Nu tänker undertecknad ställa ett litet krav på dig som läser den här ledaren, att du måste hålla två tankar i huvudet samtidigt. Det är inte något som majoriteten av oss gärna vill göra i det polariserade samhälle vi verkar och lever i, men något som likväl är bra att göra då och då.
Den första tanken är den uppenbara, att det som nu utspelar sig i USA efter Donald Trumps återkomst till tronen liknar skymningslandet. Hans sätt att spruta ut presidentordrar om högt och lågt, och attackera både vänner och fiender, system och enskilda är förfärligt. Vi ser en omläggning i världsordningen som inte liknar något sedan andra världskriget. Och vi ser starten på en förmodad omdaning av den offentliga sektorn i USA som kommer att skaka landet i sina grundvalar.
Elon Musks armé av Twitterprogrammerare slår sig in i de flesta delar av statsapparaten och avskedar folk till höger och lägger ned program till synes utan större utredning till vänster. När stormen bedarrar lär någon annan få sopa upp mången spillra i form av människor som hamnat i kläm i den urskiljningslösa utrensningen.
Så till den andra tanken; är detta – om än i en mer behärskad ordning – månne vad som behövs i ett land som de senaste årtiondena utökat såväl statsskuld som budgetunderskott näst intill årligen? Har USA kommit till en punkt där kontrollen över de statliga finanserna så till den grad glidit ur de folkvaldas grepp.
Har USA kommit till den punkten som gör att det enda sättet att komma till rätta med underskott och skuld är att riva hela samhällsbygget för att bygga upp det på nytt, på ett sätt som gör att intäkterna täcker utgifterna? Visst, i grunden finns också den klassiska skiljelinjen mellan partierna i synen på hur stor staten ska vara, men varken republikanska eller demokratiska presidenter har lyckats särskilt väl med att balansera ekonomin.
Klarar du av en tredje tanke? Vi försöker.
Om det är så att USA:s problem är så stora att man behöver omvärdera hela den offentliga apparaten – hur är det då med Åland? Behövs samma sak här, månne?
Flera regeringar i rad har förklarat att en ekonomi i balans är målet för politiken, men flera regeringar i rad har gravt misslyckats med att skapa en budget där plus och minus går ihop. Den budget som regeringen Sjögren lade fram i höstas säger minus 29 miljoner euro och att landskapet kommer att behöva gå till banken i början av 2026. Ett underskott på nästan åtta procent – och inbesparingarna i budgeten var, sett till läget, förvånansvärt få. Är det månne så att vi skulle behöva en rejäl genomgång av vad det offentliga Åland faktiskt måste och ska göra, och skära bort det som inte faller inom den ramen för att få intäkterna att täcka utgifterna? Självfallet sitter inte den här redaktören eller den här ledarredaktionen och suktar efter en absurd verksamhetsattack á la vad Musks minionarmé just nu gör i Washington (flera tankar, som sagt), men någonstans måste något ge vika också här. Vid sidan av de 29 miljonerna i underskott finns ju också den investeringsskuld som våra folkvalda byggt upp under årtionden som, enligt de uppgifter som experter och politiker brukar använda, uppgår till hundratals miljoner euro. Det är klart att man kan drömma om att Helsingfors ska komma till undsättning och strössla pengar över både nya färjor och sjukhus – men det är inget som man kan bygga en sansad budget på.
Det Åland kan lära sig av Trumps och Musks attack på, tja... allt, i Washington är att det är bättre att ta ansvar för ekonomin medan tid finns. Innan det kommer en åländsk Trump med en åländsk Musk som bästis och sätter landskapet i brand.
Det gäller att visa mod, mognad och initiativkraft nog att rensa ut det som inte behövs för att kunna satsa på det som är viktigare och samtidigt se till att de intäkter landskapet har räcker till utgifterna.
Och att hålla flera tankar i huvudet samtidigt.
Jonas Bladh
