Klockan 8.25 på onsdagsmorgonen åländsk tid slog Fox News fast att Donald Trump vinner Pennsylvania – och därmed i princip också hela valet. En timme senare klev den återkommande presidenten upp på scenen i West Palm Beach för att deklarera sin vinst omgiven av både familj och supportrar.
Trump och hans kampanj har drivit en idog kampanj som uppenbarligen givit ett resultat som på nytt underskattats av opinionsinstituten. Även om valet slutar förhållandevis jämnt, var det aldrig riktigt nära att Kamala Harris skulle vinna.
Tvärt om måste valet ses som ett fiasko av Demokraterna. I runt en fjärdedel av valkretsarna gör Harris ett sämre val än vad Joe Biden gjorde för fyra år sedan, medan Donald Trump ökar sina siffror på väldigt många håll.
Demokraternas kampanj är ett seriemisslyckande, allt från Bidens sena avhopp till kröningen av Harris utan debatt och hennes kampanj som inte varit lika intensiv som den 78-årige Trumps.
Lägg därtill att över 70 procent av väljarna, i CNN:s vallokalsundersökning, angav att de var missnöjda eller arga på det ekonomiska läget i landet efter fyra år med Biden och Harris, så förstår man att utgångsläget var uselt. Att i det läget inte distansera sig mer från den avgående presidenten än vad Harris gjort må vara nobelt, men politiskt oklokt.
Donald Trump har inte drivit en kampanj där han tydliggjort detaljer i vad han ska göra med makten, i stället har han som tidigare slagit fast sin egen storhet som garanten för att saker kommer att bli gjorda. Och uppenbarligen har detta gått hem hos många i det här valet.
Men när han svärs in som USA:s 47:e president den 20 januari måste detaljerna bli tydliga – och frågan är hur mycket det kommer att kosta för omvärlden – och för den amerikanska befolkningen.
Trump har deklarerat att han ämnar inleda den största deportationskampanjen i USA:s historia från dag ett i Vita huset. Upp mot 20 miljoner illegala migranter ska slängas ut. Hur det ska gå till vet ingen, men det är den blivande presidentens främsta vallöfte, så det lär genomföras.
Trump har också meddelat att han älskar tullar, och att han tänker införa tariffer på varor från de länder som USA har ett negativt handelsutbyte med. Det har talats om tio procent på varor från EU, om 60 procent på varor från Kina. Både Bryssel och Peking har redan talat om motåtgärder, och i värsta fall väntar handelskrig till våren. Det är ett stort hot mot många mindre, exportberoende, länders ekonomier.
För oss i Norden och Europa är nog ändå säkerhetspolitiken det område som oroar mest. Donald Trump har uttalat en stor ovilja mot att fortsätta med stödet till Ukraina. Han säger förvisso att han ska få stopp på kriget på bara 24 timmar, men det tycks innebära stora ukrainska eftergifter till Ryssland. En början på en världsordning där aggression må leda till fred – men som också inbjuder till nya aggressioner i framtiden.
En fråga som engagerade många demokratiska väljare – den amerikanska demokratins framtid – är också central när Donald Trump återfår makten. Han kommer att sitta stark då båda Kongressens kamrar tycks falla till republikanerna, vilket ger partiet stor makt att göra förändringar.
Många har varnat för det republikanska manifestet ”Project 2025” som bland annat har som mål att förbjuda abort och att politisera institutioner och myndigheter. Trump har förvisso förskjutit det, men runt om honom finns många av arkitekterna till manifestet – och få av de bromsklossar som fanns i Vita huset under Trumps förra mandatperiod.
Om den amerikanska demokratin står pall för ytterligare en mandatperiod med den excentriske Trump återstår att se.
För Demokraterna återstår att slicka såren och dra lärdomar av nederlaget. Att Joe Biden inte insåg sina tillkortakommanden tidigare och möjliggjorde en ordentlig primärvalskamp för att få fram den bästa tänkbara kandidaten är det främsta skälet till partiets nederlag. Men man måste också fråga sig varför så många väljare i kärngrupperna tycks ha vänt Harris ryggen.
Och medan Demokraterna gör det, gör världen bäst i att förbereda sig på en ny stormig period med Trump som västvärldens ledare.
Jonas Bladh
