När lagtinget åter samlas efter sommarlovet på måndag ligger pandemin som en filt över agendan. Men det är en filt som allt mer lättar, och snart helt kommer att lyftas då vaccinationsarbetet gör smittan hanterbar och inte samhällsfarlig på samma sätt som tidigare.
I och med det måste de folkvalda rikta blickar och fokus mot det som blir den svåraste uppgiften för lagting och landskapsregering (LR) de kommande åren: ekonomin.
Tidigare i sommar lade LR:s arbetsgrupp om inbesparingar i de offentliga verksamheterna fram sin slutrapport. I den listades en rad områden med möjliga inbesparingar om LR och lagting väljer att skära ned på just dessa områden.
Reaktionerna på rapporten var lika väntade som trötta. Socialdemokraterna slog bakut och menade att rapporten var såväl kvinnofientlig som ett hot mot välfärden. Liknande ordalag, om än försiktigare, hördes från delar av Liberalerna. Andra delar (främst John Holmberg) gjorde tummen upp för många av förslagen.
Regeringen har varit osedvanligt tyst kring de möjliga nedskärningar som deras egna representanter listat. Lantrådet Veronica Thörnroos (C) gjorde som hon brukar när kritik förs fram mot hennes parti, gick till motattack. Hon menade, på bästa Stefan Löfven-sätt, att det inte fanns något förslag från LR och konstaterade kränkt att det borde S och Camilla Gunell veta.
Så där står vi. Några förslag på vad olika nedskärningar i det serviceutbud som landskap och kommuner i dag erbjuder ålänningarna. Men ingen vidare diskussion om vad landskapet faktiskt behöver göra för att få budgeten i balans (om vi bortser från nämnde Holmbergs och S-matriarken Barbro Sundbacks holmgång på insändarsidorna kring socialism kontra marknadsliberalism).
Lantrådets besked att rapporten ska behandlas politiskt i samband med att LR i dagarna diskuterar budgeten var ett effektivt sätt att stänga dörren till alla bredare diskussioner som också kunde omfatta oppositionen. Så mycket för LR:s mantra om ”tillsammans”.
Å andra sidan är Veronica Thörnroos så illa tvungen att agera på det här sättet. Arbetsgruppen fick inte komma med uträkningar på vad kommunsammanslagningar skulle kunna spara, och det är en stor bit i pusslet som saknas. Men också en som delar regeringsblocket.
Att i det läget göra det som skulle gynna Åland men missgynna LR – att bjuda in oppositionen till att försöka att hitta en bred överenskommelse som har möjlighet att hålla även över nästa val – är en uppgift som tycks vara för svår för fempartiregeringen.
Andra stora frågor som bör vara en naturlig del av diskussionerna kring hur landskapet ska få pengarna att räcka i framtiden måste vara it-skulden, infrastrukturen (skärgårdstrafiken) och huruvida man ska göra låntagande till ett naturligt sätt att finansiera strukturella reformer.
Därför kommer det att bli business as usual när lagtinget på måndag åter bänkar sig. På agendan står klimatkompensation för arbetsresor och vuxenutbildning till närvårdare, viktiga frågor förvisso men de frågor som borde toppa lagtingets agenda varje plenum, varje dag och varje möte är de som rör landskapets ekonomi.
För trots att turistnäringen gått bra i sommar kommer Åland möta en tuffare ekonomisk verklighet på andra sidan årsskiftet och framåt. Förra finansministern, Torbjörn Eliasson (C), förutspådde att landskapet inte kommer att ha en budget i balans förrän framåt nästa decennieskifte. Dit är det åtta år och två val.
Om lagtingets partier inte kan samla sig och föra framåtsyftande diskussioner om vad Åland ska vara de kommande årtiondena är risken klart överhängande att sittande regering väljer att fortsätta med att hyvla lite här och lite där i budgeten. Det är att sätta plåster på kraftigt blödande sår, och inget som håller över tid.
Gemensamma, breda lösningar behövs. Lösningar där de två största partierna Centern och Liberalerna, de som växlat som regeringsbildare, båda är med på tåget för att garantera att överenskommelser håller över kommande val.
Ålands ekonomiska läge är ett sådant att det behövs en genomgripande ekonomisk diskussion om vad det offentliga ska erbjuda, hur det ska vara organiserat och hur en ökad tillväxt ska skapas. Hittills har det bara – i bästa fall – varit ord, mycket lite handling.
Åland behöver mer. Åland behöver något bättre.
