Den senaste tiden har vi sett ett stort engagemang från många delar av det åländska samhället. Allt från skattegräns till Lilla holmens fåglar engagerar. Det visar på ett frodande samhälle där demokratin lever.

Samtidigt engagerar de för Åland stora samhällsomfattande frågeställningarna inte på samma nivå som de borde – med tanke på vilken inverkan de har på vår gemensamma framtid.

Det har snart gått tre veckor sedan Göran Djupsund, professor emeritus och samhällsanalytiker, Edvard Johansson, professor i nationalekonomi, Roger Jansson, tidigare bland annat riksdagsman och lantråd samt Mats Perämaa, tidigare finansminister, tillsammans med 15 andra tog fram larmrapporten om den åländska ekonomin.

Debatten efter presentationen har varit ytterst modest och få röster har hörts om hur de vill att Åland ska tackla denna utmaning.

För det är en rejäl utmaning vi har. Tillväxten haltar, befolkningsstrukturen ger stora utmaningar framöver och inte minst är den befintliga förvaltningsstrukturen för tung i relation till den ekonomiska realiteten.

Den lilla debatt som ändå varit efter rapporten kan i bästa fall leda till att diskussionerna om kommunernas framtid åter aktiveras, men det ensamt är inte lösningen på de utmaningar vi står inför.

Frågan är mer komplex än att tro att en kommunreform ensamt skulle lösa de utmaningar Åland står inför. Det krävs ett batteri av åtgärder för att vi ska få tillväxt, åter- och inflyttning och en förvaltningsorganisation som svarar mot 2000-talets krav och verklighet i form av produktivitet och struktur.

Den bitvis uteblivna debatten gäller inte explicit larmrapporten. Även debatten kring självstyrelsen haltar betänkligt. Stora språkbrister i hanteringen av åländska ärenden från Helsingfors sida och en revidering av självstyrelsen som haltat betänkligt borde engagera. Men även i detta fall är den offentliga debatten utanför lagtingets väggar väldigt ljummen.

När frågor blir för stora och komplexa är fångar de sällan allmänhetens intresse. Många upplever att det krävs en stor kunskap för att debattera saken, men det behöver inte vara sant. Vi kan diskutera delar av de stora frågorna. Vi kan ta det som berör just oss och lyfta det.

För vad händer om inget görs utgående från den fakta som presenterats i till exempel larmrapporten om åländsk ekonomi? Troligtvis kommer det leda till större klasser, dagis som stängs och inte minst en allmän neddragning av offentlig service. Det gör att frågan är viktig att debattera och den borde engagera.

Går vi vidare och ser på självstyrelserevisionen handlar även det om väldigt jordnära frågor. Ska vi på Åland inte ha rätt att förstå vad det står i kollektivavtal som reglerar våra arbetsplatser? Ska det vara möjligt för våra barn att även i framtiden kunna bo och arbeta på Åland utan att behöva kunna flytande finska? Dylika frågor borde engagera.

Alla dessa frågor är viktiga och borde väcka engagemang. Vi har dessutom, som tidigare konstaterats, i många fall ett väldigt debattglatt samhälle och engagerade invånare. Därför har vi en bra grund att stå på för att lyfta de mer komplexa frågeställningarna men det kräver att såväl media som våra politiker bryter ner dessa stora frågor och visar vilken påverkan det har i vardagen. Då kommer troligtvis ett engagemang och en debattvilja att födas. För vi behöver diskutera dessa frågor och vi behöver ha en omfattande debatt om hur vi ser på framtiden och framtida möjligheter. Det är a och o för att vi gemensamt ska kunna bygga vidare på framgångssagan Åland.