Det blir knappt någon älgjakt i år, åtminstone de jaktvårdsföreningar som Ålandstidningen har pratat med pausar. Allt för att rädda den kraftigt sjunkande älgstammen. Robert Jansson
Det blir knappt någon älgjakt i år, åtminstone de jaktvårdsföreningar som Ålandstidningen har pratat med pausar. Allt för att rädda den kraftigt sjunkande älgstammen. Foto: Robert Jansson
Foto:

Bild

Enighet och förtroende är avgörande för älgens bästa

Det väcker hopp att landskapets jaktvårdsförvaltning och jaktvårdsföreningarna är eniga i sin strävan att stärka älgstammen.

I Sverige debatteras det flitigt på bland annat Svensk Jakt om älgstammen. Går inventeringen rätt till? Är uppgifterna att lita på? Åsikterna är många och de går isär. När förra årets älgjakt var avslutad gick Länsstyrelsen i Dalarna ut och larmade, man menade då att länens älgförvaltningsområden kan ha överskattat storleken på sina respektive älgstammar och i och med det satt avskjutningsmålen för högt. Bara i ett av Dalarnas läns 14 älgförvaltningsområden klarade man att nå sin målsättning för avskjutning. I hela Dalarna fälldes strax över 5.000 älgar. Det planerade antalet var 6.631 älgar.

”Bristen på anpassning i avskjutningen efter rådande förhållanden riskerar leda till en drastisk sänkning av älgstammen”, skrev Jonas Nordström, vilthandläggare på Länsstyrelsen i Dalarna i början av februari i år.
Efter älgjakten inledde Länsstyrelsen i Dalarna, Skogsstyrelsen och Svenska Jägareförbundet därför ett samarbete där man ska föra en gemensam dialog med utvalda älgförvaltningsområden. Målet är att minska risken för att fler lokala älgstammar blir så små att det inte längre går att bedriva någon jakt.
Samarbetet lovar gott. För på flera håll i Sverige pågår en kamp mellan jägare, skogsbolag, älgförvaltningsområden och länsstyrelser. Det är inte en bra förutsättning för att rädda älgstammen.
För räddas, det måste den. Siffrorna är svarta. Svensk Jakt publicerade i juli i år en sammanställning över avskjutningssiffrorna för samtliga län och skriver: ”För jägaren knappast någon munter läsning – men en tydlig bild av älgstammens dramatiska minskning”. Jaktsäsongen 2021/2022 var antalet avskjutna älgar historiskt låg och trenden fortsatte även 2022/2023. Inte bara avskjutningen och älgstammen minskar, även medelåldern och slaktvikterna är låga. Dessutom minskar kalvavskjutningen och reproduktionen.
Liknande varningar hörs från finskt håll. Efter förra årets jakt rapporterades det minsta bytet på hela 2000-talet och orsaken uppges vara att älgstammen har minskat. Enligt Naturresursinstitutet Luke uppgick antalet älgar till cirka 80.000 efter förra årets jakt.

Landskapets jaktförvaltare Robin Juslin säger till Ålandstidningen att vinterns inventering visar på en nedgång i älgstammen med 40 procent, en dyster siffra.

”Det är förstås en ganska grov siffra men det är ändå en stark indikator på att något är fel”, säger han.
Det står dock klart att vikten hos älgkalvarna sjunkit kraftigt, vilket Robin Juslin säger stärker uppfattningen om att älgstammen är svag. Under 2000-talet har kalvarna tappat cirka 15 kilo i vikt, något som stämmer överens med siffror från Sverige och Finland.
På Åland verkar myndigheter och jägare dock vara överens. Flera av jaktvårdsföreningarna har beslutat att de helt pausar älgjakten eller minskar avskjutningen till att bara gälla ett antal kalvar och exempelvis skadade djur. Det uppger åtminstone de jaktvårdsföreningar som Ålandstidningen talat med.
Och selektiv jakt behöver inte vara dåligt, att helt avsluta jakten är däremot i längden inte önskvärt.
Mikael Wikström, specialplanerare på Finlands viltcentral, konstaterade i Dagens debatt i Ålandstidningen i december förra året just detta.
”Om vi människor skulle låta älgarna och skogarna vara orörda, skulle älgstammen fluktuera kraftigt. Älgstammen skulle växa sig mycket tät och äta slut sina födoresurser, vartefter den skulle krascha i kombination med obetydlig produktivitet och låga kalvvikter.”
Med selektiv jakt kan bland annat stammens köns- och åldersfördelning styras vilket påverkar exempelvis hur stor del av korna som är i högproduktiv ålder, skriver Mikael Wikström.

Att älgstammen minskar är inte något nytt, det har pågått i flera år.

En av förutsättningarna för att komma till rätta med det är att myndigheter och jägare kan samarbeta och att jägarna känner ett förtroende för myndigheterna. I Sverige verkar det i dagsläget inte vara så. Där råder oenighet på flera håll.
På Åland är man dock så eniga att man drar åt samma håll. Är landskapet och jaktvårdsföreningarna överens och har en gemensam plan för framtiden är en hel del vunnet. Med planer som båda parter kan enas om kan kanske älgstammen räddas och jakten återinföras. Det vore en vinst för alla.

Petra Dahlgren

Hittat fel i texten? Skriv till oss