Vice lantrådet Harry Jansson (C) avskaffade i december den av förra landskapsregeringen införda jämställdhetsbonusen på enskild föredragning. På en direkt fråga av tidigare lantrådet Katrin Sjögren (Lib) svarar Harry Jansson att det är jämställdheten i det faktiska lagtinget som ska premieras, inte kandidatlistorna.
Att befintliga kvinnor på kandidatlistorna är en förutsättning för att kvinnor ska bli invalda är inte ett resonemang han går in på.
Det är inte första gången landskapsregeringens (LR) jämställdhetspolitik väcker frågor.
Den 1 juni förra året gick LR:s jämställdhetschef Vivan Nikula i pension. Tjänsten lediganslogs inte efter det, utan togs bort för att göras om. Nu, åtta månader senare, söker LR en specialsakkunnig i jämställdhet.
Inget konstigt i att ta en funderare kring om tjänstens utformning faktiskt är den mest lämpliga. Inget konstigt i att komma fram till att den måste göras om.
Men det är anmärkningsvärt att det dröjt så länge innan den nya tjänsten har utannonserats. Under tiden har Vivan Nikula köpts in på nytt för att täcka upp behovet.
Hur prioriterad har frågan egentligen varit?
Behörighetskravet för tjänsten är högskoleexamen ”med lämplig inriktning”. Inte ett ord om att utbildningen ska tangera jämställdhet. Meriterande är, bland annat, kännedom om det åländska samhället och erfarenhet av processutveckling. Men inte erfarenhet av jämställdhetsarbete.
Att den som ska bli specialsakkunnig i jämställdhet har sakkunskap om jämställdhetsfrågor är inte orimligt. Det borde vara ett krav.
Så vad tänker sig LR med tjänsten? Är det verkligen viktigare att personen har erfarenhet av att jobba inom förvaltning än kunskap om det ämne hen ska vara specialsakkunnig i?
Annika Hambrudd (C) har förutom ansvar för utbildnings- och kulturavdelningen också ansvaret för jämställdhets- och integrationsfrågor från regeringskansliet. Harry Jansson, som annars har ansvaret för regeringskansliet, är uttryckligen inte ansvarig för dessa frågor.
Ändå var det han som på enskild föredragning beslutade att slopa jämställdhetsbonusen. Anledningen ska vara att bonusen är en valfråga, inte en ren jämställdhetsfråga, och därför är Harry Janssons ansvar.
Däremot är det Annika Hambrudd som fått ansvar för att leda en arbetsgrupp som ska ta fram ett annat system för att premiera jämställdhet i nästa val.
Varför har det då mitt i allt slutat vara en valfråga?
I lagtinget på onsdagen sade Harry Jansson att LR ska komma på ”ett bättre system” än bonusen. Med ”bättre” får man anta att han menar mer effektivt.
Inte är det väl kvotering LR tänker sig? frågade Katrin Sjögren. En rimlig fråga.
Oavsett om det känns bakvänt att premiera partier med pengar, så är det en erkänt fungerande morot. Med det inte sagt att förra LR:s jämställdhetsbonus var det bäst fungerande systemet.
Så vad vore mer effektivt?
I Frankrike förlorar partier bidrag om de inte har minst 49 procent kvinnliga kandidater. Resultatet är att andelen kvinnor i den franska nationalförsamlingen – parlamentets underhus – har ökat stadigt sedan 2002, från tolv till 40 procent.
Knappast är det heller ett sådant system LR tänker sig.
Harry Jansson menade att regeringspartiet Hållbart initiativ till och med förlorar på att bonusen tas bort, men att de ändå står bakom beslutet.
Det gör HI inte alls, klarerade Simon Holmström.
”Dra inte in oss i det här!”, ropade han från sin plats i plenisalen.
Uppenbarligen är LR inte enigt i frågan. Så varför skapa en öppen konflikt? Saknar LR en gemensam syn på jämställdhetspolitiken?
Vi ska inte tro att LR aktivt är ute efter att missgynna jämställdheten, eller inte ser det som en viktig fråga. Mer troligt är att frågan helt enkelt inte tänks på så ofta som den kanske borde.
Annika Hambrudd må vara den minister som fått frågan i sin portfölj, och den som ska höja rösten för den, men jämställdhetsarbetet är inte ett isolerat litet specialområde. Det måste genomsyra regeringsarbetet på alla nivåer.
Och det måste finnas en politisk enighet om vart man vill.
Så frågan kvarstår: Vad tänker sig LR med jämställdhetspolitiken?
