig även till oss. Men låt oss vara tydliga, den typen av politik är mer förödande för ett litet självstyrt samhälle som Åland.
Utmaningarna duggar tätt och den åländska modellen är på vissa håll ordentligt ifrågasatt. Vi vet också att förtroendet för de åländska politikerna är lågt bland väljarna och att det i sin tur inte är bra för självstyrelsen. Därför var det glädjande att höra talman Jörgen Petterssons (C) tal vid lagtingets öppnande. Ett tal som tryckte på just behovet av saklighet och respekt bland ledamöterna, men även behovet av att möta varandra med en öppenhet och vilja att förstå.
Pettersson lyfte också i sitt tal att det är i den konstruktiva dialogen som vi finner de bästa lösningarna på våra gemensamma utmaningar. Här har många av våra politiker, inte alla men ett flertal, en stor läxa att lära sig. För även om man tydligt vet vad man vill så handlar politik om att hitta lösningar. I detta går dock många vilse, även politiker på internationell nivå. Borta är den kunskap som gjorde att man som politiker kunde balansera mellan att stå fast vid sina principer och att vara lyhörd för andra parters behov och perspektiv. Här måste dagens politiker göra sin läxa. Lyssnar man inte på sina motståndare så odlas polariseringen och det blir svårare att bygga ett gemensamt samhälle – både inom politiken och utanför.
Det som har varit har varit, men vi behöver inte fler avhopp eller en debatt bestående av fräna påhopp. Vi behöver ansvarstagande politiker som vågar stå upp för vad de tror på men som samtidigt förstår innebörden av söka sig mot gemensamma lösningar. Framför allt politiker som släpper enkla politiska poänger och vågar ta tag i de utmaningar som Åland står inför.
Självklart ska man inte kompromissa sig till dagsände, men det är samtidigt ett underbetyg att vi har tre avhopp från de åländska regeringspartierna under det första lagtingsåret. Avhopp som gjort att vi har nio grupper i lagtinget varav fyra grupper som i princip inte har någon egen makt. Det bygger inte förtroende och det väcker ett löjets skimmer över inte bara våra politiker utan även vår självstyrelse i stort. Något som är helt oacceptabelt.
Statsvetare Siv Sandberg sade till Ålandstidningen, i samband med lagtingsledamot Rainer Juslins avhopp, att politiker inte skulle känna behov av avhopp om de inte skulle uppfatta att det fanns en lokal uppbackning. Så kan det förvisso vara, men vi ska komma ihåg att som lagtingsledamot har du ett större uppdrag än att enbart vara en representant för en viss kommun, intressesfär eller yrkesgrupp. Du har även ett ansvar för Åland i stort.
Dessutom blir det intressant när man problematiserar saken och frågar väljarna var de tror att deras politiska företrädare har största möjligheten att påverka? Som medlem av en större partigrupp som innehar makten eller som ensam frifräsare vid sidan om? Man kan kanske säga mer vad man vill som politisk vilde men mycket till verkstad blir det inte.
Politikerna är i mångt och mycket förebilder och exempel för andra i vårt samhälle. Därför ställer vi även högre krav på våra politiker och på hur de agerar. Vi får därför innerligt hoppas att det nya lagtingsåret medför mer respekt och mogenhet än vad det gångna året uppvisade. Den respekten förtjänar väljarna.
Daniel Dahlén
