Efter att över 70 remissinstanser lämnat sina utlåtanden över den finska regeringens förslag till nya självstyrelselag för Åland (ja, vi vet hur illa det låter, men i återkommer snart till det), bestämmer sig Ålands landskapsregering (LR) för att sätta ned foten.

Som en av de 70 remissinstanserna (igen; vi vet hur konstigt det låter) markerar LR att 12 punkter behöver förändras innan Åland kan ge sitt godkännande till den lag som reglerar hur relationen mellan staten Finland och autonomin Åland ska se ut.

För den som följt arbetet med den nya självstyrelselagen under åren står en sak klar: Det blir ingen ny självstyrelselag under den här mandatperioden.

Om vi får börja i den mest självklara och uppenbara, för att inte säga påtvingat populistiska, vinkeln av den här frågan: Åland är alltså en av över 70 remissinstanser – remissinstanser (!) – när Finland tänker sig att bereda en ny självstyrelselag. Detta, om något, säger allt vi behöver veta om hur staten ser på arbetet med denna den fjärde uppdateringen av den autonomi som Finland gärna framhåller som ett exempel för resten av världen.

Det är Finland som ska ”ge” Åland mer. Det handlar inte om två jämbördiga parter som ska hitta en gemensam syn på hur autonomin, landskapet Åland, ska utvecklas i förhållande till staten Finland de kommande årtiondena.

Än värre, när man de facto läser förslaget som varit ute på remiss, är att Finland anser att det är okej att rulla tillbaka flertalet områden till och med längre än den överenskommelse som skapade autonomin för snart 100 år sedan.

Landskapsregeringen gjorde en markering så skarp som man kan förvänta sig att en regering gör till en annan när man tog sitt beslut och höll sin presskonferens i torsdags. Men det var så dags. Då hade LR redan, sedan månader tillbaka, givit över rodret till den finska regeringen. Och det hade Helsingfors tagit. Genom att skicka ut ett förslag som Åland inte stod bakom har den finska regeringen redan avgjort den här frågan.

Att lantrådet Veronica Thörnroos (C) och Harry Jansson (C) sedan hänvisar till tidsfaktorn, ger bara ytterligare ett sken av det underläge Åland uppenbart känner i frågan. Helsingfors har under de senaste årens förhandlande kring den nya självstyrelselagen behandlat Åland som en bonnlolla, och Åland har accepterat att vara just det. En bonnlolla.

Nu har den finska regeringen, låt vara med remisskrivningen att inget är klart, kastat sitt förhandlingsankare och har hela initiativet. Detta förstärktes när Ålandsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) nyligen besökte Åland och förklarade att det är nu eller aldrig, att en sådan här chans inte skulle komma åter på 30 år.

Det Ålandsministern inte sa var att om Åland accepterar det oacceptabla förslag som nu föreligger kommer det ta minst 30 år innan man kan förhandla sig till en acceptabel självstyrelselag.

Tack och lov verkar LR sent om sider nu ha vaknat ur sin bonnlollesömn och insett att hela självstyrelselagserevisionen är på väg att glida dem ur händerna. Det förslag som ligger på bordet är inte, och kommer inte med några sista-minuten-förhandlingar, att duga för Åland.

De tolv punkter som LR förklarade är oacceptabla är just detta, men det är också 12 punkter som den finska regeringen knappast kommer att backa på, åtminstone inte samtliga.

I januari måste en proposition lämnas till riksdagen för att hinnas processas i god tid innan nästa riksdagsval. Det finns mycket lite som tyder på att överheten i Finland och ”bonnlollorna” på Åland ska hitta en samsyn på hur en ny självstyrelselag faktiskt ska vitalisera den autonomi som så ofta framhålls som en förebild för världen.

”Vi är inte i mål, men på god väg”, sade Veronica Thörnroos på presskonferensen i torsdags. Det var en politisk lögn om något. Det återstår mil mellan partierna innan Åland får en självstyrelselag lagtinget bör bifalla.