Vad är poängen med Pandoras ask? Varför får inte Eva och Adam äta frukten ur kunskapens träd? Varför ökar psykisk ohälsa bland ungdomar i vårt välfärdssamhälle?
Jag tittar på frågeställningen ovan, sväljer, och tänker: ”oj, ho, ho, nu befinner jag mig på djupt vatten!” Jag sneglar på min kalender med finurliga visdomsord där det står: ”den som är ute på djupt vatten bör hålla munnen stängd!” Jag flyttar blicken tillbaka till skärmen och skriver trotsigt vidare samtidigt som jag i fantasin förvandlas till Eva i Edens lustgård i stånd att börja mumsa i mig av den förbjudna frukten. Farlig och lockande frukt i form av frågetecken som ger kunskap om gott och ont.
Enligt skapelseberättelsen förbjöd Gud Eva och Adam att äta av kunskapens träd då det skulle ge dem kunskap om gott och ont. Ändå har människan i alla tider gett efter för den kunskapshunger som inte bara leder till välbefinnande, möjligheter och makt utan som också leder till ångestladdade insikter och depression. Det får mig att undra var gränsen går mellan ångest som ger mognad i samband med lärande och onödigt lidande med tanke på de siffror som visar på ökad psykisk ohälsa bland ungdomar? Hur mycket av icke-välmåendet beror på att de unga befinner sig i den omskakande levnadsprocess där självet skall urskiljas från omgivningen? Den så kallade individuationsprocessen.
Medvetenheten kring hur vi känner, vad vi tänker, hur vi handlar och hur vi påverkar varandra har ökat kraftigt. Vi lever i en kultur där det blir mer och mer normaliserat att uttrycka våra innersta tankar, formulera oss kring vårt känsloliv och berätta om våra motiv och drivkrafter. Vilket får mig att undra om ökad medvetenhet, självkännedom och frimodigt delande kring vad som händer inuti oss själva också bidrar till den statistisk sett ökade psykiska ohälsan? Finns det ett samband mellan ökade siffror gällande ungdomars icke-välmående och det att vi i dag har ett mer nyanserat psykologiskt språk, är mer inkännande och att vi i större utsträckning vågar vara mer sanna mot oss själva och gentemot varandra?
Om nu kunskap, medvetenhet, självkännedom och sanning är så problematiskt, vad har vi för alternativ? I fantasin ställer jag mig åter igen i Edens lustgård, men den här gången flyttar jag blicken lite på sidan om kunskapens träd för att betrakta det andra trädet som gestaltas i skapelseberättelsen. Livets träd. Ett träd som symboliserar det eviga livet bortom cykler av lidande och välbehag. Det träd vars frukt kan hjälpa oss att visualisera fram en helt annan bild än den på en liten och skamsen människa påkommen med det förbjudna äpplet i handen och byxorna nere. Nyfiket undrar jag hur berättelsen skulle ha utvecklat sig om Eva aldrig tog den där förrädiska tuggan från det förbjudna trädet? Om Adam och Eva aldrig kommit att drabbas av psykisk ohälsa? Jag misstänker att med den utgången hade Bibeln aldrig behövt skrivas eller läsas.
Jag tror att vi behöver öppna Pandoras ask och låta all olycka välla ut över världen för att vår livsberättelse ska bli en historia värd att berätta. Men när vi kliver ner i mänsklighetens inbyggda diken av hopplöshet, kraftlöshet, maktlöshet, värdelöshet och meningslöshet så bör vi påminna oss om hela poängen med berättelsen ur den grekiska mytologin om Pandora, som sändes till människorna för att medföra stor olycka men som i sin tur skulle återföra mänskligheten till gudarna. Ett skeende som vittnar om att fallet bara är ett förstadium till gudomliggörelsen.
Personligen så är jag glad över att det står två träd i Edens lustgård. Kunskapens träd och livets träd. Jag som förtjusas av kontraster behöver varva vetgirighet med icke-vetande och växla mellan att brottas med existensens stora frågor för att stundtals vila i att allt är precis som det ska vara.
Och med de teologiska, mytologiska, psykologiska och personliga funderingarna tackar jag för mig för den här gången i diskussionen om ungdomars psykiska ohälsa.
Lev väl kära läsare i nöd och lust och bortom alla cykler!
Tabita Nordberg
Teologistuderande och samhällsengagerad vardagsfilosof
Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
