När samhället nu börjar öppna upp igen är det många arbetsplatser som har försvunnit i pandemins spår. Flera av dem kommer aldrig tillbaka.
Vi går mot det nya normala och i den anpassningen får vi inte glömma bort de människor som befinner sig utanför samhället, eller riskerar att hamna där. Det handlar om personer som förlorat sitt sammanhang under pandemin, men också personer som redan befann sig i utanförskap när den bröt ut.
De som har särskilda förutsättningar och därmed också är särskilt utsatta är de som har svårast att komma till sin rätt när konkurrensen och arbetsplatser har hårdnat och företagens krav på avkastning är betydande efter över ett år med stora utmaningar.
Inom tredje sektorn finns flera aktörer som är jätteviktiga för att skapa arbetsplatser för personer med någon typ av funktionsnedsättning eller som på andra sätt riskerar att hamna i utanförskap. Hos civilsamhället finns stor kunskap och erfarenhet av frågorna.
Men det måste finnas alternativ. Näringslivet skulle kunna spela en viktig roll för en ökad integration.
Ett fint exempel är Food’n’Joys satsning Glada koppen, som Ålandstidningen berättade om förra veckan. Det är ett nyöppnat sommarkafé med en stor del av sin personal från KST:s (Kommunernas socialtjänst) dagliga verksamhet.
Initiativtagaren Marika ”Mysan” Sundqvist uppmuntrar fler företagare att erbjuda integrerat arbete via KST. Det är naturligtvis inte alla företag som har den möjligheten.
Alla företags syfte är att skapa egen vinning, och det finns inte alltid ekonomiskt utrymme för något annat än 100 procents presterande hos personalen, särskilt inte efter den långa kris som pandemin inneburit. Att på eget initiativ inleda ett liknande, integrerande projekt är för många inte ett alternativ.
Att alla har en plats och är delaktiga i samhället är ett av hållbarhetsmålen i Utvecklings- och hållbarhetsagendan, som är förankrad inom offentlig, privat och tredje sektor genom nätverket Bärkraft. Sist och slutligen är det ändå det offentliga Åland som skapar möjligheterna för hela Åland att bli mer inkluderande.
Det är beslutsfattarna som kan ta fram de ekonomiska incitamenten för företag att erbjuda integrerade arbetsplatser. Det är något som skulle öka både inkluderingen och integrationen i samhället i stort.
Genom en större integration på arbetsplatsen ökar dessutom förståelsen för andra människors livssituation.
Samtidigt finns en överhängande risk att dessa arbetsplatser blir just kortsiktiga projekt. Det är viktigt att hitta en fungerande och långsiktig modell för trygga anställningsformer. Projekt som finansieras för korta tidsspann i taget skapar en osäkerhet för både företag och anställd. Också det är beslutsfattarnas ansvar.
Åland är ett litet samhälle. Det handlar inte om många människor som hamnar utanför arbetslivet, så det måste gå att hitta en fungerande plats för alla.
Det är ett av välfärdssamhällets absoluta kärnuppdrag. Sist och slutligen handlar inkludering och integrering om något så fundamentalt som demokrati.
