Det är mitt stora nöje att som ordförande för Teaterföreningen i Mariehamn få dela med mig av några tankar om teaterns ovärderliga roll i vårt samhälle, i en tid där digital kommunikation ofta tar över.

Teatern har genom tiderna varit en spegling av det som pågår i samhället, och ett sätt för människor att bearbeta och uttrycka sina mest komplexa känslor och idéer.

Genom att återskapa livets många skiftningar bidrar teatern inte bara till underhållning; den fördjupar också vår förståelse för andra människors erfarenheter, över kultur- och generationsgränser.

Publiken får tillsammans uppleva och tolka utifrån sitt eget perspektiv det som pågår på scenen, och när en föreställning är över har man i bästa fall fått uppleva hela sitt känsloregister. Detta är särskilt viktigt i en värld där medmänsklighet och empati ofta kan verka bristfällig.

Ett av mina käraste minnen från när jag gjorde monologen Mina två halva liv – En sjömanshustrus böner och balansakter, var att möta publikens reaktioner efter varje föreställning. Eftersom handlingen låg så nära det åländska hjärtat, rördes många känslor upp. Det var tårar och skratt under föreställningarna; någon som försynt armbågade sin granne i sidan på någon viss replik, någon som efteråt glatt berättade att ett visst parti hade berättats av en nära släkting till henne. Någon som var där och njöt för tredje gången, och någon som berättade att hennes förälder absolut inte tänkte komma, för han var rädd att det skulle kännas för jobbigt. Bland det finaste var en vän som omfamnade mig, innerligt gråtande, och snyftade fram ”du beskrev min barndom!”.

Alla dessa känslor. Minnen, som låter sig konkretiseras och bearbetas via scenen och ut till publiken. Teater berör, på så många olika sätt.

Ett av de mest värdefulla inslagen i teatern är dess förmåga att samla människor från alla åldrar och bakgrunder. På teatern möts barn, ungdomar och vuxna för att gemensamt uppleva, skapa och lära.

Denna interaktion mellan generationer är en kraftfull brobyggare där äldre delar med sig av sin visdom och livserfarenhet, medan yngre bidrar med nya tankesätt och energi. Här skapas en inkluderande miljö, där människor visar ömsesidig respekt och lär sig av varandra. I teatern är alla lika viktiga, oberoende av ursprung eller tidigare erfarenheter, och alla som deltar i skapandet av en produktion behövs lika mycket.

För skådespelarna, vare sig de är amatörer eller yrkesverksamma, är teatern en plats för personlig utveckling. Att stå på scenen kräver inte bara mod, utan även samarbetsförmåga och lyhördhet inför sina medskådespelare. Det gäller att kunna ta plats, men även att kunna ge plats åt andra.

I vår populära Teaterskola får ungdomar lära sig detta genom olika typer av lekar i improvisation, vilket är en nyttig kunskap även utanför scenen.

Som ordförande för vår teaterförening ser jag dessa aspekter av teatern inte bara som fördelar, utan som nödvändigheter för ett sunt och dynamiskt samhälle.

Vi inom Teaterföreningen i Mariehamn strävar efter att befrämja denna utveckling, och vi inbjuder alla att delta i detta skapande, vare sig det är genom att stå på scenen, arbeta bakom kulisserna, eller genom att som publik delta i den gemensamma upplevelsen. I år fyller Teaterföreningen i Mariehamn 110 år, vilket endast är möjligt tack vare alla er som arbetar hårt för teatern, och inte minst tack vare er, kära publik.

Låt oss fortsätta i 110 år till att stödja och utveckla vår teatergemenskap på Åland, för att tillsammans skapa ett rikare, mer inkluderande och förstående samhälle. Jag ser fram emot att välkomna er alla till våra kommande föreställningar och projekt, där vi tillsammans kan utforska teaterns magiska och förunderliga värld.

Annie Lahti

Ordförande för Teaterföreningen i Mariehamn r.f.